ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Åter till höger och vänster

  • KONFLIKT. Moderatledaren Gösta Bohman och Socialdemokraternas Olof Palme 1971. Konflikten mellan höger och vänster är frisk och beständig. Även vår tids frågor har sin lösning i denna skala. Foto: Svenskt Pressfoto / TT

Trots allt damm ska inte riksdagen under nästa mandatperiod rösta om huruvida man ska stödja Gustav Vasas kamp mot danskarnas herravälde i Stockholm. Den striden är avgjord och vi firar segern varje år den 6 juni. SD:s Mattias Karlsson kan alltså vara lugn, liksom den nervöse justitieministern från Skåne. Kriget är slut.

Däremot ska riksdagen rösta om annat stort och smått. S-MP-regeringen har tillsatt en rad utredningar som kommer att föreslå en mer ambitiös läroplan för fritids, skärpta regler för SFI och utländska månggiften, ökade utlänningskontroller, bättre skydd mot skogsbrand, mer koldioxidlagring, incitament för fler äldre i arbetskraften och återföring av fosfor från avloppsslam. Därtill kommer den stora jämlikhetskommitténs förslag, minst två sjukförsäkringsutredningar och Ann-Marie Beglers utredning om att samordna utbetalningar från välfärdssystemen.

Nästa regering kan göra vad den vill med alla dessa utredningsförslag men man ska inte underskatta vikten av färdigtänkta och ibland till och med färdigräknade dokument. Då kan man snabbt få något gjort, det vill säga skriva proposition.

Partiernas valmanifest är ytterligare en viktig styrning, särskilt om det finns en samsyn hos en majoritet av riksdagsledamöterna.

Om man till exempel tar S-kampanjens syn på saken och definierar alliansen och SD som "höger" hittar man följande breda högermajoritet i frågor som den nya riksdagen kan besluta om direkt:

•Bredda rot- och rutavdraget, inför lärlingsjobb och luckra upp LAS-reglerna.

•Sänk inkomstskatterna, sänk arbetsgivaravgiften och sänk skatten för pensionärer.

•Förenkla för privatpersoner att hyra ut hela eller delar av sin bostad. Förändra plan- och bygglagen så att det blir enklare att bygga billigt boende för studenter och andra med låga inkomster.

•Gå på Begler-utredningens förslag, centralisera alla socialförsäkringar inklusive a-kassan till Försäkringskassan och gör a-kassan obligatorisk.

•Inför en skarp vårdgaranti och rätt att välja vård i hela landet. Påbörja processen med att lägga ner landstingen och gör vården lika för alla.

•Inför statligt huvudmannaskap för skolan.

•Påbörja vägen mot en fördubbling av försvarsanslagen.

•Höj straffen, utvisa grova brottslingar som inte är medborgare, inför tiggeriförbud.

Nästa regering kommer att behöva fatta många andra beslut som inte går att förutse, men ur ett traditionellt högerperspektiv finns det inte så mycket att invända mot innehållet i vad alliansen och SD säger sig vilja göra i den ekonomiska politiken, på arbetsmarknaden och i kriminalpolitiken. Och det finns inte heller så mycket att invända i vad alliansen och SD säger sig vilja stoppa. Det fria skolvalet kommer att vara kvar. Välfärdsföretagen behöver inte packa ihop. Kapitalskatten höjs inte.

SD:s mer revolutionära utbrott har självklart inget som helst utrymme i ett seriöst sammanhang, men när partiets kulturkamp konkretiseras är den mindre dramatisk. En kulturkanon i svensk skola har självaste Folkpartiet föreslagit och att dra in allt stöd till våldsbejakande och antidemokratiska föreningar samt rulla tillbaka vänsterns politisering av statliga museer är en vanlig synpunkt från hyggliga moderater. Partiets idé om kulturarvs-rot innebär rimligen extra skattelättnader för renovering av k-märkta byggnader, vilket är svårt att invända mot.

Den nationella dimensionen, som genomsyrar SD:s dokument, kommer att stöta på stora svårigheter i krocken med handelsflöden, företagarintressen och tillväxtmarknader. Här finns inget utrymme för kompromisser.

Den brännande konflikten i migrationspolitiken är för tillfället bordlagd då S, M och SD är överens om att den nuvarande strama linjen ska fortsätta, det vill säga 66 procent av riksdagen. De övriga partierna har skiftande syn på saken men inget av dem budgeterar längre vad det skulle kosta att gå tillbaka till vad som gällde före november 2015.

Det finns många mer eller mindre välgrundade och väldiskuterade invändningar mot att alliansen eller delar av alliansen nyttjar den högermajoritet som finns i och med SD. Men det finns också klara fördelar. En är att Sverige då återkopplar sambandet mellan valresultat, mandatfördelning i riksdagen och regeringens politik. Vi får en högerregering som får igenom sin politik. Och väljarna vill inte ha en regering som bildas i mitten, vilket statsvetarna i Göteborg påpekade efter analysen av årets Valu. Majoriteten vill ha en vänster- eller en högerregering.

En annan och mycket viktig fördel är att vi får en riktig vänsteropposition som kan dundra mot skattesänkningar för de rika, otryggheten på arbetsmarknaden, nedskärningar i omsorgen och borgarnas slarv med statsskulden. Vänstern vinner 2022 och då byts rollerna: högern skäller på skattehöjningar, socialiseringar och LO:s makt. Sveriges väg till framgång har sällan varit att likt Lööf&Macron gå "framåt" utan ömsom till höger och ömsom till vänster.

Att bilda en mittenregering som har till huvudsyfte att isolera SD har sina poänger men man underskattar riskerna med att göra SD till det centrala oppositionspartiet. En framtida kamp mellan S och SD skapar en mycket sämre dynamik än mellan S och M.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies