1515
Annons

Att hoppas på vädret är ingen elstrategi

Regeringen fortsätter att vända på stenar. 

Den här gången var det energiministern som på torsdagen använde uttrycket för att beskriva arbetet med Sveriges elförsörjning när han presenterade den nationella strategin för elektrifiering.

ELEKTRIFIERINGSSTRATEGI. Energiminister Khashayar Farmanbar (S) presenterade på torsdagen regeringens nationella strategi för elektrifiering – ett arbete som pågått sedan oktober 2020.
ELEKTRIFIERINGSSTRATEGI. Energiminister Khashayar Farmanbar (S) presenterade på torsdagen regeringens nationella strategi för elektrifiering – ett arbete som pågått sedan oktober 2020.Foto:Jessica Gow/TT

Elförsörjningen är tveklöst en avgörande fråga för Sveriges framtid, för möjligheterna att nå klimatmålen och näringslivets konkurrenskraft. 

Att regeringen säger sig ”vända på stenar” i hopp om att finna lösningar känns inte helt betryggande.

Elektrifieringstrategin, som består av 67 åtgärder som ska genomföras under tre år, innehåller visserligen flera välkomna förslag. 

Det gäller exempelvis energieffektivisering och att utreda hur kommuner ska ges incitament för utbyggnad av ny vindkraft. Detsamma gäller betoningen på proaktivitet i utbyggnaden av elnäten och satsningen på att korta tillståndsprocesser.

Men när det gäller den stora frågan, om varifrån all den gröna el vi behöver ska komma, ger strategin inga betryggande svar. Strategin pekar inte ut något specifikt energislag som avgörande för detta. 

Khashayar Farmanbar betonade dock vikten av ”kostnadseffektiva och billiga” lösningar, samt att produktionen kan komma i gång snabbt.

Energiministern lät med andra ord lik MP:s språkrör Per Bolund, som i SVT:s Aktuellt på onsdagen talade sig varm för vind- och solkraft. Samtidigt kallade han kärnkraften en ”återvändsgränd” och ett mål för terrorattacker.

Till skillnad från den allt mer verklighetsfrånvände Bolund verkar Farmanbar i alla fall inse att det även behövs planerbar elproduktion för att balansera upp förnybara energislag, för att minska sårbarheten i systemet. 

Men istället för kärnkraft nämnde energiministern fjärrvärme och lagrad vätgas som kan bidra med dessa systemnyttor.

Inget ont om vätgas och fjärrvärme. Men genom att ministern inte ens nämner kärnkraft där den uppenbart kan göra skillnad får hela strategin att tappa trovärdighet. 

Den politiseras, vilket är synd på ett så viktigt dokument.

För att ytterligare förstärka sin poäng kritiserade Farmanbar Moderaterna för att bara prata om kärnkraft ”utan att själva vara redo att spendera en krona på det”.

Men faktum är att ingen kommer att spendera en krona på svensk kärnkraft så länge ledande politiker gör allt för att baktala energislagets framtid.


Floskelmaskiner tillför ingen el

Elpriset i södra Sverige nådde över över 5 kronor per kilowattimme under måndagsmorgonen, vilket är den högsta nivån sedan i mars. 

Men detta sker alltså i slutet av juni, på sommaren, när priserna normalt brukar vara låga.

ELBRIST. Det "kraftfulla" paket som ministrarna Annika Strandhäll (S) och Khashayar Farmanbar (S) presenterade på tisdagen innehöll mest en sammanfattning av vad regeringen redan har gjort. Till skillnad från i övriga Europa tycks den svenska regeringen sakna krisinsikt.
ELBRIST. Det "kraftfulla" paket som ministrarna Annika Strandhäll (S) och Khashayar Farmanbar (S) presenterade på tisdagen innehöll mest en sammanfattning av vad regeringen redan har gjort. Till skillnad från i övriga Europa tycks den svenska regeringen sakna krisinsikt.Foto:Ali Lorestani/TT

Bakom prisuppgången ligger dels skenande gaspriser i Europa. Ryska Gazprom minskade i förra veckan gastillförseln genom Nord Stream 1 med 60 procent, vilket slår hårt framför allt mot Tyskland, men också mot Österrike, Italien, Tjeckien och Slovakien. 

