1515
Annons

Att lämna Ryssland bygger aktievärde

På onsdagen kom EU:s sjätte och kraftfullaste sanktionspaket som innebär ett importstopp av rysk olja inom sex månader. Bensin och raffinerade produkter fasas ut inom nio månader.

RYSK EXIT. BP är ett av närmare tusen västerländska bolag som har tagit det rätta beslutet att lämna Ryssland.
RYSK EXIT. BP är ett av närmare tusen västerländska bolag som har tagit det rätta beslutet att lämna Ryssland.Foto:Alastair Grant

Att fasa ut oljan – och senare även gasen – gradvis är klokt. Då får EU:s medlemsländer några månader på sig att hitta alternativ till den ryska oljan, exempelvis från Nordsjön eller USA. Bara väl fungerande EU-ekonomier kan hålla det ekonomiska trycket uppe på Moskva.

Varje dag köper Europa tre till fyra miljoner fat olja från Ryssland för 225 till 300 miljoner euro, enligt Breakingviews, som drivs av Reuters. Ryssland kommer inte att gå miste om hela den intäkten. Kina och Indien, två länder som Putin ser som vänligt sinnade, kommer sannolikt att öka importen av rysk olja. Men även med hänsyn taget till de ländernas stöd väntas Ryssland förlora 50 till 60 procent av det oljerelaterade kassaflödet från EU. 

Parallellt med västs ekonomiska aktioner har nästan tusen västerländska företag frivilligt beslutat sig för att dra ned på sina verksamheter i Ryssland mer än vad de internationella sanktionerna kräver, enligt en sammanställning från lärosätet Yale. Vissa bolag har lämnat landet helt.

Ta oljebolaget BP. Efter tre decennier i Ryssland avvecklar BP ägandet i oljebolaget Rosneft och tar nedskrivningar på 25 miljarder dollar.

”Vi tog beslutet att lämna Ryssland inom 96 timmar efter det att invasionen startade och i dag ser ni de finansiella effekterna”, sa BP:s vd Bernard Looney till CNBC i samband med tisdagens kvartalsrapport.

Att lämna Ryssland är för de allra flesta företag betydligt mindre kostsamt än för BP. Trots landets storlek sett till yta och folkmängd är den ryska ekonomin liten. Ryssland är världens elfte största ekonomi, mindre än Italien och Kanada. De västerländska företagens försäljning i landet utgör oftast bara en blygsam del av den totala omsättningen.

Den initiala kostnaden för att lämna eller dra ned på verksamheten i Ryssland bör ses som en investering i anseende. Att lämna Ryssland är rationellt och pragmatiskt: ägare, kunder och anställda är lika förfärande som alla andra över den ryska arméns övergrepp i Ukraina. Det är de bolag som försöker vara kvar i Ryssland som riskerar att förlora sitt anseende.

Marknaden verkar dessutom belöna bolagens frivilliga sanktioner. BP:s aktie har stigit 9 procent sedan rapporten i veckan. Finanskoncernen Société Générale steg nästan 5 procent när bolaget annonserade sitt beslut att lämna Ryssland och göra nedskrivningar på 3,4 miljarder dollar.

En studie av forskare på Yale över 600 börsnoterade bolags avkastning visar att de bolag som helt eller delvis lämnat Ryssland sedan kriget bröt ut har genererat bättre avkastning för sina ägare än de bolag som har valt att vara kvar i landet.

Företagen och dess ledande företrädare är aktörer i en vidare samhällssfär. Detta har blivit extra tydligt efter den ryska invasionen av Ukraina. Att navigera i en värld som präglas av pandemier och krig är svårt, i synnerhet för personer som inte är vana vid att göra geopolitiska överväganden. Riskerna är stora. Att fatta ett felaktigt moraliskt beslut kan få större konsekvenser för en vd än om han eller hon tar ett dåligt finansiellt beslut. Bolag bör alltid vara redo att ompröva beslut som fattats under ”normala” omständigheter för att kunna göra det rätta.

Att företagen bojkottar Ryssland är rätt. Att EU slutar att köpa rysk olja är rätt. Den ekonomiska krigföringen blir synnerligen effektiv när både länder och företag agerar tillsammans. Varor, jobb, kunskap, kapital och teknik försvinner från Ryssland. Inflationen stiger och tillväxten sjunker. Den ryska ekonomin väntas i år krympa med 11 procent, enligt Världsbanken. Det har direkt betydelse för Putins möjligheter att föra krig i Ukraina. 

Den västerländska aktieägarmodellen kan ta mycket stora nedskrivningar i hopp om en bättre framtid då dagens ryska regim är besegrad. 

 


Säg ja till Bidens globala super-Nato

Över 1000 bolag har hittills valt att antingen lämna eller begränsa sin verksamhet i Ryssland sedan kriget inleddes. 

Nu börjar allt fler bolag även lämna Kina med hänvisning till den ökade politiska risken.

