ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Återta politisk kontroll över volymen på migrationen

  • MÅLSTYRD. Moderaternas gruppledare Tobias Billström presenterar ny inriktning för partiets migrationspolitik. Förlagan är Tysklands migrationsmål.

I valet 2018 rankade väljarna migration som toppfråga. Det mest migrationskritiska partiet ökade mest av alla, men den flyktingkritiska opinionen är långt större än SD. 53 procent av befolkningen vill ha mindre migration, enligt SOM-institutets årliga mätningar. 20 procent vill ha en mer liberal migrationspolitik.

Resultatet av denna tydliga signal från väljarna är en parlamentarisk kommitté där alla partier ingår. Den börjar sitt arbete förra veckan och ska bli klar nästa sommar. Av direktiven att döma, skrivna av januaripartierna S, MP, C och L, är uppdraget smalt och kommer i huvudsak handla om att väga av vilka delar av den tillfälliga lagstiftningen från 2015 som ska kvarstå och vilka som ska mjukas upp.

Samtidigt säger alla partier att ”vi inte ska ha det som 2015” och ger därmed sken av att något i grunden ska ändras.

Moderaterna gjorde 29 augusti ett utspel som borde kunna vinna mark om framför allt S visar lyhördhet mot en allt viktigare opinion inom partiet. En rad tunga S-kommunalråd och LO:s ledning efterlyser en snabbt minskande migration för att klara budget och ordningsproblem. Malmös politiska ledning vill ha noll flyktinginvandring till kommunen.

Moderaternas modell är hämtad från Tyskland som sedan 2017 har spikade mål för hur många flyktingar och anhöriginvandrare som landet klarar av att integrera. M tänker sig ett spann för Sverige på totalt 5000 till 8000 personer om året. Det är en drastisk minskning jämfört med nuvarande nivå och ligger i fas med övriga Norden. Sättet att nå dit är att hålla fast vid tillfälliga uppehållstillstånd, snåla regler för anhöriginvandring och försörjningskrav, införa lägre bidragsnivåer och karenstid för olika välfärdssystem. Partiet vill också snabbavvisa till säkra länder. Om man kommer från Georgien och söker asyl ska man kunna avvisas direkt.

Det principiellt intressanta med förslaget är dels den uttalade kopplingen mellan migration och integration, dels den tydliga viljan att skaffa sig politisk kontroll över volymen.

Om man för några år sedan hade sagt att Sverige 2019 skulle ha en skjutning om dagen, två sprängningar i veckan och stark ökning av våldsbrott hos unga tonåringar skulle man avfärdas som apokalypsens riddare. I dag erkänner de flesta att det finns ett klart samband mellan volymen på flyktinginvandringen och Sveriges förmåga att hantera migrationen. Det är en välkommen insikt.

Migrationens storlek har inverkan på skola, vård, boende, säkerhet och kommunala och statliga budgetar. Det är inte bara en fråga om den enskildes rätt till asyl utan också en politisk fråga.

Fram till 2006 hade Sverige politisk kontroll av volymen på migrationen med den så kallade utlänningsnämnden. Den kom till på tidigt 1990-tal för att avlasta regeringen från överklagade utlänningsärenden och var politiskt tillsatt. Poängen var att den politiska ledningen med beslut i olika enskilda ärenden kunde sätta prejudikat för vilka som skulle få avslag. Baksidan var att systemet inte var rättsäkert och att nämnden svajade hit och dit beroende på opinionens skiftningar.

I takt med att rättighetstänkandet bredde ut sig under 1990-talet, samt att världsläget såg ljust ut, kom utlänningsnämnden att betraktas som en obsolet rest från förr. Allt annat kom att avpolitiseras och professionaliseras, och till slut även utlänningspolitiken. I bred politisk enighet slopades nämnden, hela asylprocessen avpolitiserades och nu bestäms flyktingärenden och prejudikat av Migrationsverkets tjänstemän och särskilda domstolar.

Man kan säga att svensk migrationspolitik liksom tidigare den ekonomiska politiken, blev normstyrd. Oavsett omvärldsläge skulle Sverige hålla fast och inte ändra sig, framför allt inte av politiska skäl.

Det går naturligtvis inte i en värld med mellan 50 och 60 miljoner flyktingar och där många miljoner har laglig rätt till asyl i Sverige ifall deras fall skulle prövas. Alltså gör Sverige allt för att hindra folk från att söka asyl. Ambassadernas asylkontor är stängda sedan länge. Personal på flyg och fartyg har på grund av det så kallade transportörsansvaret skyldighet att avvisa alla utan inresetillstånd, det vill säga alla flyktingar. Den enda utvägen är dyra flyktingsmugglare och en mycket dödlig överfart på Medelhavet. När folk trots stora risker kom i stora skaror ställde Sverige ut gränsvakt mot Danmark.

Så ser den ordning ut som man värnar när man säger sig värna ”rätten att söka asyl”. Det finns ingen moral att värna.

Moderaterna är inte färdigtänkta och har inte hittat en ny princip som löser alla frågor. Men det har ingen annan heller. Förtjänsten med M:s förslag är att det lämnar de moraliska låsningarna, vänder på resonemanget och definierar ett volymmål först och därefter letar efter politiska verktyg för att uppnå det. Man bör också välkomna att M vill avsluta den svenska exceptionalismen. Globaliseringen och europeiseringen minskar det politiska utrymmet på en rad områden. Vi kan inte avvika så mycket från andra EU-länder i den ekonomiska politiken och inte heller i den säkerhetspolitiska, kriminalpolitiska och migrationspolitiska.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies