1515
Annons

Absurd inskränkning av begravningar

LEDARE. Antalet coronafall stiger, likaså sjukhusinläggningarna och dödsfallen. Regeringen har nu försökt ta befälet över coronapolitiken, och en debatt snarlik den i våras har utbrutit, med krav på hårdare restriktioner. Men det finns god anledning att behålla lugnet.

FYRKANTIGT. Regeringens senaste beslut ska signalera handlingskraft men frågan är om de nya åtgärderna hjälper. Begränsningen av antalet personer som får vara med vid en begravning är stötande.
FYRKANTIGT. Regeringens senaste beslut ska signalera handlingskraft men frågan är om de nya åtgärderna hjälper. Begränsningen av antalet personer som får vara med vid en begravning är stötande.Foto:Henrik Montgomery

”Jag vill att ni ska få panik.” Det sa Greta Thunberg till makthavarna i Davos. Men samtidigt som många uppskattar att hon är den varnande ”slaven på triumfvagnen” och beundrar hennes enorma genomslagskraft är det nog lika många som är lättade att klimatpolitiken inte styrs av panik.

Det är värt att tänka på när coronapolitiken bedöms. Många av oss har lätt att falla in i en obestämd oro: ”varför gör ingen något åt spridningen?”

I realiteten görs mycket, och det allra mesta är dessutom bra saker.

Regeringen har famlat, liksom andra makthavare, särskilt i början av krisen. Men det har varit bra att de viktigaste vägvalen har hållits borta från regeringens improviserande. Och man har hållit fast vid en balanserad linje att ansvariga myndigheter ska föreslå lämpliga åtgärder. Fram till ungefär nu.

Den nya stängningstiden för restauranger och begränsningen av allmänna sammankomster till åtta personer är två åtgärder vilkas värde måste ifrågasättas. De motiveras inte av att Folkhälsomyndigheten har föreslagit dem, utan rättfärdigas med att mer långtgående åtgärder inte skulle ha stöd i lagen. Man gör det man kan, så att säga.

Det är en illavarslande hållning, eftersom den betonar handlingskraft snarare än funktion.

Nu begränsas i praktiken restaurangers möjlighet att ha två middagssittningar under en kväll. Och samlingar som faller under ordningslagen begränsas till åtta oavsett vad det handlar om.

För en begravning innebär det fem personer eftersom prästen, organisten och begravningsentreprenören räknas med. I landets enorma kyrkobyggnader.

Det är stötande, särskilt i en tid som för många präglas av en existentiell oro.

Gränsdragningsproblem och sifferförvirring kanske är svårt att undvika när restriktioner införs, men att verkningslösa eller alltför ingripande åtgärder införs är ingen detalj – det är skadligt. Begränsningar i allmänhetens rörlighet har alltid ett pris, mänskligt och ekonomiskt. Det är inte något nytt, men i debatten försvinner ofta denna aspekt.

När det gäller gymnasieskolor tycks dock den här avvägningen vara given. I stort sett alla accepterar att det har ett pris att stänga skolor. Två folkhälsointressen står mot varandra och debattörer undviker tvärsäkerhet. Detta synsätt bör gälla alla åtgärder, inte bara skolor.

Svenska folket har de senaste åtta månaderna genomgått en folkbildningsinsats utan dess like. Myndigheterna har delat med sig av sina överväganden och i huvudsak lämnat åt allmänheten att själva fatta beslut utifrån den kunskap som finns. Detta har lett till en omställning som kan vara hållbar under en längre tid.

Med sina senaste presskonferenser har regeringen gjort gällande att alltför många i Sverige missköter sitt ansvar. Med en moraliserande ton har ministrar anklagat människor för att leta kryphål i reglerna. Intrycket blir att ungdomar sorglöst festar långt in på nätterna med öppet förakt för vårdpersonal och utan hänsyn till den äldre befolkningen.

För att hitta ett motsvarande skuldbeläggande måste man gå till 1960- talets attityd mot ungdomskulturen eller till ”dansbaneeländet” ytterligare några årtionden bakåt.

Regeringens språkbruk, liksom kritiken från dem som anser att regeringen inte gör tillräckligt, frammanar en uppfattning att den ökade spridningen beror på en förslappning hos allmänheten, fast det är långtifrån säkert att så är fallet. Det är snart vinter, och det blir ett gynnsammare klimat för virus. Ökningen var inte oväntad, och bör givetvis leda till fortsatta försiktighetsåtgärder.

Det finns åtskilliga handhavandeproblem i denna kris, på många plan. Brister har blottlagts, ansvarsfördelningen mellan myndigheter och mellan samhällsnivåer har inte varit tydlig. Man kan räkna med att det dras lärdomar som leder till framtida förändringar.

Men regeringen bör inte byta strategi, inte börja införa begränsningar som uppenbart saknar effekt, inte lyssna på dem som vill att makthavarna ska få panik.


Donald Trump tappar greppet

Donald Trump kände mycket väl till att hans supportrar var beväpnade. 

