1515
Annons

Academedias kursrally är ett tydligt hälsotecken

Kampanjen mot friskolorna blev inte den valvinnare som det rödgröna blocket hade hoppats på. Det preliminära valresultatet pekar mot ett regeringsskifte. För alla friskoleföretag skulle det vara välkomna nyheter.

SLOG FEL. Skolminister Lina Axelsson Kihlbloms kampanj mot friskolorna blev inte den valvinnare som det rödgröna blocket hade hoppats på. Academedia, med vd Marcus Strömberg, steg tvåsiffrigt när börsen öppnade på månaden.
SLOG FEL. Skolminister Lina Axelsson Kihlbloms kampanj mot friskolorna blev inte den valvinnare som det rödgröna blocket hade hoppats på. Academedia, med vd Marcus Strömberg, steg tvåsiffrigt när börsen öppnade på månaden.

Några som sannolikt andades lättare på måndagen är ägarna till Academedia ACAD +0,49% Dagens utveckling , Sveriges största friskolekoncern. Bolaget är börsnoterat. Den största ägaren är familjen Anderssons Mellby Gård. När handeln på Stockholmsbörsen öppnade på måndagen steg aktien med tvåsiffriga procenttal. En fullt rimlig reaktion. 

Academedia, och andra börsnoterade friskoleföretag, har fått se sina värderingar sjunka under valkampanjen. Vänsterblocket, med skolminister Lina Axelsson Kihlblom i spetsen, har utmålat friskolor som bedrivs i aktiebolagsform som en styggelse. Ministern har hävdat att vinsterna utarmar svensk skola och att Academedia ”stjäl” från samhället.

Påståendena, hur svepande de än är, har skrämt bort investerare från välfärdssektorn. För Academedias aktie blev måndagens uppgång vändpunkten efter ett årslångt börsfall på närmare 40 procent. Nu är kursen ”bara” omkring 20 procent lägre än för ett år sedan.

Det är dåligt, inte bara för friskoleföretagens aktiekurser, att frågan om vinst och valfrihet i välfärden har blivit så infekterad. Halvsanningar och lögner har skapat låsningar och konflikter som inte borde få prägla ett så viktigt område som skolan. Frågan skapar motsättningar även inom borgerligheten. Liberalernas ledare Johan Pehrson öppnade i våras för en översyn av skolpengen och en begränsning av vinstuttagen.

Vinsterna är den kanske mest ömmande punkten, och det är här missuppfattningarna är som störst. Friskolornas resultat tenderar att överskattas, vilket exempelvis Demoskop har visat i en undersökning. 80 procent av de intervjuade svarade att de tror att mer än 10 procent av friskolornas omsättning blir till vinst. Academedia har de senaste åren haft en vinstmarginal på 3,5 till 4,5 procent. Andelen av omsättningen som delas ut till ägarna har varit mindre än så. De senaste elva åren har Academedia bara delat ut pengar vid fyra tillfällen. 

Jämfört med en stiftelse är aktiebolaget överlägset när det gäller att dra in stora mängder kapital. Tack vare riskvilliga investerare som hoppas på att i framtiden få ränta på pengarna, har friskolorna kunnat genomföra stora satsningar på skolan. Till exempel har Academedia investerat 1,2 miljarder kronor i två nyöppnade gymnasier i Stockholm. Vänsterblocket hävdar att aktiebolagsformen inte passar för skolan. Men i dag går åtta av tio friskoleelever i skolor som drivs av just aktiebolag. Om stiftelser är en bättre driftsform, varför finns det inte fler stiftelsedrivna friskolor?

Friskolorna är inte perfekta. Det finns en hel del som kan bli bättre, och både välvilligt inställda politiker och branschföreträdare talar om behovet av reformer, bland annat för att hantera den kritik som har riktats mot exempelvis det fria skolvalet och skolpengen.