Dels bidrog minskad svensk kraftproduktion till prisstegringen, både som en följd av planerat underhåll på en kärnkraftsreaktor men framför allt svag vind. 

Vindkraften stod endast för 2 procent av elproduktionen under måndagen, jämfört med ca 20 procent en ”normal” dag.

Det är tråkigt när det händer. Både för vindsurfare och allt fattigare svenska elkonsumenter.

Begreppet ”normaltillstånd” tycks ha nått vägs ände när vi talar om elpriser och kraftproduktion. Pristopparna har blivit så höga och frekventa att detta blivit det nya normala. 

Planen för elförsörjningen håller inte – vi är alldeles för beroende både av vad som sker i Europa och av vädret. 

Om det ser ut så här nu, vad ska hända i vinter när konsumtionen går upp? Vad ska hända alla vindstilla, molniga dagar när Tyskland stängt sina tre återstående kärnkraftverk och Ryssland helt strypt tillförseln av gas till Europa?

Att ta till elransonering, eller till och med rullande strömavbrott, framstår dessvärre som allt mer sannolikt.

I andra europeiska länder tycks man ha insett vad som håller på att hända och agerar därefter. Det gäller särskilt Tyskland, vilket är på sin plats. Scholz-regeringen, som inkluderar Die Grünen, har nu släppt allt vad grön ideologi heter. 

Språkröret tillika klimat- och näringsminister Robert Habeck har varit i Qatar på jakt efter flytande gas. Ett antal LNG-terminaler ska byggas på hemmaplan. I söndags beslutade regeringen dessutom att återstarta kolkraftverk för att kunna öka elproduktionen. 

Detsamma har skett i Österrike, Nederländerna och Storbritannien.

Att uppvakta diktaturer och elda kol är givetvis inga optimala lösningar, särskilt inte ur klimatsynpunkt, och knappast ett alternativ som regeringarna i fråga hade valt om de haft andra möjligheter. 

Men det visar ändå på krisinsikt.

I Sverige märks dessvärre ingen sådan. Här handlar det mesta om att laga ett trasigt system. Svenska kraftnät fokuserar i hög grad på stödtjänster och olika åtgärder för att öka effekten ur befintliga nät och kraftslag. 

En annan aktuell fråga gäller huruvida våra fyra elnätsområden ska ritas om, för att minska dagens enorma geografiska prisskillnader.

Att maximera effekten från befintlig infrastruktur är såklart välkommet. Detsamma gäller åtgärder för att jämna ut prisbilden över landet – oavsett var man bor eller har verksamhet behöver elkonsumenter en stabil elprisutveckling.

Men i sammanhanget är det bara detaljer. 

Grundproblemen består, vilket är vad politikerna och myndigheter borde ägna sig åt: kapacitetsproblemen i elnäten, överföringsförmågan mellan elprisområdena och bristen på reglerbar kraft. 

För det krävs framför allt att tillståndsprocesserna kortas radikalt. 

Förslagen i de två utredningar som presenterats på temat de senaste veckorna, klimaträttsutredningen och miljöprövningsutredningen, går dessvärre inte tillräckligt långt.

Samma sak kan sägas om det ”kraftfulla” paket som energiminister Khashayar Farmanbar och miljöminister Annika Strandhäll presenterade på tisdagen, som utlovade åtgärder för att säkerställa mer billig el i hela landet. 

I verkligheten var det dock inte mycket mer än en sammanfattning av vad regeringen redan har gjort, vilka utredningar som har tillsatts, kryddat med en stor mängd floskler om den gröna industrirevolutionen och vår tids elektrifiering. 

Ministrarna tog exempelvis upp att man effektiviserat regeringskansliets interna tillståndshandläggning, vilket säger en del om nivån.

Däremot är det positivt att regeringen, om än motvilligt, öppnar för att se över regelverket för kärnkraft. Man bjuder också in till blocköverskridande samtal efter valet för att diskutera den långsiktiga energiförsörjningen. 

Det är bra, även om det borde ha skett för länge sedan. 

Risken är stor att samtalen förvandlas till en kriskommission.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?