Inför den där ödesdigra onsdagen i början av januari 2021 hade USA:s dåvarande president uttryckligen bett om att inte använda vapendetektorer i området där han skulle hålla sitt ”pepptalk”.

Hade livvakterna inte hindrat honom hade han gjort mobben sällskap i marschen mot Capitolium.

KUPPMAKARE. Under de tv-sända förhör som pågår i kongressen har flera skakande detaljer framkommit om Donald Trumps planer på att trotsa valresultatet. Samtidigt märks flera tecken på att ex-presidentens grepp om partiet börjat klinga av.
KUPPMAKARE. Under de tv-sända förhör som pågår i kongressen har flera skakande detaljer framkommit om Donald Trumps planer på att trotsa valresultatet. Samtidigt märks flera tecken på att ex-presidentens grepp om partiet börjat klinga av.Foto:Anna Moneymaker

Vittnesmålet från Cassidy Hutchinson, som var högt uppsatt i stabschefens team i Vita huset, är det mest långtgående som hittills har kommit fram i de tv-sända förhör som pågår i representanthuset. 

Syftet är att klargöra vad som egentligen hände under stormningen av kongressen, vad som föregick den, men också alla detaljer om försöken att trotsa Bidens valvinst.

Andra vittnen har pekat på hur Trump systematiskt pressat valarbetare och politiker på delstatsnivå för att ändra valresultatet. Han planerade också att byta justitieminister när den tillförordnade vägrade att lyda hans order om att hävda valfusk.

Uppgifterna är absurda. De påminner om något som skulle kunna ha hänt i Afrika på 1980-talet – inte i USA förra året. Men efter alla dessa kaosdagar med Trump i centrum är det få som ens reagerar längre. 

Folk tycks ha byggt upp en Trump-immunitet, vilket kanske är sunt.

Samma fenomen verkar gälla hans supportar, fast tvärtom – ingenting biter på dem. Enligt en färsk opinionsmätning från Morning Consult/Politico uppger 53 procent av republikanska väljare att de vill ha Trump som presidentkandidat 2024. I mitten av mars var den siffran 56 procent, så opinionen är stabil. 

Få republikaner, bara 15 procent, uppger dock att de har sett eller läst så mycket om de pågående förhören, vilket inte är förvånande i det extremt polariserade amerikanska medielandskapet.

Men det finns ändå tecken på att Trumps grepp om partiet klingat av. I de pågående primärvalen har ex-presidentens stöd inte varit detsamma som en vinstgaranti för kandidater. 

Det tydligaste exemplet var i Georgia där båda de republikanska delstatspolitiker som efter presidentvalet trotsade uppmaningarna om att ”hitta röster” nu vann stort, trots Trump-uppbackade utmanare.

En annan ”oroande” utveckling ur Trumps perspektiv är risken att rättvisan håller på att komma ikapp honom. Parallellt med kongressförhören driver justitiedepartementet sedan ett år en utredning om kongresstormningen och det som allt mer framstår som ett regelrätt statskuppförsök. 

Möjliga åtalspunkter som nämns är uppvigling till upplopp, konspiration mot staten, försök att hindra certifieringen av valresultatet, men också förskingring.

Ingen tidigare amerikansk president har åtalats. Och frågan är vilka konsekvenserna skulle bli om Joe Bidens justitieminister Merrick Garland ger sig på Trump. Risken är uppenbar att ex-presidenten och hans sektmedlemmar skulle hävda politisering av rättsväsendet, vilket skulle frambringa ännu mer ont blod i Trump-leden.

I kölvattnet av kaoset stiger dock en republikansk utmanare i graderna. Ron DeSantis, Floridas 43-årige guvernör, beskrivs som ”Trump med hjärna”. 

Den vältaliga Harvard- och Yale-utbildade juristen gjorde sig ett namn under pandemin när han trotsade huvudstadens förmaningar och släppte på delstatens restriktioner tidigt. 

Den senaste tiden har både Elon Musk, som nyligen blivit republikan, och poddprofilen Joe Rogan ställt sig bakom DeSantis potentiella kandidatur.

Ju mer det stormar kring Trump desto fler lär upptäcka att det finns alternativ.

Inför höstens mellanårsval och presidentvalet 2024 är det ändå klar fördel för Republikanerna. President Bidens förtroendesiffror har dykt, bland annat som en följd av den höga inflationen och stigande bensinpriser. 

Om partiet förlorar majoriteten i kongressens båda kamrar i november, vilket allt tyder på, lär det bli ännu svårare att få något gjort under återstoden av mandatperioden. 

Presidenten har också gjort en del uttalanden som fått bedömare att ifrågasätta om Biden, som fyller 80 år i november, verkligen har hälsan att kandidera på nytt 2024. 

Hans tilltänkta efterträdare har heller inte rosat marknaden: Vicepresident Kamala Harris har ännu lägre förtroendesiffror, trots att hon knappt synts till.

Än har Demokraterna visserligen tid att vässa både form och laguppställning. Och det lär krävas. Till skillnad från 2020, då det räckte långt att ”inte vara Trump”, framstår det som allt mer troligt att motståndaren 2024 inte kommer att heta Donald i förnamn.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?