ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS
Brexit

Arvid Åhlund: Sverige är fortfarande i populismens första fas

  • SNABB. Storbritanniens före detta utrikesminister Boris Johnson har redan tillryggalagt populismens fyra faser. Foto: TT

LEDARE. Att populister lockar med enkla svar är en klyscha. Det gör vanliga partier också. Socialdemokraterna tar just nu åt sig äran för den höga tillväxten och häromveckan framkastade Moderaterna i Stockholm att huvudstaden borde köpa egna brandflyg.

Med det sagt kan enkla svar vara enkla på olika sätt.

Pajkastning är en del av det politiska spelet; förr eller senare sätter sig socialdemokrater och moderater vanligtvis ned och gör upp (demokrati handlar trots allt om gemenskapens bevarande trots konflikterna, som Herbert Tingsten påpekade).

Med populisterna är det annorlunda. För dem är konflikten mål snarare än medel.

Jimmie Åkesson (SD) sammanfattade det bra i Almedalen i fjol: den verkliga konfliktlinjen går inte mellan höger och vänster, utan mellan de konstruktiva och de destruktiva. Svårare är det inte.

Fast det är det ju, egentligen.

En inte obetydlig orsak till populisternas framgångar på senare år är att tillvaron numera är så ofantligt komplex.

Det räcker inte längre att kunna skilja på öst och väst, höger och vänster, kapital och arbete. För att hänga med nu för tiden måste man förstå hur kvantitativa lättnader pressar ned långa räntor, hur många koldioxidmolekyler som krävs i förhållande till andra för att orsaka global uppvärmning, eller hur Moores lag möjliggjort en fjärde industriell revolution.

Dessutom tycks det förtvivlat svårt att bena ut vad som faktiskt gäller. Vi har aldrig haft det så bra. Samtidigt står vi på randen till ett nytt 1930-tal. Teknikutvecklingen kommer bota sjukdomar och lösa klimatkrisen. Men bara så länge robotarna inte har ihjäl oss.

Undra på att folk kroknar.

Få saker har satt den moderna tillvarons gytter i blixtbelysning som brexit. Storbritannien är efter 45 år i EU så ekonomiskt och juridiskt sammanvävt med övriga unionen, att ett ordnat utträde i princip visat sig omöjligt att förhandla fram och ett oordnat riskerar att bli förödande.

Den brittiska regeringen har förberett lagring av mat, medicin och blod eftersom stora delar av den ekonomiska apparat som Storbritannien förlitar sig på utan att någon egentligen tänker på det, kommer att sluta fungera om landet lämnar EU utan ett avtal den 29 mars 2019.

Handel med mat och medicin är hårt reglerad och britterna riskerar att stå utan regelverk. I värsta fall kan militären tvingas flyga in förnödenheter.

Det var inte så det skulle bli. Utträdet var en formalitet, lovade brexit-förespråkarna.

Allra mest lovade Boris Johnson, till häromveckan landets utrikesminister. Inför omröstningen 2016 hävdade han, bokstavligen, att britterna skulle kunna behålla kakan och äta den på samma gång. Under förhandlingar med EU i fjol varnade han sin italienska motpart att Storbritannien kommer importera mindre prosecco om ingen överenskommelse nås. När han i juni ombads ge sin syn på hur en hård brexit drabbar det brittiska näringslivet, svarade han att företagen minsann ”kan ta sig i baken”.

Därefter tackade han för sig.

Boris Johnson följde kort och gott vad den italienska journalisten Ferdinando Giugliano beskrivit som populismens fyra faser: lova mycket, ta makten, leverera lite, kasta in handduken.

Britterna är inte vidare imponerade, varannan stöder nu en andra folkomröstning. Samtidigt har stödet för EU bland övriga medlemsländer nått högsta nivån sedan 1983. Marine Le Pen, ledaren för franska nationella fronten, som gick till val på att ta Frankrike ur unionen i fjol, konstaterade nyligen att ”det går att förbättra fransmännens villkor utan att lämna EU eller euron”. På frågan varför hon svängt, svarade Le Pen att hon ”lyssnat på folket”.

Annorlunda låter det i Sverige, där Sverigedemokraterna fortsätter att förespråka svenskt utträde. Det gör de därför att frågan fortfarande är abstrakt nog för att göra plakatpolitik av.

Däri ligger skillnaden mellan oss och britterna. Här är populismen fortfarande i första fasen. Där får de redan erfara vad de enkla svaren faktiskt betyder i praktiken.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer