1515
Annons

Äganderätten måste få ett starkare skydd

LEDARE. En riksdagsmajoritet, bestående av de fyra borgerliga partierna och SD, uppmanade på tisdagen regeringen att tillsätta en utredning om stärkt äganderätt. Regeringspartierna och Vänsterpartiet motsatte sig detta.

STRANDSKYDD. Ett av de regelverk som utmanar äganderätten. Enligt januariöverenskommelsen ska regeringen tillsätta en utredning om äganderätten. Ändå motsatte sig regeringspartierna just detta i riksdagen på tisdagen.
STRANDSKYDD. Ett av de regelverk som utmanar äganderätten. Enligt januariöverenskommelsen ska regeringen tillsätta en utredning om äganderätten. Ändå motsatte sig regeringspartierna just detta i riksdagen på tisdagen.Foto:Fredrik Sandberg/TT

Det visar att punkt 26 i januariöverenskommelsen inte är värd någonting. Denna punkt handlar om att den privata äganderätten till skogen ska stärkas men också att en utredning ska tillsättas om stärkt äganderätt, alltså just det som S, MP och V röstade emot i Konstitutionsutskottet. Motiveringen: ”Regeringsformens bestämmelser om äganderätt är väl avvägda.”

Agerandet visar hur djup oförståelsen för äganderättsfrågor är inom socialdemokratin. Partiet är till och med berett att nonchalera en av de mest utförligt formulerade punkterna i januariöverenskommelsen.

Dessvärre har det nyligen skett ett bakslag för äganderätten i skogen. Efter att inventeringen av nyckelbiotoper pausades som en följd av M/KD-budgeten har nu Skogsstyrelsen på eget bevåg infört en ny mätmetod för nyckelbiotoper i nordvästra Sverige. Det handlar om stora skogsområden som får denna märkning, som i praktiken gör skogen värdelös. Att registrera ett område som nyckelbiotop är inte ett myndighetsbeslut som kan överklagas, utan endast en märkning på kartan. En nyckelbiotopsklassning är inte synonym med ett avverkningsförbud, men uppköparna vill inte befatta sig med virket.

Nyckelbiotopsbesluten visar varför det behövs en utredning om äganderätten. Det finns alltför många luckor i egendomsskyddet. Det som står i lagtexter är inte allt, det finns en hel del beslut som inte formellt påverkar äganderätten, men som gör det i praktiken. Det som Skogsstyrelsen ser som ett ”kunskapsunderlag” är i själva verket ett system som gör skog värdelös, utan kompensation till ägarna.

Att bli berövad värdet av sin egendom på detta vis är ett övergrepp mot Sveriges mest långsiktiga företagare. Skogsägarna vet vad som händer om de inte förvaltar sin egendom. Det drabbar inte dem själva, utan kommande generationer.

Äganderätten är grundlagsfäst i Sverige. Den finns i Europakonventionen, som numera är svensk lag. En inskränkning av äganderätten kräver stöd av lagstiftning, att det finns ett allmänt intresse, att det ska vara proportionerligt och att ägaren får rätt till ersättning.

Äganderätten handlar inte bara om mänskliga rättigheter, utan är en förutsättning för ekonomisk utveckling. Äganderätten ger förutsägbarhet och möjliggör ekonomiskt risktagande. Länder med brister i äganderätten stagnerar.

I Sverige är bristerna främst kopplade till fastigheter. Strandskyddet är en betydande källa till rättsosäkerhet. I de områden där skyddsgränsen har flyttats från 100 till 300 meter från stranden finns fastigheter som har köpts med en förutsättning, som senare har förändrats.

I slutet på förra mandatperioden kom en statlig utredning om bostadsbyggande. Utredaren, vänsterpartisten Nooshi Dadgostar, föreslog att kommuner ska kunna kräva att fastighetsägaren avstår mark utan ersättning om det behövs för stora samhällsprojekt.

Att den förra regeringen utsåg en vänsterpartist att utreda frågor som rör äganderätten var inget mindre än en skandal. Övergångsregeringen sände sorglöst utredningen på remiss och nu är frågan hur Centerpartiet och Liberalerna ska bevaka att sådana här haverier inte inträffar i framtiden.

Risken är stor att de inte lyckas stoppa liknande experiment i tid eftersom de bägge partierna medvetet avstått från att ha egna tjänstemän i regeringskansliet som kan bevaka dessa frågor.

I den socialdemokratiska traditionen ingår att domstolar och internationella konventioner inte ska få begränsa politikernas möjligheter att styra landet. Därför är det inte förvånande att partiet motsätter sig en stärkt äganderätt, som ju faktiskt skulle begränsa statsmaktens rätt över den enskilde.

Äganderätten är en av de mer principiella delarna av januariöverenskommelsen. Hur denna punkt kommer till uttryck i praktisk politik blir ett av de viktigaste bevisen på om Socialdemokraterna på djupet har förstått att de saknar majoritet i riksdagen.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Maktskiftet 2022

Till slut gav även en förnuftig person som Magnus Hall upp.

SKIFTE. Thorbjörn Fälldin, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson har alla utmanat en socialdemokrati som har gått åt vänster.
SKIFTE. Thorbjörn Fälldin, Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Ulf Kristersson har alla utmanat en socialdemokrati som har gått åt vänster.Foto:Foto: Leif R Jansson, Pontus Lundahl, Magnus Andersson

Han kom från skogsindustrin till Vattenfall och hade en klassisk basindustriell syn på energisystemet i allmänhet och på vikten av kärnkraft i synnerhet. Regeringsskiftet 2014 betvingade honom. S och Mp gjorde upp om att fler reaktorer skulle stängas och att Vattenfalls planer på ny kärnkraft skulle avbrytas. Hall protesterade försiktigt och fördömdes av det nya regeringspartiet.

