Oron tycks dessvärre vara befogad. Hela 65 procent av de svarande uppger sig ha utsatts för någon form av brott. Fler än var tionde, 13 procent, har som en konsekvens övervägt att flytta eller lägga ned hela eller delar av verksamheten.
Det är skrämmande läsning.
Men få som har följt den svenska samhällsdebatten kan vara förvånade. Vid sidan av de pågående inbördeskrigen mellan storstädernas gängkriminella tillhör Helsingborg de orter som drabbats särskilt hårt av våldsdåd.
Sedan mitten av augusti har inte mindre än tre skjutningar rapporterats från det vackra fotbollsmeckat i nordvästra Skåne, varav en dödsskjutning.
I det sammanhanget kanske oroliga företagare inte låter så allvarligt. Men det är i så fall bara ett tecken på avtrubbning, vilket är en varningssignal i sig.
För hotet mot näringslivet är ett allvarligt samhällsproblem. Förutom lidandet för den enskilde kan Sveriges konkurrenskraft ta skada när företagare ger upp och lägger ned verksamheten.
När framtidens entreprenörer väljer en annan bana eller när utländska experter, investerare och koncerner får ytterligare argument att undvika Sverige.
Näringslivet i Helsingborgs kommun är knappast unikt i det här avseendet. Di har vid upprepade tillfällen rapporterat om vettskrämda och förtvivlade företagare runt om i Sverige som står maktlösa inför gängens framfart.
I dag finns dock ingen jämförbar statistik i andra kommuner. Men det kan snart ändras. Tryggare Sverige drar nu igång ett lovvärt upprop med fokus just på hotbilden mot företagen tillsammans med Svenskt Näringsliv, Företagarna och Livsmedelshandlarna.
Som en del i detta erbjuds resterande 289 kommuner att genomföra en FTU.
Det är ett erbjudande som de bör tacka ja till. Utan en ordentlig kartläggning är det svårt att vidta rätt åtgärder för att få bukt med problemen.
Och faktum är att kommunerna från och med 2023 blir skyldiga att ta ansvar för det brottsförebyggande arbetet, vilket är en del av regeringens 34-punktsprogram mot gängkriminalitet.
Enligt utredningsförslaget från i juni kommer kommunerna att avkrävas en lägesbild av brottssituationen, en åtgärdsplan samt att samordna insatserna i kommunen.
Detta görs sannolikt redan på många håll. Men genom lagstiftning blir förhoppningsvis arbetet mer strukturerat och proffsigt.
Det är på alla sätt en logisk lösning med tanke på kommunens funktion som nav när det gäller insatser inom skola, socialtjänst och dylikt.
Brottsligheten är lokal, och lösningarna bör vara desamma i den mån det går med en centraliserad polisorganisation.
I dag tycks dock få kommuner inse att näringslivet är mer än ett offer i den här ekvationen. Företagare kan ju också vara en viktig tillgång i det brottsförebyggande arbetet.
Tänk bara på vad fastighetsägare kan göra, både när det gäller den fysiska miljön, som klottersanering och belysning, och att bakgrundskolla potentiella hyresgäster.
Samma sak gäller handlarnas möjligheter att identifiera problemmakare som kan fångas upp innan de hinner falla in i tyngre brottslighet.
Enligt Tryggare Sveriges statistik är det tyvärr bara en av tio kommuner som i dag har en konkret och strukturerad plan för hur man ska inkludera näringslivet i det brottsförebyggande arbetet.
Det är på tok för få.
Helsingborg tillhör minoriteten. Enligt kommunens näringslivsenhet planerar man att analysera det dystra FTU-resultatet i detalj för att sedan ta fram riktade åtgärder där de behövs som mest tillsammans med näringslivsföreträdare och lokalpolisen.
Det är en bra början.
Men det kräver också att det finns lokalpoliser som har tid att genomföra den här typen av samverkansmöten, som prioriterar att sitta på workshops och lyssna på butiksägares plågsamma vittnesmål om hur de kriminella tar över hens kvarter.
Det börjar låta lite som en klyscha: polisen behöver mer resurser, kraftfullare verktyg och utökade befogenheter. Nu.
