1515
Annons

Alla vinner på L i regeringen

Rösträkningen är klar. Magdalena Andersson avgår som statsminister.

VÄLJ MAKTEN. Liberalernas partiledare Johan Pehrson strävar efter att sitta med i nästa regering. Han bör få med sig sitt parti på denna handlingslinje i valet mellan centrum och periferi.
VÄLJ MAKTEN. Liberalernas partiledare Johan Pehrson strävar efter att sitta med i nästa regering. Han bör få med sig sitt parti på denna handlingslinje i valet mellan centrum och periferi.Foto:Christine Olsson

Ulf Kristersson kommer troligen snart att få talmannens uppdrag att sondera förutsättningarna för en ny regering.

I den kommande regeringen bör Liberalerna sitta med. Moderaterna välkomnar L i regeringen och Sverigedemokraterna kommer att acceptera det. KD kommer att instämma i Moderaternas handlingslinje.

På vänstersidan har en väntad kampanj inletts. Den handlar om att påverka Liberalerna att välja andra vägar. Socialdemokrater stressar Liberalernas sympatisörer genom att varna för SD-inflytande. Dagens Nyheters ledarsida slår knut på sig själv för att hitta andra matematiska underlag än den lösning som är mest uppenbar, en M-ledd regering, och det handlar alltid om att L ska bryta sig loss från högersidan. Det skulle vara ett väljarsvek som partiet inte skulle kunna hämta sig ifrån.

Att sitta med i regeringen är den effektivaste vägen att få utväxling för de krav som partiet har gått till val på, bland annat i den ekonomiska politiken. Det är också det bästa sättet att få gehör på de områden där Liberalerna har ett särskilt intresse, som socialpolitiken.

Den gångna mandatperioden har visat tydligt skillnaden mellan att å ena sidan sitta i regeringen och å andra sidan att påverka regeringens politik med ett avtalsliknande dokument. Januariavtalets brist var att det saknade majoritet och därmed vilade på ett vacklande underlag. Avtalets diffusa skrivningar gjorde att alla kunde utropa sig till segrare på vissa punkter, vilket förstås är ett problem för väljarnas ansvarsutkrävande.

Men den lärdom som är viktigast för de pågående regeringsförhandlingarna är vad L skulle säga nej till om man inte ingår i regeringen. En lång rad angelägenheter har regeringen exklusivt ansvar för – utrikespolitiken, utnämningspolitiken, tillsätta utredningar, instruktioner till myndigheter. Men framför allt förfogar regeringen över stora resurser som partier utanför riksdagen saknar, ett antal observatörer inne i regeringskansliet kan inte förändra den saken.

De Liberaler som menar allvar med att de vill få genomslag för sin politik bör inte nöja sig med att stå utanför en Kristersson-regering.

För M är det en stor fördel att knyta L närmare sig. Det kommer att göra förhandlingarna med SD lättare. Till att börja med på ett förhandlingstekniskt plan – om L står utanför måste regeringen förhandla med två olika partier. Men viktigare är de sakpolitiska fördelarna. Liberalerna står nära Moderaterna på en lång rad politikområden. Givetvis stärker det Moderaternas och Kristdemokraternas förhandlingsposition när politiken ska förhandlas med Sverigedemokraterna.

Men måste inte Sverigedemokraterna också vara med i regeringen? Kommer de inte att kräva det? Sverigedemokraterna har hittills visat alla tecken på insikt om att de inte ska vara med i regeringen. Det handlar inte bara om att de andra partierna i konstellationen inte accepterar SD i regeringen. Än viktigare är att SD själva inte bedömer att de mäktar med eller tjänar på att vara med. En lång rad erfarna politiker skulle behöva tas fram till departementen och det är inte säkert att det lönar sig väljarmässigt att behöva ta ansvar för – och emellanåt misslyckas med – dagspolitiken.

Ingenting tyder heller på att SD skulle motsätta sig att L är med i regeringen. Sverigedemokraterna har själva sagt att de är medvetna om vilka politiska perspektiv som är viktiga för Liberalerna och att de är beredda att tillmötesgå dessa i förhandlingar. SD, såväl som M och KD, är beroende av alla mandat, och har inget intresse av att göra Liberalernas situation osäker.

Det finns stora möjligheter. Liberalerna kan få posten som utbildningsminister. Eller en EU-tung post som klimatminister. Under ordförandeskapet 2023 kommer den svenska regeringen att leda tunga sakpolitiska förhandlingar i de olika ministerråden. Det är lätt att räkna upp L-politiker som skulle kunna gå in för denna EU-uppgift med entusiasm och sakkunskap.

Med en trepartiregering M-KD-L har en klassisk borgerlig regering uppstått. Liberalerna har ingått i samtliga borgerliga regeringar hittills, i totalt 17 år sedan 1976, och bör göra det även nu.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Viktigt att ha järnkoll på blankarna

Blankning är ett av placerarnas redskap för att skapa avkastning. Det sker genom att man lånar aktier mot en avgift, säljer dem för att senare köpa tillbaka dem till ett lägre pris. Om allt går blankarens väg, vill säga.

OVÄLKOMMET INTRESSE. Telefonappen Truecaller är det senaste bolaget som har blivit föremål för en blankarattack.
OVÄLKOMMET INTRESSE. Telefonappen Truecaller är det senaste bolaget som har blivit föremål för en blankarattack.

Blankning är en självklar del av en väl fungerande marknad. Nästan all blankning sker i det tysta och syns bara i Finansinspektionens blankningsregister. Men vissa aktörer motiverar sin bristande tilltro till ett bolag offentligt. 

 För bolagen som drabbas kan den negativa uppmärksamheten bli ödesdiger. På onsdagen blev kommunikationsappen Truecaller föremål för en publik blankarattack. Precis som i fallet med fastighetsbolaget SBB är det investeraren Viceroy som ligger bakom. Viceroy hävdar bland annat att Truecaller bryter mot dataskyddsförordningar och undviker skatt.

Påståendena är allmänt hållna, vilket gör dem svåra för andra investerare att verifiera och för Truecaller att avfärda. Själva idén med Viceroys agerande verkar vara att skapa osäkerhet och få ägare att sälja aktien så att kursen sjunker (och blankningen blir lönsam). Det blir ett slags självuppfyllande profetia.

SBB:s vd och huvudägare Ilija Batljan hävdar att Viceroys handlande är kriminellt. Att det är en fråga om marknadsmanipulation. Han har försökt att få Finansinspektionen att granska agerandet men myndigheten har inte sett sig föranledd att gå vidare med SBB:s anmälan.

Men när är agerandet att betrakta som kursmanipulation? 

”Gör man en blankarrapport i syfte att påverka handeln är det brottsligt. Håller man sig analytisk och saklig, utan överdrifter och värdeord och har underlag för sina påståenden, kan det återspegla en genuin uppfattning hos den som skriver rapporten”, sa Jan Leopoldson, kammaråklagare på Ekobrottsmyndigheten, till Di i somras.

Blankningen kan alltså fylla en viktig upplysande funktion – förutsatt att det finns underlag för vad som påstås. Den som frågar Truecaller och SBB skulle få höra att påståendena är grundlösa och att syftet bara är ett: att pressa ned aktiekursen.

Tillsynsmyndigheterna har här ett stort ansvar. Den tilltagande blankaraktivismen måste granskas noga. Vad som är okej och inte bör inte vara en tolkningsfråga. Tveksamma fall måste alltid granskas. Ytterst handlar det om förtroendet för marknaden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera