ANNONS:
Till Di.se
FREDAG 15 DEC Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

PM Nilsson: 100 år av kamp

  • GRATTIS! Det hade lika gärna kunnat sluta som för Estland eller Polen, men Finland blev i kraft av sin relativa frihet långsamt och säkert en del av väst och marknadsekonomin. Foto: Hasse Holmberg

LEDARE. I begynnelsen var kärret, gräftan och Jussi. Sida efter sida, meter för meter, dikar han ut ett kärr högt bland Saarijärvis moar och lyckas till slut göra marken odlingsbar. Han får då råd att bygga ett torp, ovanligt stort, men på ofri grund, och han fruktar herrarna i prästgården mer än Gud.

 

Torpet köps senare fritt sedan den brännande torparfrågan lösts av de stora landreformerna.

Väinö Linnas trilogi om släkten Koskela tecknar ett tydligt porträtt av vad finsk kamp innebar kring förra sekelskiftet och hur bokstavligt livsfarligt livet var i ett land som led svårt av yttre tryck och förtryck och av extremt svåra sociala inre konflikter. Den självständighetsförklaring som firar 100-årsjubileum på onsdag, den 6 december, föregicks och följdes av en turbulens som svenskarna inte kan föreställa sig.

Oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 slår in i Finland med full kraft och orsakar ett bittert inbördeskrig. Nära 40 000 personer dör inom loppet av några månader på vårvintern 1918. Jussis söner ansluter sig till den röda sidan. En omkommer i strid, en arkebuseras av de vita, vilket var den vanligaste dödsorsaken.

Den överlevande sonen Akseli hamnar i koncentrationsläger och förlorar i sin tur alla sina söner i krigen mot Sovjetunionen under andra världskriget, skildrat i den fjärde fristående och mer kända delen ”Okänd soldat”. Den siste sonen och släktens hopp Vilo Koskela, chef för en kulsprutepluton, dör i fortsättningskrigets sista dagar då han minerar en sovjetisk pansarvagn.

Att vara finländare är ett hårt slit i en kärv natur och soldatdöden hänger som ett järtecken över nejden. Finlands sommar är vacker. Men kort.

I den mån litteratur kan skildra nationer följer Väinö Linnas och Vilhelm Mobergs sviter varandra som Finlands och Sveriges kartbilder, nära men åtskilda. De skrevs ungefär samtidigt.

Moberg skriver fram en variant av Jussis historia när Karl Oskar tar över som Kung i stenriket. Han tog en järnstång och stötte ned den här och var, och överallt hördes samma klang: sten. Han gick genom hage och äng, i skog och mo, och det klingade mot järnstaken: sten, sten, sten. Hans far hade gjort sitt: all jord som kunde bli åker var redan åker. Småland var lika hopplöst som Saarijärvi men lösningen blev helt annorlunda.

Sverige fick per capita ett av Europas största utflöden till Nordamerika, vilket också blev inledningen på en globalisering av i stort sett alla svenska verksamheter. Det finska ödet blev i mycket högre grad att stanna och slåss för sin frihet.

Det har man fortsatt med sedan dess. Ett lands hundraåriga historia rymmer så många aspekter men en återkommande i Finlands är en påtaglig kamp för självständighet.

Efter att ha hejdat Sovjetkommunismens expansion in i Norden höll Finland ett slags vakt i skuggan av jätten fram till Sovjets upplösning 1991. Det hade lika gärna kunnat sluta som för Estland eller Polen, men Finland blev i kraft av sin relativa frihet långsamt och säkert en del av väst och marknadsekonomin.

Också företagshistorien är därför en berättelse om den möjliga frihetens konst. Finsk industri exporterade massivt till Sovjet men sökte sig medvetet utåt. Skogsföretag som Enso, Kymmene och Ahlstrom blev stora och världsledande, finsk design flög över världen med namn som Marimekko och Iittala och det osannolika konglomeratet av Finska kabel, Finska gummi och Nokia pappersbruk lyckades med bedriften att till slut bli världens största tillverkare av mobiltelefoniteknik. Helsingfors, av alla städer, var under ett svindlande ögonblick kommunikationsindustrins världscentrum. Sedan kom krisen.

Samma anda syns i Europapolitiken. Efter kalla krigets slut skyndade man sig in i EU och gick som ensamt nordiskt land in i unionens centrum när man bytte marken mot euron.

Kampen för frihet är också en kamp för självständighet från Sverige, vilket man ibland glömmer i Stockholm. 600 år av rikshälft var inte helt lätt. Historikern Mirkka Lappalainen vid Helsingfors universitet visar i boken ”Det nordiska lejonet, Gustav II Adolf och Finland”, hur illa sedda de svenska trupperna var i det utfattiga, kalla och mörka Finland. Kungen och hans män uppfattades mer som ett rövarband än en skyddsmakt med ständiga våldgästningar på gårdar som knappt hade mat till sig själva.

Det födde ett hat som tydligt syns i den i Sverige kanske mest spridda finska boken, Zacharias Topelius ”Fältskärns berättelser”. Den är känd som en hjältesaga om 30-åriga kriget men handlar mest om den finska släkten Bertela vars urfader uttalar en förbannelse över sonens släktled för att han väljer att bli officer i den svenska kungens armé i stället för att ta över gården. Herrefolket i väster ska hållas på avstånd.

I dag är Nokia åter ett ledande teknikföretag, Helsingfors har en brännhet startup-scen, manifesterad av förra veckans Slush, ett teknik-event som ingen annan europeisk stad är i närheten av. Finland projekterar nya fiberkablar för att knyta samman Europa med Japan, Kina och Sydkorea och har nyss blivit säte för norra Europas största bank.

Respekt. Och stort grattis.

Detta är en text från Dagens Industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.