Den så kallade effektskatten, en punktskatt på kärnkraft, höjdes kraftigt, delar av Vattenfalls styrelse byttes ut mot uttalade kärnkraftsmotståndare. Hall tog beslut om att stänga reaktorer. Det gjorde även kollegorna på Eon. Experter på Svenska kraftnät varnade tydligt för konsekvenserna i södra Sverige men den politiska viljan var ännu tydligare. Sådant spelar roll.

I maj 2019 gav Magnus Hall en intervju där han dömde ut kärnkraften, hyllade Greta Thunberg och lovordade vindkraft. Man skulle kunna säga att han lät som vilken tysk som helst, eller som en svensk vd i ett statligt bolag som måste hålla sig väl med regeringsmakten. Den rödgröna regeringen har haft en rak ordergivning till de förment självständiga bolagen, liksom till kultursektorn och utbildningsväsendet. Sådant spelar också roll.

Energifrågan är ett område där den politiska viljan har stor betydelse. Man kanske kan tro att regeringsmakt är en naturkraft, avgränsad från partiernas inre liv, mer rationell och i händerna på ett upplyst intresse. Det är en villfarelse. Vad partierna tycker betyder något. Att Sverige under åtta år har regerats av kärnkraftsmotståndare har betydelse för det svenska energisystemets utveckling, hur gärna de ansvariga än vill skylla på yttre omständigheter.

Ett annat område där partiernas grundläggande inställning spelar roll är den grova kriminaliteten, nu rankad som den viktigaste frågan av väljarna. Sverige har en exceptionellt hög nivå av mord på unga män. En halv miljon personer uppskattas bo i bostadsområden som präglas av frånvarande rättsstat, klanvälde och hedersförtryck.

Sambandet mellan hög invandring av dåligt utbildade personer, låg förvärvsfrekvens, en svag polismakt och låga straff för unga är övertydligt. Men det är inte där de olika varianterna av regeringspartier har sitt fokus. De som har styrt i åtta år och vill styra igen har aldrig erkänt eller insett migrationens centrala roll, de är inte särskilt intresserade av polis och skärpta straff och de säger bestämt nej till förslag som kan förknippas med SD. Istället har de hittat en egen vänstervinkel på problemet: segregation. Sverige är ett av västvärldens minst segregerade länder. Vi har breda jämlikhetsskapande institutioner som gratis utbildning, gratis sjukvård och robusta skyddsnät för alla. Man har alla chanser i Sverige. Det är till och med gratis att gå i privatskolor.

Men i statsministerns värld är det ändå detta unikt generösa svenska system som brister. Där har hon sitt fokus och sådant spelar roll för hur kommuner och myndigheter fungerar. Fyra år till med de fyra partierna till vänster innebär inget annat än att tragedin fortsätter. Skarpa förslag sätts i karantän i åratal, ansvariga ministrar skyller på andra och den svenska statsministern fortsätter att vända stenar.

Maktskiftet 1976 var framför allt ett reningsbad för svensk demokrati. Väljarna fick för första gången se ett livs levande regeringsalternativ och Socialdemokraterna tvingades till omtänkande i opposition. Omfattande socialiseringsplaner av näringslivet stoppades. Marginalskatten sänktes och villkoren för sparande blev bättre. Det betydde något att Sverige regerades av ickesocialister.

Maktskiftet 1991 innebar att porten öppnades för en lång rad reformer som i hög grad fortfarande bygger Sverige. Marknader avreglerades, löntagarfonderna avskaffades, friheten ökade, Sverige blev ett uttalat västland och EU-medlemskapet förbereddes. Det betydde något att Sverige regerades av partier som trodde och tror på marknadsekonomi och ett liberalt samhälle.

Maktskiftet 2006 bytte ut en tröttkörd socialdemokrati mot en starkt reforminriktad alliansregering. Sverige fick tydliga incitament på arbetsmarknaden, en internationellt konkurrenskraftig skattemiljö för kapital och en efterföljande våg av en ny generation av globala entreprenörer. Det betydde något att Sverige regerades av partier som trodde och tror på företag, flit och förvärvsavdrag.

Maktskifte 2022 är viktigt för att klara några akuta frågor. Om M bildar regering kommer den politiska viljan att ha fokus på rättsstaten som brottsbekämpande kraft och inte på socialstaten. Den kommer att underlätta för energiföretagen att bygga de små modulära reaktorerna, inte förhindra och försvåra. Den kommer att vilja gå med i Nato, inte släpas in. Den kommer att reformera friskolesystemet, inte bekämpa dess företag. Den kommer att värna kapitalbildningen i Sverige, inte ständigt lansera nya skatter på kapital.

Och den kommer att vara hyggligt sammanhållen. Partierna till höger vill samarbeta, har samarbetat (bland annat om den statsbudget som gäller i år) och har planer för sitt regeringssamarbete. Partierna till vänster har inget av detta, vilket har gjort de åtta senaste åren historiskt röriga och reformlösa. Det betyder något att Sverige de kommande åren kan regeras av partier som tror på rättsstaten, fria företag, ett rationellt energisystem, individers egna drivkrafter och som har en självklar säkerhetspolitisk hemvist i västvärlden.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera