H&M HM B +0,08% Dagens utveckling lanserade 2013 ”Fair Living Wage Strategy” för att tydliggöra hur bolaget skulle jobba med att få upp lönerna i produktionsledet till en acceptabel nivå. Sedan dess har lönerna på de fabriker där H&M arbetat med frågorna stigit med 2 till 2,8 procent mer än andra fabriker, enligt bolagets hållbarhetsrapport.
Men enligt en ny rapport från Fair Action och Fair Finance Guide behöver lönerna i Bangladesh och Indien stiga med 70 procent för att täcka grundläggande kostnader för mat, boende, sjukvård och skolgång för barnen.
”Trycket på H&M behöver öka från flera håll, inte minst från stora investerare som bankerna. Vad vi saknar är en deadline för hur mycket lönerna måste öka till när”, säger Maria Sjödin.
Enligt rapporten har nu samtliga storbanker, Nordea, Skandia, Swedbank, Danske Bank, Länsförsäkringar, Handelsbanken och SEB, en dialog med klädjätten om frågan. En förbättring jämfört med 2019. De flesta, förutom de två sistnämnda, begär numera också en högre grad av mätbarhet.
”Vi har tydligt signalerat att Nordea vill att H&M ökar takten i sitt arbete med att säkerställa bättre löner, samt att bolaget har större transparens kring lönedata”, säger Katarina Hammar, chef för ansvarsfulla investeringar på Nordea.
I rapporten har bankerna rankats i hur bra de bedriver påverkansarbete mot H&M baserat på parametrar som exempelvis transparens, hur tydliga kraven är och om dialogen sker direkt eller via mellanhand.
Nordea får högst betyg i den rakningen, men saknar precis som alla andra tidsbegränsade mål.
”Många av målen kopplade till löner kräver att en lång rad intressenter involveras och löpande anpassning till ny politisk, ekonomisk och social utveckling. Att sätta ett specifikt datum skulle därmed kunna begränsa omfattningen av arbetet på ett onödigt sätt”, säger Katarina Hammar.
En viktig aspekt är att flera av leverantörerna till H&M också har avtal med andra varumärken. Bankerna, vars sammanlagda innehav i H&M uppstiger till över 20 miljarder kronor, behöver därför jobba på bred front, enligt Fair Action.
”Det handlar om att samarbeta med andra investerare och prata med hela klädbranschen. Man kan lägga aktieägarförslag. Vad gäller fossilbolag säger bankerna att de kan lämna om inte åtgärder vidtas. Det finns en rad olika verktyg att ta till om man ska vara ansvarsfulla investerare”, säger Maria Sjödin.
SEB, som får näst sämst betyg i rankningen, skriver i ett mejl till Di att bolaget kräver att företag de investerar i ”följer internationella normer och standarder och i de fall företag inte gör det kan vi agera genom att exkludera bolagen”.
H&M-gruppen uppger själva att de står ut från resten av sin bransch vad gäller transparens kring lönestatistik i produktionsledet.
”Vi försöker att publicera alla data vi har kring löner. Jag upplever att vi får positiv feedback från investerarna om att vi kan vara transparenta kring det och att vi är måna om att ha samtal med dem om de har frågor”, säger Klara Helmbold, hållbarhetsansvarig för produktion på H&M-gruppen.
Bolaget uppger också att de arbetar med olika initiativ för att stärka arbetarnas röst i de länder där de är verksamma. Men att jobba med ett tidsbundet mål kopplat till en viss lönenivå är inte ett alternativ.
”Vi kan inte säga när lönerna är tillräckliga. Det är inte rollen vi ska spela i det här, något fackförbunden är tydliga med. Och vi har absolut inte det inflytandet. Vi kan inte säga till våra leverantörer vad de ska sätta för löner”, säger Klara Helmbold.
H&M menar att frågan löses bäst på politisk nivå med höjda minimilöner i de länder och regioner där leverantörerna finns.
”Vi är måna om att minimilönerna går upp.”, säger Klara Helmbold.
