Efter att pandemin har slagit hårt mot vissa sektorer och uppsägningar har skett har dessa områden plötsligt fått rekryteringsproblem när Sverige ska starta om. Det är brist på taxiförare, exempelvis. Och restaurangpersonal.
Det finns alltså en arbetsmarknad som är tillgänglig här och nu.
Samtidigt finns en långtidsarbetslöshet som är mycket hög. 160.000 har varit arbetslösa mer än ett halvår, vilket är över 40 procent av de totalt arbetslösa personerna. Många har en lång väg tillbaka. Lägger man till det bredare utanförskapet, som långtidssjukskrivna och personer med sjukersättning (förtidspension), kommer det upp till 13,4 procent av befolkningen i arbetsför ålder.
Om den gruppen ska minska krävs åtminstone att den inte fylls på med alltför många nya personer.
All långtidsarbetslöshet börjar med en kort. En lång sjukskrivning inleds med en kort. Det finns en avgörande uppgift i att inte fler hamnar i utanförskap.
Samtidigt pågår en tillbakarullning av arbetslinjen. På torsdagsmorgonen hade regeringen presskonferens med åtgärder för att det ska bli lättare att få sjuk- och aktivitetsersättning. Tidigare har regeringen uttalat sitt stöd för enklare sjukpensionering över 60 år. A-kassans ersättningsnivå har höjts och arbetsvillkoret har lindrats. Korttidspermitteringarna har varit omfattande. Sedan tidigare har tidsgränsen i sjukförsäkringen tagits bort. Skatten på sjukersättning sänks extra.
Enskilda åtgärder behöver inte vara feltänkta. Vissa ersättningar måste justeras. Under en ekonomisk kris måste man vrida på några av rattarna för att parera negativa effekter. Men det ska vara tillfälligt, och man måste vara vaksam på den sammanlagda effekten av sådana förändringar.
Nu permanentas dessa åtgärder. Det sker i en tid då motkrafterna är svaga. Pandemin har drabbat hårt i vissa sektorer, och det är accepterat med offentliga stöd. Det har blivit mindre stigmatiserat att gå utan jobb. Finanspolitiskt har dammluckorna öppnats och det finns i princip inga begränsningar för vilka nivåer återstartspengarna får uppgå till. Och så är det snart val, vilket brukar leda till att arbetslinjen får stå tillbaka när bidragsnivåer ska höjas. Dessutom leder den märkliga dynamiken inom budgetunderlaget till att regeringen måste ösa på med bidrag eftersom inga förhandlingar får ske med Vänsterpartiet, enligt de villkor som satts upp av Centerpartiet. Med andra ord måste finansministern gissa, och för säkerhets skull ta i extra för att inte riskera att V hoppar av budgeten.
Arbetslinjen fick sitt genomslag efter 2006 års val då alliansen tog över med egen majoritet. Många års misskötsel av ersättnings- och skattesystemen – med inslag som ”förtidspension av arbetsmarknadsskäl” – ledde fram till genomgripande reformer. Skatten sänktes för den som arbetar. Samtidigt ändrades ersättningssystemen. Rehabiliteringskedjan infördes som ett sätt att sätta press på myndigheter, sjukvård och arbetsgivare att jobba hårt för att sjukskrivningarna skulle bli så korta som möjligt. Utanförskapet, enligt SCB:s mått, sjönk direkt.
Rotavdrag permanentades och rutavdrag infördes för att skapa nya vita jobb.
Budskapet var tydligt: Det skulle löna sig mer att arbeta än att inte göra det. Arbetslinjen fick effekt.
Efter maktskiftet 2014 accepterade Socialdemokraterna många av ingredienserna i arbetslinjen även om de inte använde själva termen. Men nu börjar nedmonteringen, och det är illavarslande att det sker i form av vallöften, som är svårt att backa ifrån.
Oppositionen måste göra arbetslinjen till sin. Ett bidragstak måste införas, så att det inte ska kunna bli mer i ersättning än vad man skulle tjäna på att ta ett jobb. A-kassan måste återställas till tidigare nivåer. Människor måste in i jobb snabbare. Och stanna kvar i arbetslivet i högre ålder.
Jobben finns.
