Skog, kraftkällor och mineralfyndigheter. Naturtillgångarna norra Sverige är många, och lockar investerare i allt högre grad. Det har troligtvis fått avtal mellan samebyar och olika typer av verksamhetsutövare att öka, enligt forskarna bakom en studie som gjorts av SEI i samarbete med Svenska Samernas Riksförbund och ett flertal samebyar.
Genom att analysera 15 olika avtal mellan samebyar och verksamhetsutövare har forskarna identifierat flera brister utifrån samebyarnas perspektiv. De hittade bland annat sekretessklausuler som förhindrar samebyarna från att berätta om eventuella problem som uppstår som en konsekvens av avtalet. Det försvårar också erfarenhetsutbyte mellan samebyar med liknande problem. Dessutom förekom vad forskarna kallar ”munkavelklausuler”, som sätter stopp för överklaganden till myndigheter och domstolar.
”Företag önskar ofta visa att man uppnått samförstånd med de samebyar som drabbas av industriprojekt. Avtal kan vara ett sätt att köpa sig till att samebyarna inte öppet ska visa sitt motstånd. Det blir vad vi kallar ett 'tillverkat' samtycke”, säger Rasmus Kløcker Larsen.
Avtalen kan enligt forskarna ses som ett symptom på bristande lagstiftning, där parterna försöker hitta ett sätt att hantera samebyarnas renskötselrätt i tillståndsprocesser i brist på tydligare regler.
”Problemet är att spelplanen är ojämn, inte minst vad gäller ekonomiska resurser och tillgången till juridisk kompetens”, säger Rasmus Kløcker Larsen.
Avtalen rangordnades på en skala mellan +1, som motsvarar det som är bäst för att säkerställa renarnas välmående, till - 4 som innebär mycket stor skada för renen. Och det är särskilt en bransch som sticker ut på den nedre delen av skalan: vindkraftsföretag. Avtalen som gäller vindkraftsprojekt hade hög grad av sekretess- och ”munkavelsklausuler”, och innebar ofta friskrivningar från ansvar oavsett skada.
”Vi vet inte varför det ser ut så, men vi ser en tendens att avtalen blir bättre ur samebyarnas perspektiv när det är mindre företag. Större företag, som vindkraftsföretagen, innebär ett mer ojämlikt förhållande. Då ökar den här typen av klausuler”, säger Rasmus Kløcker Larsen och tillägger att den politiska linjen om att öka vindkraften kan ha haft betydelse.
Samtidigt finns mycket naturresurser i norra Sverige. Går det att förena näringslivets intresse med samebyarnas?
”Det är den svåra frågan. Internationellt finns exempel på mer jämlika avtal som bättre respekterar urfolks rättigheter, bland annat genom vinstdelning, stort inflytande och möjlighet att helt stänga ner projekt om inte företagen efterlever sina åtaganden. Det finns egentligen ingen övre gräns för vad företagen skulle kunna åta sig för att undvika eller begränsa skadan på renskötseln.”
Branschorganisationen Energiföretagen saknar insyn i avtalen, och hänvisar till de företag som äger vindkraftparker i norra Sverige. Dit hör bland annat Vattenfall och Statkraft, som båda svarar att de inte kan gå in på detaljer på grund av sekretesskäl. Enligt Gunilla Lundén, kommunikationschef på Statkraft, känner de inte igen sig i det som framkommer i studien.
”Vi har avtal som är signerade av båda parter, som båda överens om”, säger hon.
Vattenfall har i vissa fall skrivit avtal med samebyar om bolagets vindkraftparker. Enligt Daniel Gustavsson, chef för landbaserad vindkraftsutveckling, har företaget alltid en dialog med samebyarna om hur parken kan komma att påverka rennäringen och vad företaget kan göra för att minska påverkan. Ur Vattenfalls perspektiv skapar avtalen förutsägbarhet och tydliggör vilka åtgärder de behöver vidta. Att inte skriva avtal kan vara ofördelaktigt för samtliga.
”Myndigheterna kan komma med tillståndsvillkor som är svåra att förhålla sig till, och som inte är ideala och då kan frivilliga överenskommelser vara fördelaktiga för båda parter”, säger Daniel Gustavsson.
Han uppger att sekretessklausulerna är norm för alla Vattenfalls avtal, och ingenting de har fått negativa reaktioner på i samtal med samebyarna. När det gäller ersättning för skada pekar Vattenfall på att en eventuell uppgörelse är frivillig, och att det om inte annat finns möjlighet att få ersättning enligt miljöbalken. Trots det utesluter han inte att det finns potential att förbättras.
”Det kan vi säkerligen göra, vi jobbar aktivt med att ha en tät dialog och vara en så god samtalspartner som möjligt”, säger Daniel Gustavsson.