NYA VÄNNER. Vid sidan av Ukrainakriget fortsätter USA att knyta allt tätare band med länder i Stillahavsregionen, med syfte att minska Kinas regionala inflytande. I veckan träffade Joe Biden ledarna för de övriga länderna inom Quad-samarbetet: Australien, Japan och Indien.
NYA VÄNNER. Vid sidan av Ukrainakriget fortsätter USA att knyta allt tätare band med länder i Stillahavsregionen, med syfte att minska Kinas regionala inflytande. I veckan träffade Joe Biden ledarna för de övriga länderna inom Quad-samarbetet: Australien, Japan och Indien.Foto:Zhang Xiaoyu

I veckan meddelade amerikanska Airbnb att man tills vidare lägger ned sin kinesiska verksamhet på grund av den drakoniska covid-politiken. 

Hela 23 procent av bolagen som tillhör Europeiska handelskammaren i Kina uppger att man är beredd att flytta investeringar till andra länder, enligt en färsk rapport

Även Apple, som i dag har 90 procent av produktionen i Kina, planerar att flytta verksamhet till Indien och Vietnam, enligt WSJ. Förutom covid-nedstängningarna uppges teknikjätten vara oroad över motsättningarna mellan Kina och USA.

Oron är dessvärre befogad. Joe Biden, som befinner sig på sin första Asien-resa som president, är uppenbart inte där för att mäkla fred med Peking. Tvärtom passade 79-åringen på att provocera kineserna där det svider som mest: Taiwan, som Peking ser som en del av Kina. 

Bidens uttalande om att USA kommer att försvara det lilla öriket med militära medel om Kina skulle anfalla tycks ha förvånat till och med presidentens egen stab, men lär inte göra det lättare att nå samförstånd med Peking framöver.

Detsamma gäller de allt tätare band som USA knyter till länder i Stillahavsregionen, som syftar till att begränsa Kinas inflytande. Det nylanserade handelsavtalet Indo-Pacific Economic Framework, som består av 13 länder som står för 40 procent av världens samlade BNP, är ett sådant exempel. 

Det allt mer operativa Quad-samarbetet ihop med Indien, Japan och Australien, som nu ska inleda gemensam havsövervakning med hjälp av satelliter, är ett annat. Sedan tidigare har Biden tagit initiativ till ”Aukus” med Australien och Storbritannien, en regional säkerhets- och teknologipakt.

Det ser ut som en strategi, en 2020-talets version av Obamas ”pivot to Asia”. Men faktum är att Biden-administrationen ännu inte har släppt någon formell handelsstrategi, och heller ingen Kinastrategi, som bolagen kan förhålla sig till. 

Vita huset har fortsatt på Trump-administrationens linje genom att behålla importtullarna på kinesiska varor och utöka exportrestriktionerna – en linje som går hem över partigränserna på hemmaplan.

Men bolagen som nu lämnar Kina tycks ha läst sin president rätt. Om Biden mildrar Kina-tullarna, vilket han har hintat om, kommer drivkraften snarare att vara inhemsk inflationsbekämpning inför det stundande mellanårsvalet än fredsmäklande gentemot Kina. 

Och USA:s nyvunna intresse för Europa ska inte ses som något annat än en framtvingad och tillfällig avvikelse från den långsiktiga planen om att ta sig an Kina. Kriget i Ukraina ses som ett regionalt problem som man hoppas ska ta slut så snart som möjligt, att döma av både uttalanden och det enorma stödet till Ukraina. 

Kriget är sannolikt också orsaken till att handels- och Kinastrategierna har dröjt, då Vita huset velat vänta och se hur Peking skulle agera i relation till Moskva.

Som bekant har Kinas svar inte varit särskilt konstruktivt. USA:s respons lär bli därefter. Utrikesminister Blinken väntas hålla ett linjetal om Kina så snart Biden kommit hem från sin asiatiska turné.

För europeiska bolag med verksamhet i Kina innebär detta ytterligare ett moln på en redan mörk himmel, även om hotet om en upptrappad handelskonflikt mellan stormakterna legat i korten ett tag.

Säkerhetspolitiskt innebär det att fransmännen tycks få som de vill med mindre amerikansk närvaro i Europa, eller ”strategisk autonomi”, som det kallas. 

Men framför allt är det en påminnelse om att Europa måste ta större ansvar för sin egen säkerhet. Utan USA måste andra aktörer ta på sig ledartröjan, förslagsvis Tyskland, och den upprustning som utlovats i en rad länder, som Sverige, måste bli av.

Men vi bör samtidigt uppmuntra att USA tar ett så tydligt initiativ för att ena den fria världen genom alliansbyggandet i Stillahavsområdet. Det bör inte ses som en konkurrent till Nato och transatlantisk säkerhet, utan som ett komplement. 

Biden bygger upp en global struktur av demokratier vars bolag i allt större omfattning kommer att handla med varandra. 

Genom Nato-medlemskapen blir Sverige och Finland en del av en struktur som bygger säkerhet, handel, teknologiutveckling och klimatåtgärder. 

Som gjort för svenska företag, med andra ord.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?