Valfriheten är i grunden bra även på skolans område. Att föräldrar och elever inte behöver foga sig efter närhetsprincipen utan fritt kan välja en skola som passar dem bättre är något som ska värnas. Men för att skolvalet ska fungera måste kännedomen öka. Bland annat bör skolvalet till grundskolan samordnas i kommuner eller regioner, på samma sätt som redan sker inom förskolan och gymnasiet.

Även systemet med skolpeng fungerar i stort sett väl. Att det finns en summa knuten till varje elev och att var och en kan välja vilken skola han eller hon vill gå på, ger familjer valmöjligheter som i många länder är reserverade för dem som har råd att betala höga terminsavgifter. Ett problem i Sverige är att kommuner beräknar skolpengen på olika sätt och att det saknas transparens kring hur detta går till. 

Många av påhoppen på och påståendena om friskolorna är överdrivna och ohederliga. Men sektorn skulle må bra av en reform som bland annat säkerställer att undervisningen håller hög kvalitet och att skolorna är öppna för alla. Här bör branschen själv ta initiativ.

Cirka 400 000 barn och elever går i dag i friskolor, som sysselsätter drygt 80 000 lärare och andra anställda. Friskolorna är för viktiga för att vara en politisk slagpåse. Oavsett vem som, när alla röster är räknade, kommer att styra Sverige den kommande mandatperioden, är det viktigt att sträva mot en mer sansad debatt om friskolorna. 

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Till slut möts våldsspiralen av riktig politik

Fyra skjutningar I Södertälje på åtta dagar.  Två döda. En invånare säger till SVT att hon inte ens går ut med soporna fast klockan bara är fem på eftermiddagen.

Foto:Christine Olsson

De fyra partierna i det vinnande regeringsunderlaget gör nu upp om sitt politiska program. Centralt i denna förhandling är kriminalpolitiken.

Skillnaden mot regeringsuppgörelsen 2019 är stor. Kriminalpolitiken satte inte något som helst avtryck i Januariavtalet, men mycket tid i förhandlingarna ägnades åt för många väljare perifera ämnen som skogspolitik, strandskydd och fri hyressättning. Detta trots att gängvåld och skjutningar var ett akut problem även då, låt vara att det har eskalerat ännu mer sedan dess. Löfvenregeringen tillsatte ”gängsamtal” med oppositionen för att komma överens om åtgärder mot den grova brottsligheten. Men regeringen bestämde att Sverigedemokraterna inte fick vara med (enligt inrikesminister Mikael Damberg därför att SD har ”en annan värdegrund” och en ”för grund förklaringsmodell”). Sedan havererade samtalen.

Eftersom de fyra partierna på högersidan i huvudsak har en likartad syn på brottsbekämpningen finns flera åtgärder som kan genomföras, som har betydelse för medborgarnas trygghet. 

En sådan är möjligheten till anonyma vittnen. I dag är ett stort antal grova våldsbrott ouppklarade eftersom det helt saknas avgörande vittnesmål. Det är rimligt att pröva denna möjlighet i ett läge då många allvarliga brott inte kan utredas, och förändringen efterfrågas av polis och åklagare. Att lämna ett offentligt vittnesmål om allvarlig kriminalitet är otänkbart för många personer.

Visitationszoner är en annan betydelsefull åtgärd. I debatten har det framställts som om sådana zoner skulle hota rättssäkerheten, och man frammanar bilden av en trakasserande poliskår som gör livet svårt för vanligt folk.

Men det är tvärtom, det handlar om att vanligt folk ska känna sig trygga. Tanken är att man ska kunna räkna med att beväpnade människor inte finns i det aktuella området, eftersom polisen har rätt att genom stickprovskontroller, alltså utan specifik misstanke, genomföra kontroller.

Till saken hör att i Danmark, som har visitationszoner sedan nästan 20 år, är det inte tillåtet att söka efter annat än just vapen.

När invånare i en utsatt stadsdel ber om trygghet måste politiken svara upp mot det. Att så långt det är möjligt säkerställa att människor inte är beväpnade är en del av samhällskontraktet.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera