ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Alternativet till USA:s makt är dödligt dåligt

  • OFFENSIV. Turkisk marktrupp i norra Syrien. Foto: Maya Alleruzzo

Kurderna har skäl att vara bestörta när USA:s president i måndags meddelade att han vill dra tillbaka de få trupper som finns i norra Syrien till förmån för en ny turkisk säkerhetszon på syrisk mark.

Norra Syrien har i likhet med norra Irak kommit att utvecklas till kurdiska de facto-stater under amerikanskt beskydd. Den turkiska offensiven började på onsdagen med flygbombning och militärfordon. Hur långt Turkiet kommer att gå återstår att se. Komplikationerna är oöverblickbara. Den mycket hårda reaktionen hos republikanska politiker som i övrigt är lojala med Trump visar att det finns en djup känsla för kurderna i USA.

Men som europé bör man vara försiktig när man beskriver Trumps nyckfulla drag som att USA har upphört att ta globalt ansvar. Det är helt enkelt inte sant.

Tidigare i veckan meddelade US Army Europe att USA i april ska genomföra den största militära övningen ”Defender Europe 20” i Europa på 25 år. 20.000 soldater ska skeppas över för att under två månader öva i och tillsammans med 18 länder i Öst- och Centraleuropa, bland andra Tyskland, Polen, de baltiska länderna och Georgien.

Den permanenta amerikanska militära närvaron i Europa ligger på strax över 60.000 soldater, utspridda över hela kontinenten men med tyngdpunkt i Tyskland och Italien och i växande grad i Polen. Amerikansk militär personal deltar i ett 50-tal europeiska övningar om året och bedriver utbildning i Ukraina och Georgien.

USA:s militära närvaro i världen kan beskrivas på olika sätt. 500.000 soldater totalt är utspridda i 160 länder med tyngst engagemang i Europa, Mellanöstern och Japan/Sydkorea. Amerikanska flottan har huvudbaser i Spanien, Saudi, Japan och Sydkorea. Amerikanska specialtrupper finns i Norge, Syrien, Afghanistan och Sudan.

Ingen annan makt i världen är i närheten av en så global militär närvaro som USA. Ryssland, Storbritannien och Frankrike har ett par stycken baser i utlandet, men i den mån det finns en världspolis bemannas den till 95 procent av amerikansk militär personal till en kostnad av 150 miljarder dollar om året.

Ett annat sätt att beskriva USA:s militära globala närvaro är de säkerhetspolitiska arrangemangen över Atlanten och Stilla havet. Båda är arv från andra världskriget och båda har amerikansk militär makt som garant.

En konsekvens av denna amerikanska roll är att bland annat Europa inte tar sitt eget försvar på allvar. Försvarsanslagen är blygsamma och när det bränner till i vår närhet är det USA och inte de europeiska försvarsmakterna som spelar huvudrollen. Så var det under balkankrigen, i de georgiska och ukrainska krigen och i mycket hög grad i Mellanöstern. Överallt kring Europas gränser råder det i dag instabilitet och Europa är helt beroende av amerikanskt stöd.

En annan konsekvens av USA:s militära roll i världen är en tilltagande krigströtthet bland amerikaner. Krigen efter 11/9 gick inte som det var tänkt. Många familjer känner att de offrat sina barns liv och hälsa förgäves. Att ta hem trupp var ett tema i såväl Obamas som Trumps valkampanjer. Bland annat därför har USA inte spelat någon avgörande roll i kriget i Syrien. Båda presidenterna har tvekat på ett för konflikten destruktivt sätt.

Trump är en utrikespolitisk katastrof, men för att mildra den bör USA:s allierade inte överdramatisera och rannsaka sig själva. Presidenten visar ogenerat upp sin ambivalens och amatörism, men det ligger något i hans - och Obamas - återkommande klagan på Europas oförmåga att ta ansvar.

Det den amerikanska allmänheten oftast hör från andra sidan av Atlanten är kampanjer mot amerikansk militär närvaro, blandade med nödrop på hjälp. Ett illustrativt och närliggande exempel är när de svenska socialdemokraterna inför valet 2010 krävde att USA skulle avveckla alla sina utländska baser för att efter krisen i Ukraina försäkra sig om amerikanskt stöd i Östersjöområdet.

Det väcker lika lite respekt som oviljan att finansiera det egna försvaret fullt ut. Och detsamma gäller hela EU:s försvarsförmåga och vilja att ta ansvar för sig själv och sitt närområde.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies