IRI är en mycket respekterad verksamhet och opererar i dag i Sydamerika, Afrika, Ryssland, Kina, Mellanöstern och i hela det gamla Östeuropa, inklusive Ukraina och Vitryssland. Organisation är finansierad av amerikanska biståndsmedel, men är ideologiskt och socialt nära knuten till det Republikanska partiet och är i realiteten republikanernas verktyg i världen. Senatorn John McCain var ordförande för organisationen fram till sin död.
Thibault Muzergues ska äta middag och hålla ett tal inför SD:s riksdagsledamöter om ”Demokratiutveckling och demokratins utmaningar”. Det är intressant på flera sätt.
Det ryska inflytandet eller försök till inflytande över de växande europeiska nationalistpartierna är väl uppmärksammat. Mindre omtalat är den amerikanska motoffensiven i Europa. 2015 lanserade IRI en kampanj för att möta rysk mjuk makt i Europa, det så kallade Beacon Project. Genom utbildning, opinionsbildning och möten med och mellan politiker bekämpas Kremls propaganda.
På samma sätt som USA under kalla kriget arbetade nära med europeiska partier för att konkurrensutsätta Sovjetunionens europeiska samarbeten knyter man nu band till de nya nationalistpartierna. Målet är att få dem att stå emot locktonerna från Moskva, vända sig mot väst, hålla fast vid frihetliga och demokratiska ideal samt ha förberedda och goda kontakter inför den dag då de har regeringsmakt. Man delar också en gemensam vision av att göra Europa fritt från socialister, islamister och värna traditionella västerländska ideal.
I den mån Ryssland har lyckats influera Le Pens och Salvinis partier, anses USA i dag ha grepp om nationalistpartierna i Öst- och Centraleuropa, Tyskland och Skandinavien, i Sverige alltså SD.
Ett utslag av detta var SD:s gruppledare och internationelle sekreterare Mattias Karlssons inbjudan till Vita huset i slutet av augusti i år. Det är mycket ovanligt att svenska oppositionspartier får tillträde till en amerikansk regering, men SD fick. Tillsammans med en liten delegation från partiet träffade Karlsson företrädare för det amerikanska utrikesdepartementet för att diskutera en gemensam global kampanj för att avkriminalisera homosexualitet, samt fortsatta samarbeten.
Ett annat för SD intressant sammanhang är en systerorganisation till IRI, New Direction. Den grundades av Margaret Thatcher och är ett nätverk för europeiska konservativa intellektuella. New Direction leds i dag av Naweed Kahn, brittisk troende muslim, och slår vakt om västerländska ideal som individuell frihet, fritt företagande, nationell stolthet, antikommunism och demokrati.
New Direction är inte bara Tories internationella gren utan också den viktigaste tankesmedjan för den paneuropeiska organisation av konservativa partier som bland annat samlar de partier i Europaparlamentet som numera kallar sig Europarealister, det vill säga antifederalistiska och konservativa partier. Där ingår Sverigedemokraterna. Tories kommer att kvarstå efter att Storbritannien lämnar EU och kommer rimligen bli ett allt viktigare verktyg för att influera europeisk politik.
Höstens opinionsframgångar för Sverigedemokraterna är dramatiska, senast i fredagens Expressen där partiet är lika stort som Socialdemokraterna. En annan viktig mätning gjordes av Novus för SVT i september som placerade SD högt i förtroende i nio av de för väljarna tio viktigaste frågorna. SD har ungefär samma förtroendesiffror som S och M i frågor som landets ekonomi, sysselsättning och sjukvård. Migrationsfrågan leder man sedan länge. I lag och ordning ligger SD tvåa efter M.
Även SD:s internationella genombrott och International Republican Institutes besök säger något viktigt om den politiska utvecklingen i Sverige. Man kan invända att amerikansk politik mest är Trump och att brittisk mest är brexit, men när dammet har lagt sig står de amerikanska och brittiska konservativa partierna kvar. De kommer även i fortsättningen att ha regeringsmakt och inflytande långt bortom sina stränder och de kommer att skapa transatlantiska gemenskaper.
Att det organiserade ideologiska arvet efter västerlandets ikoner, Reagan och Thatcher, numera odlar relationer med SD beror inte bara på opportunism inför ett snabbt växande parti. Amerikanska republikaner, brittiska konservativa och de högernationalistiska partierna i Europa har ett slags ödesgemenskap. De har ungefär samma världsbild och samma inhemska och utländska fiender och känner sig beroende av varandra. Något tillspetsat skulle man kunna säga att USA, återigen, försöker civilisera europeisk nationalism.
Något tillspetsat kan man också säga att något har gått grovt snett i Sverige när de stora statsbärande partierna i USA och Storbritannien kan ha kvalificerade relationer med SD men de svenska Moderaterna inte ens kan ta en lunch.
