ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Energi

Kärnkraft mycket säkrare än kolkraft

  • PROFILFRÅGA. Ulf Kristersson har bestämt sig för att ta strid för kärnkraften. Men det var Ebba Busch Thor som började, på Di/Expressens tv-debatt den 14 augusti i fjol. Foto: Adam Ihse/TT

LEDARE. Den här onsdagen möts de partier som var med och slöt energiuppgörelsen för snart tre år sedan. Om man får tro regeringen håller förtroendet för energipolitiken att raseras på grund av att Moderaterna har tagit upp frågan om mer kärnkraft.

Men det är rätt av Moderaterna att väcka debatten om att kärnkraften är en avgörande beståndsdel för att klara klimatkrisen. Inte för att energiuppgörelsen är otydlig för företagen, utan för att den är det gentemot väljarna.

I en debattartikel i tisdagens Dagens industri varnade branschorganisationen Energiföretagen för att riva upp energiuppgörelsen. Den är en bra grund att arbeta utifrån och det skulle vara farligt med en situation av politisk osäkerhet på energiområdet.

I samma tidning vädjar vindkraftsbranschen till Moderaterna att inte röra energiuppgörelsen. Även Kristdemokraterna instämmer.

Moderaterna har rätt. Och de som kritiserar M har både rätt och fel.

Energiuppgörelsen innebar att energipolitiken lades fast blocköverskridande. Den var en fortsättning på alliansens interna kärnkraftsuppgörelse från 2009. Båda dessa ställningstaganden innebar ett avståndstagande från avvecklingslinjen. Det var fram till 2009 officiell politik att kärnkraften skulle avvecklas, och fram till dess bevakade C att folkomröstningsresultatet från 1980 skulle vårdas.

Men både C och de tidigare kärnkraftsvänliga partierna har de senaste tio åren gett tydliga signaler till investerarna. Kärnkraften behöver inte avvecklas i förtid. Nya kärnkraftsinvesteringar får göras på befintliga platser. Inga statliga subventioner kan påräknas.

I energiuppgörelsen från 2016, som S, M, MP, C och KD står bakom, står uttryckligen att 2040 inte är ett stoppdatum för kärnkraft och det är inte fråga om politiskt beslutad stängning av kärnkraft. Ändå står det som ett ”mål” att elproduktionen det året ska vara 100 procent förnybar.

Det går naturligtvis inte ihop. Det finns ingen möjlighet att Sverige ska klara sig utan kärnkraft om 20 år. Och det är vad Moderaterna vill – att begreppet ”förnybar” ska bytas till ”fossilfri”.

Branschen behärskar svensk politisk exegetik. Ett ”mål” är just bara ett mål. Dessutom förtydligas i meningen efteråt att detta mål inte är ett stoppdatum.

Problemet är att energiuppgörelsen förutom att ge besked till investerare också ska tillfredsställa partier och falanger med diametralt motsatt inställning till kärnkraft. Därför finns de luddiga formuleringarna och motsägelsefulla ordvalen. Det är alltså fullt möjligt både för en kärnkraftsvän och för en kärnkraftsskeptiker att omfamna samma dokument.

Är det bra för debatten? Självklart inte. Och saken blir inte bättre av att kärnkraft inte är vilken politisk fråga som helst. Politiker som på 1970-talet inte lyckades hantera de starka känslorna runt kärnkraft ställde till med en folkomröstning. Denna omröstning förseddes med tre olika alternativ, och det är än i dag inte givet vad svenska folket egentligen beslutade.

Men en sak tvingade folkomröstningen fram – att alla måste ta ställning. Därför har politiker ett ansvar att prata klarspråk om framtidens energiförsörjning. Det väljarna röstade om då var inte dagens säkrare kärnkraft. De röstade om kärnkraft utan att ha någon kunskap om klimathotet.

Den förnybara effekten kommer inte att räcka till. Och på ett globalt plan är kärnkraft en framtidslösning i en värld där kol- och oljekraftverken just nu bara blir fler och fler.

Säkerligen har kritikerna en poäng i att det är olämpligt att öppna pandoras ask. Om man börjar ändra ordalydelsen i energiuppgörelsen vet man inte var diskussionerna slutar.

Men det är bra för Sverige att debatten om kärnkraftens ställning är i gång. Det är bra för Moderaterna också, att kunna tala klarspråk i en fråga där regeringen har inre svårigheter, bland annat på grund av Miljöpartiet.

Det var KD som började – i Dagens industris och Expressens tv-sända valdebatt i mitten av augusti tog Ebba Busch Thor upp behovet av mer kärnkraft. Reaktionen blev som den brukar bli, att ett sådant uttalande är meningslöst, eftersom det ju inte längre finns något förbud mot ny kärnkraft. Investerarnas tveksamhet att bygga nya anläggningar brukar också framhållas.

Men debatten måste bli större än så. I en tid då svenska folket med fog oroar sig för klimathotet räcker det inte att uppmana människor till moraliska val, som att sluta flyga. Man måste berätta att Sveriges energiförsörjning är fossilfri tack vare kärnkraft. Man måste också berätta om det globala problemet med fossilkraft. Och vara ärlig med att kärnkraft är långt mycket säkrare för livet på jorden än kolkraft.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies