Ingenstans tycks lusten att sortera mellan hårda och mjuka ämnen så tvångsmässig som i den svenska debatten.
I en debattartikel i onsdagens Di (7/8) varnade Entreprenörskapsforums vd Johan Eklund att ”mekanismerna för hur kunskap belönas, allokeras och sorteras” i Sverige inte är tillräckligt effektiva.
I korthet handlar det om hur det kan råda brist på poliser och programmerare samtidigt som vi har ”överskott på människor med journalistutbildning, arkeologiutbildning och med humaniorabakgrund”.
Det där fungerar inte i längden, menar Eklund. Det räcker inte längre att utbilda sig, kunskapen måste också vara ”rätt”.
Han har poänger. Sveriges BNP per capita utvecklas svagt. De långsiktiga tillväxtprognoserna är låga. Högre produktivitet är i slutändan det enda som kan ändra på det. Då krävs investeringar i ny teknik men också en arbetskraft som kan hantera den.
I dag tar 4 procent av alla som går ut högskolan examen i naturvetenskap, matematik eller statistik. Det är en beklämmande siffra (att locka fler tjejer är en bra början – för närvarande är 70 procent på ingenjörsutbildningarna killar).
Med det sagt är Johan Eklunds resonemang tämligen trångsynt.
Naturvetenskap och humaniora är inte delar i ett nollsummespel, tvärtom. Många av de färdigheter som studenter på bra humaniorautbildningar tillägnar sig – förmåga att tänka associativt, förstå kontext och inta olika perspektiv – är ovärderliga i en digital ekonomi.
Det är därför så många av dem som startar techbolag har en bakgrund inom design, mode och medier. Silicon Valley? Fullt av litteraturvetare och filosofistudenter.
Naturvetare är visserligen bra på att finna svar och lösa problem, observerar Scott Harley i boken ”The Fuzzy and the Techie: Why the Liberal Arts Will Rule the Digital World” – en av fjolårets bästa, enligt Financial Times.
Men det är i regel ”fuzzies”, med bakgrund i mjuka ämnen, som vet att formulera frågor och identifiera problemen. Det är svårgreppade – eller flummiga – egenskaper som inte med lätthet kan automatiseras.
Svenska företagsledare vet detta. När tankesmedjan Humtank i fjol intervjuade näringslivschefer värderades färdigheter som kreativitet, förmåga att uttrycka sig väl i tal och skrift, social kompetens och kritiskt tänkande särskilt högt. Den exakta utbildningsbakgrunden ansågs mindre viktig.
Det tycks svårt för framför allt nationalekonomer att ta till sig. Skarpsinniga liberala och konservativa tänkare som Friedrich Hayek och Edmund Burke visste bättre. De framhärdade att verkligheten ofta är för komplex för att sorteras, planeras och styras.
Det betyder inte att all styrning är dålig. Incitamenten för att studera naturvetenskapliga ämnen behöver i själva verket bli fler. Svensk humaniora lämnar därtill mycket i övrigt att önska. Kurserna är ofta pseudovetenskapliga och insulära.
Det går att ändra på. Öka antalet Liberal Arts-program (breda, tvärvetenskapliga utbildningar av anglosaxiskt snitt, där litteraturvetenskap, retorik, idéhistoria, filosofi osv, studeras). Höj kraven. Och gör estetiska ämnen obligatoriska på gymnasienivå.
Om målet är att främja morgondagens storföretag och sysselsättningsskapare, som Johan Eklund skriver, är avfärdandet av humaniora som tramsig lekstuga en särdeles korkad strategi. Samma gäller om vi vill skapa dem.
Steve Jobs studerade kalligrafi. Mark Zuckerberg? Psykologi och klassisk grekiska.
För övrigt är Microsoft världens näst största arbetsplats för antropologer.
