ANNONS:
Till Di.se

Arvid Åhlund: Sverige har redan vattenbombare

  • BRANDBEKÄMPARE. Följer man medierapporteringen kan man lätt få intrycket att flygplanen som just nu vattenbombar bränder i Ljusdal och Lillhärdal har lånats ut av generösa italienare. Det är missvisande. Foto: TT

LEDARE. Det heter att historien upprepar sig först som tragedi, sedan som fars. Det stämmer i regel, men inte nödvändigtvis i den ordningen. Ibland framträder upprepningarna parallellt.

Precis som för fyra somrar sedan rasar i Sverige just nu svåra skogsbränder. 2014 förhärjades de västmanländska skogarna, den här gången tycks elden lös snart sagt överallt.

Då liksom nu var det valår och enkla politiska poäng fanns att plocka.

Medan moderata justitieministern Beatrice Ask i augusti 2014 besökte räddningspersonal i Sala, kallade Miljöpartiets språkrör Åsa Romson till presskonferens och undrade varför regeringen förlitade sig på brandbekämpningsflyg från Italien i stället för att införskaffa egna.

Borgerligheten blev putt och anklagade Åsa Romson för att försöka politisera en pågående katastrof.

”För länder som regelmässigt drabbas av svåra skogsbränder är det rimligt att investera i en flotta med vattenbombningsplan. Men Sverige är inte ett sådant land”, konstaterade bland annat Expressen i en ledare med rubriken ”Miljöpartiet vill elda med pengar”.

Nu är rollerna ombytta och i ett utspel på sociala medier på tisdagen höhöade Beatrice Ask att den rödgröna regeringen minsann kunde köpt flera brandbekämpningsflyg för pengar man i stället valt att lägga på elcyklar.

Resonemanget haltar. Beatrice Ask kan visserligen med visst fog hävda att den nuvarande regeringen borde ha lärt sig läxan sedan 2014. Men det skulle missa den större poängen.

Att Sverige kan kalla in brandbekämpningsplan utifrån med någorlunda kort varsel är inget svaghetstecken, utan en styrka.

Sverige hade vattenbombare i beredskap på försök under tre år på 1990-talet, men eftersom planen kostar omkring 250 miljoner kronor styck, har höga driftskostnader och ytterst sällan tas i bruk valde man, på rekommendation av en statlig utredare, att inte köpa dem.

Den kalkylen är lika välgrundad i dag som den var då.

Brandbekämpningsflygplan ”är en extremt dyr resurs och även om det är ett extremt läge just nu i Sverige så är det långtifrån varje sommar vi har det så här torrt”, som biträdande chefen för MSB:s enhet för beredskap Britta Ramberg förklarade saken för TT i tisdags.

Hon har rätt, men av fel anledning. Det är inte för att bränderna som härjar är ovanliga som Sverige klarar sig utan nya brandbekämpningsflyg – tvärtom tyder mycket på att de kommer att bli fler framöver. Anledningen är att vi redan har vattenflyg, till en bråkdel av priset.

Följer man medierapporteringen kan man lätt få intrycket att flygplanen som just nu vattenbombar bränder i Ljusdal och Lillhärdal har lånats ut av generösa italienare. Det stämmer inte – de är en del av EU:s Emergency Response Coordination Centre (ERCC), unionens gemensamt finansierade civilskyddsmekanism. 

Brandbekämpningsflygen må stå på italiensk mark, men de hör lika mycket hemma i svenskt luftrum. Det kallas för resurssamordning och bygger på samma logik som en bilpool eller ett försäkringsbolag.

Viss beredskap samordnas helt enkelt mer effektivt på EU-nivå, på samma sätt som andra saker ofta koordineras mer effektivt på nationell än regional eller kommunal nivå. Ingen anser till exempel att Härjedalens eller Ljusdals kommuner bör äga egna brandbekämpningsflyg.

Mot bakgrund av Beatrice Asks utspel under gårdagen är frågan värd att ställa: har Moderaterna för avsikt att införskaffa nationella brandbekämpningsflyg om Ulf Kristersson blir statsminister i höst?

Tänk om i så fall. Att stärka EU:s gemensamma civilskyddsmekanism är ett betydligt smartare alternativ.


Fotnot: I Italien finns ett stort antal brandbekämpningsplan. Två av dessa är avsatta för att bistå EU-länder. Begäran om hjälp hanteras inte av italienska myndigheter utan av EU:s Emergency Response Coordination Centre.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies