1515
Annons

Alla fel om skatternas samband med våldet

LEDARE. I onsdags var statsminister Stefan Löfven i Uppsala och följde polisens arbete.

HAR FEL. Stefan Löfven hos polisen i Uppsala i onsdags. Hans uttalande om att alliansens skattesänkningar hänger ihop med vågen av ungdomsrån har upprört.
HAR FEL. Stefan Löfven hos polisen i Uppsala i onsdags. Hans uttalande om att alliansens skattesänkningar hänger ihop med vågen av ungdomsrån har upprört.Foto:Janerik Henriksson/TT

Han tillfrågades om vågen av ungdomsrån, och uttryckte att det handlade om ”en fullständig brist på moral”. Det är lätt att hålla med. Det är brutalitet och förnedring som tonåringar och poliser vittnar om. Det blir inte mindre ohyggligt när man tänker på att det är barn som rånar barn.

Men så kopplade Stefan Löfven ungdomsrånen till alliansregeringens skattepolitik och citerades av Expressen:

”Under lång tid pågick en politik, under åtta år med den förra borgerliga regeringen, som innebar skattesänkningar och neddragningar i välfärden. Det håller inte. Nu har vi lagt om den politiken, vi ska satsa mer på välfärden”.

Reaktionerna från de fyra gamla allianspartierna blev hårda. Och visst är det anmärkningsvärt att Stefan Löfven är så pass benägen att hänvisa till allianspartiernas ansvar att han till och med kopplar ihop skattesänkningar för tio år sedan med dagens våldsyttringar.

Uttalandet väcker allvarsamma frågor: Har statsministern inte förstått problemet? Eller är det ett oöverlagt svar i en stressig situation? Tror han ens själv på det han säger? Och förstår han inte att svaret för de allra flesta kommer att uppfattas som en obegriplig undanflykt?

Det finns en diskussion bakom Stefan Löfvens uttalande, och den handlar om allmänprevention. I det här fallet om huruvida välfärdens standard kan minska risken för kriminalitet. Och om man vänder på det: Kan längre köer till vårdcentralen eller minskat antal fritidsledare leda fram till ökad brottslighet?

Så enkelt är det knappast.

Framför allt har argumentation om välfärdsstatens allmänna nivåer ingenting att bidra med i det akuta läge som råder. Det som behövs är för det första regeländringar. I straffrätten måste förändringar göras för att möjliggöra fler ingripanden, bättre tillgång till tvångsmedel och ökade befogenheter att ingripa mot minderåriga. Förändringar i sekretessbestämmelser behövs också för att myndigheterna ska kunna arbeta tillsammans mer effektivt. För det andra behövs mer resurser till rättsväsendet, till polis, åklagare och domstolarna. Och för det tredje måste den riktade preventionen öka, alltså att samhällets företrädare kan ingripa när tydliga varningssignaler uppstår.

Men Stefan Löfven pratade om alliansens skattesänkningar. Det är en kär talepunkt för ledande socialdemokrater, och oftast används den i sammanhang som passar bättre än just när det gäller rån bland barn.

Själva utgångspunkten är problematisk. Det räcker med att konstatera att Socialdemokraterna inte har velat backa tillbaka något av de jobbskatteavdrag som alliansregeringen drev igenom. Och i detta sammanhang kan Socialdemokraterna inte skylla på att de inte har egen majoritet – de har inte ens velat ta upp frågan som ett krav vare sig i valrörelsen 2014 eller 2018.

Och om det skulle finnas någon relevans i Stefan Löfvens resonemang om skattesänkningar som ett slag mot välfärden – då måste det väl innebära att välfärden faktiskt har fått mindre pengar än tidigare?

Skillnaden mellan de politiska blocken har genom åren i skattepolitik har varit försumbar – om man tittar på den mängd pengar som staten får in. Skillnaden brukar motsvara 1 eller 2 procent av statens inkomster. Skulle man titta på hela den offentliga sektorns inkomster är skillnaden givetvis ännu mindre.

Och viktigare än så: Skillnaden mellan prognos och utfall är i goda tider mycket större än skillnaderna mellan de politiska alternativen. Hur det går för Sverige är den avgörande faktorn för hur mycket pengar som den offentliga sektorn får in.

En mer övergripande jämlikhetsdebatt pågår. Den finns över hela världen, så ock i Sverige.

I förenklad version går den ut på att om ojämlikheten är för påträngande så brister sammanhållningen i landet, vilket är en stor riskfaktor för oro. Det är en intressant diskussion i en påträngande fråga, låt vara svårlöslig eftersom i stort sett alla partier, även Socialdemokraterna, vill premiera strävsamhet och att det därmed ska löna sig att arbeta.

Men tänk om den mest påtagliga ojämlikheten i Sverige i dag handlar om trygghet. Att människor i vissa bostadsområden har mycket stor anledning att vara oroliga. Att de som bäst behöver hjälp av samhället inte får det.

Och att den period i livet som betyder så mycket för resten av livet, tonårstiden, för många är den allra otryggaste.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera