1515

Arvid Åhlund: Regeringens budgetfest förklaras bäst i Washington

LEDARE. ”Äntligen en socialdemokratisk budget!” utbrast en vänsterdebattör i onsdags, inte ensam. Det är lätt att förstå.

UNDERSTRÖMMAR. ”Regeringens politik har bidragit till den höga tillväxten”, hävdar finansministern. Verkligheten är mer komplicerad - det kan ställa till det längre fram.
UNDERSTRÖMMAR. ”Regeringens politik har bidragit till den höga tillväxten”, hävdar finansministern. Verkligheten är mer komplicerad - det kan ställa till det längre fram.Bild:Anders Wiklund/TT

Barnbidraget höjs, liksom anslagen till sjukvård och skola. Sammanlagt görs satsningar för över 40 miljarder kronor; åtta av tio svenskar väntas få mer i plånboken. Då har regeringen ändå råd att betala av på statsskulden, som väntas sjunka till lägsta nivån på 40 år (det verkliga valfläsket i en tid när ordning och reda premieras).

”Regeringens politik har bidragit till den höga tillväxten”, som ligger till grund för budgetsatsningarna, underströk Magdalena Andersson i onsdags. Sant, men bara delvis. De underliggande svaren får man söka på annat håll. Förslagsvis i Washington, där brittiske centralbankschefen Mark Carney i veckan beskrev hur globaliseringen kullkastat sambandet mellan tillväxt och inflation (den så kallade Phillips-kurvan) på nationell nivå.

Att sjunkande arbetslöshet och ökad tillväxt inte längre föranleder ovedersägliga prisuppgångar är skälet till de låga räntorna i USA och Europa, lyder tesen. Sverige är inget undantag. Inflationen har visserligen stigit på sistone, men det beror framför allt på tillfälliga faktorer, noterar Riksbanken i sitt penningpolitiska protokoll som publicerades på torsdagen.

De globala underströmmar som Carney beskriver har letat sig långt in i svensk ekonomi. Att inflationen bestäms av faktorer bortom Riksbankens kontroll, förklarar hur regeringen kan fläska på i finanspolitiken samtidigt som vi har minusränta och högkonjunktur. Förut hade en sådan kombination lett till prisökningar. Inte längre. Fria från inflationens tyglar, tillåts politikerna slå på stort. Resultatet är en ekonomi som förefaller friskare än den är, där obalanserna växer. Paradoxalt nog möjliggör budgetutrymmet för politikerna att skjuta upp strukturreformer som krävs för att få bukt med dem.

Utan strukturreformer kommer obalanserna förr eller senare att bli ohållbara (svenskarna är redan ett av världens högst belånade folk). De som har det sämst kommer då, i vanlig ordning, att tvingas betala högsta priset. Budgetpolitiken kommer syfta till att strama åt, inte fördela om. Tur då att statsskulden är låg.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?