1515
Annons

Antonia har rätt

När Jonas Sjöstedt talade i Almedalen i somras förklarade han när "utförsbacken för svensk välfärd" började. Det var när "Socialdemokraterna och högern tillsammans gjorde en marknad av välfärden och skapade ett skattesystem som är riggat för de rika", sa han och fortsatte: "Skattesystemet ska inte vara till för Wallenberg och Antonia Ax:son Johnson, utan för dig och mig och välfärden."

STRIDBAR. Antonia Ax:son Johnson tog i lördagens Di ställning för att M bör bilda regering med stöd av den riksdagsmajoritet som nu röstar bort Löfven och beroendet av Vänsterpartiet.
STRIDBAR. Antonia Ax:son Johnson tog i lördagens Di ställning för att M bör bilda regering med stöd av den riksdagsmajoritet som nu röstar bort Löfven och beroendet av Vänsterpartiet.Foto:Amanda Lindgren

Wallenberg och Ax:son Johnson är två familjesfärer som har valt att behålla sina pengar och företag i Sverige, trots hårt skattetryck och hot om socialisering av deras egendomar. Deras insatser för svensk utveckling och välstånd är obestridligt.

Betyder det något vad Sjöstedt säger?

Vänsterpartiets makt och ambitioner under den gångna mandatperioden har varit tydliga. De vill krossa fullt fungerande företag inom vård, skola och omsorg och de har fått hela S att följa med. Löfven-regeringen svängde i frågan om vinst i välfärden eftersom V ställde motkrav för sitt stöd och gjorde som Sjöstedt ville.

V är också tydliga med att välfärdsföretagen bara är början eftersom "de rättigheter som springer ur ägandet måste begränsas och ägandet i sig övergå till gemensamma former", som partiet skriver i sitt principprogram. De gemensamt ägda företagens andel av ekonomin ska öka och man pekar ut branscherna "transportsystem, kommunikationer och övrig infrastruktur, finansiell sektor, bostadsproduktion, energiförsörjning, strategiska naturtillgångar och så vidare". I klartext ska en stor del av det fria företagandet socialiseras.

Det står Vänsterpartiet fullständigt fritt att tycka så. Och det står företagarna och företagarvänliga krafter lika fritt att mobilisera mot en vänster som fått ett stort genomslag för sin politik.

I måndagens Di ger Marcus Storch, vd för AGA på 80-talet, receptet för motståndet. Han anser att V och SD ska hållas utanför och att S ska leda en mittenregering. Viktiga pressröster som DN är inne på samma linje, om än mer otydligt.

Men det är en illusion, av två skäl. För det första har S sedan lång tid tillbaka öppnat för ett nära samarbete med V. Det är meningslöst att försöka tänka bort Vänsterpartiet från de rödgröna eftersom V, S och MP är redo att arbeta ihop. Blockets medlemmar bestäms av dem som ingår, inte av andra partier.

För det andra är en S-ledd mittenregering inte fri från beroende av V:s stöd. En S-MP-C-L-regering kan inte tillträda utan stöd från V. Eller från M, KD eller SD, men det är mindre troligt då det finns få skäl för oppositionen till höger att gå Löfven-II till mötes.

Därtill är det vanskligt att bilda regering med utgångspunkten att sätta SD i opposition. Det gör Jimmie Åkesson till den tydligaste oppositionsledaren och ger honom stort inflytande. Den strategin har misslyckats i tio års tid.

Bland annat av dessa skäl förordar en rad näringslivsröster, bland annat Antonia Ax:son Johnson, en M-ledd regering som försöker regera med stöd av den majoritet som på måndagen tillsatte Andreas Norlén (M) som talman och som under tisdagen kommer att rösta bort Stefan Löfven som statsminister. Det är samma kompass som vägledde henne när hon på 80-talet tog ställning mot löntagarfonderna. Den nya riksdagen är kompakt antisocialistisk. "Inte någonsin sedan demokratins genombrott har högern haft ett sådant folkligt stöd", som Olle Svenning sammanfattade läget på Aftonbladets kultursida i förra veckan. Han uppmanade S att ge upp, gå i opposition och komma igen. 

En M-ledd regering kommer att i vissa frågor söka stöd från S och MP men även av SD. Det kan man tycka är obehagligt med tanke på partiets bakgrund men vad betyder det egentligen i sak? SD delar allianspartiernas uppfattningar i den ekonomiska politiken, i arbetsmarknadsfrågor, i kriminalpolitiken och i försvarspolitiken. Högermajoriteten står för fritt företagande och motsätter sig alla socialiseringstankar. I migrationspolitiken tycker S, M och SD lika, med olika valörer men med samma inriktning.

Storch gör en karikatyr av olika påstådda SD-ståndpunkter och varnar för dem. Man kan förstå hans generella oro, men den kräver en livlig fantasi. Tror någon att Ulf Kristersson, Gunnar Strömmer och den övriga M-ledningen skulle medverka till att stänga gränser, lämna EU eller undergräva fri press?

Låt enigheten i för Sverige viktiga sakfrågor avgöra var tyngdpunkten i nästa regering ska ligga så kommer det här att gå bra.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera