Med en integrering av de nordiska ländernas försvar skapas en ”försvarsbarriär mot ett väpnat angrepp”, Sverige får ökat ”inflytande över Natos agerande” i och över Sverige, Försvarsmaktens möjligheter att försvara Sverige mot väpnat angrepp ”ökar avsevärt” och den krigsavhållande effekten ”ökar markant” om Sverige går med i Nato.
Det är ett stort och välkommet steg att Försvarsmakten redovisar sin bedömning så öppet. Myndighetens syn på saken har mycket stor betydelse.
På tisdagen publicerade Ekot en kortare intervju med försvarsminister Peter Hultqvist. I den lämnar han för första gången sitt tidigare kategoriska nej och säger att svenskt och finskt Natomedlemskap gör att de nordiska länderna blir starkare tillsammans. Han anser att Natomedlemskap också ger en ”väldigt stark säkerhetspolitisk signal och det ger också en stark plattform för det nordiska försvarssamarbetet inom ramen för Nato”.
Att försvarsministerns ordval förebådar partiets besked som väntas på söndag är givet, men han visar också på en viktig roll som han nu kan få. Socialdemokraterna måste inte bara fatta sitt beslut snabbt, utan också snabbt förankra sin helt förändrade säkerhetspolitik.
Här kan tidigare tydliga nej-sägare som Hultqvist vara en tillgång. Verkligheten förändrades efter Rysslands anfall på Ukraina den 24 februari 2022. Om man tar seriöst på Sveriges militära försvar och säkerhet, vilket Hultqvist har gjort under sin försvarsministertid, måsta man göra en ny analys av läget. Om man då ändrar uppfattning om Sverige och Nato, vilket Hultqvist verkar göra, kan han bättre bidra till legitimiteten för det svenska Natomedlemskapet. Han är ingen USA-romantiker eller överdrivet idealistisk internationalist utan en ganska typisk svensk kallsinnig försvarsvän som ser till svenska intressen först.
Den tidigare linjen ”vi-ska-inte-gå-med-Nato” kan vara paradoxalt användbar just nu. Om Hultqvist ändrar sig, utförligt förklarar varför och likt Försvarsmakten är öppen med sina argument är det lättare för andra att följa med i förändringen.