Behöver vi verkligen minska bilanvändningen?
Ja, enligt experterna måste vi det.
Sven Hunhammar, måldirektör för Trafikverket, konstaterar att ett transporteffektivt samhälle är avgörande för att klara minskningen om 70 procent i utsläpp jämfört med 2010.
“Det blir självklart mycket svårare att klara målen om trafiken fortsätter att öka. Uppoffringen, eller kostnaden, för att åka mindre bil är inte så stor jämfört med väldigt dyra tekniska lösningar för att minska utsläppen. Det är helt enkelt kostnadseffektivt att också minska biltrafiken jämfört med att enbart satsa på tekniska lösningar i fordon och bränsle”, säger han.
Sven Hunhammar kallar frågan om ett minskat bilåkande för “elefanten i rummet”.
Varför är ämnet så känsligt?
"Väldigt få driver på för att minska bilanvändningen. Det finns inget näringsliv eller någon stark industri som tjänar pengar på det. Det finns inga starka lobbygrupper. Tvärtom ses det ofta som tillväxtfientligt att ens diskutera behovet av att minska bil- och lastbilsanvändningen.”
Han konstaterar att det ofta varit svårt för politikerna att införa styrmedel som påverkar människors vardag:
“Ett exempel är hur det såg ut när trängselskatten infördes.”
Själv har han dock svårt att förstå varför frågan är så känslig.
“Vi behöver både se över efterfrågan och få till tekniska förändringar i fordon och bränsle för att nå klimatmålen. Det kan vara intressant att jämföra med energisektorn där Sverige har lyckats frikoppla energianvändningen från BNP-tillväxten. Nog borde vi väl också kunna frikoppla trafikutvecklingen från BNP-tillväxten genom olika effektiviseringsåtgärder på samhällsnivå?”
Resandet kommer dock att förändras olika beroende på var i landet du bor, poängterar han.
“I tätorter finns det bättre möjligheter för kollektivtrafik och cykel. På landsbygderna är bilen nödvändig, men även där behöver den vara fossilfri på sikt.”
Vad krävs för att få fart på arbetet med ett mer transporteffektivt samhälle?
“Vi måste värdera fördelarna högre. Ett mer aktivt resande är bra för folkhälsan. Vi kommer att få bättre luft och mindre buller. En annan väg är att hitta de affärsmodeller och aktörer som faktiskt kommer att tjäna pengar på en omställning. Vi måste gå från piskor till mer morötter”, säger Sven Hunhammar.
Maria Börjesson, professor på VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, tycker inte att frågan om minskat bilkörande är särskilt känslig – däremot har hon svårt att se hur det skulle bli verklighet.
“Ingen har något bra sätt att tala om hur det skulle gå till utan att drastiskt öka priset på drivmedel, vilket skulle bli kostsamt för samhället i form av negativa effekter på sysselsättning och produktivitet samt få negativa fördelningseffekter.”
Hon påpekar hur vi under hela efterkrigstiden stadigt ökat vårt resande, undantaget år med ekonomisk nedgång, exempelvis 2009. Sedan 2010 har resandet ökat med såväl bil som kollektivtrafik och regionaltåg.
Ett skäl till att vi har haft möjlighet att öka transporterna är att vi blivit rikare. Samtidigt har både arbetsmarknad och konsumtion blivit mer och mer specialiserad och kunskapsintensiv – vilket i sin tur är det kanske viktigaste skälet till att vi blir rikare.
“När vi blir lite rikare kan vi åka lite längre. Men vi behöver också kunna åka lite längre för att bli lite rikare. Det driver vår ekonomi.”
Enligt Maria Börjesson finns det dock ett sätt att minska bilåkandet och samtidigt bibehålla den närhet till varandra som ekonomin kräver:
“Det är om vi bor och arbetar tätare. Men vi har mål om att landsbygden och hela Sverige ska leva. Sverige är ett glest land. Att få ihop de här målen är svårt. De flesta som bor på landsbygden måste åka mycket bil”, säger hon.
Riskerna med höjda priser på drivmedel ser hon som uppenbara:
“Det är rätt så regressiv beskattning. De med låga inkomster får betala procentuellt sett mer. Det är det vi ser med de gula västarna. Att lösa behovet av ett minskat bilåkande på ett sätt som det går att få demokratiskt stöd för blir därmed svårt.”
