Hela Sverige riskerade att stanna och hundratusentals jobb stod på spel. Så lät det i somras efter att Mark- och miljööverdomstolen avvisat en ansökan om täkttillstånd från Cementa eftersom dess miljökonsekvensbeskrivning ansågs vara bristfällig.
Sedan dess har flera fall uppmärksammats där stora företag inte fått igenom sina ansökningar eller där handläggningen ansetts ta oproportionerligt lång tid. Liberalerna beskrev nyligen tillståndsprocesserna som kafkaartade och föreslog flera ändringar. Även moderaternas partiledare Ulf Kristersson har på senare tid tryckt på att ”miljöbalken behöver ses över i grunden”.
Men de uppmärksammade fallen tillhör en minoritet, visar en kartläggning Di gjort av de senaste två årens domar hos Mark- och miljödomstolen.
Av de 393 ansökningar om att antingen bedriva miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet, där det fallit en slutgiltig dom under perioden, har enbart tio avslagits, vilket motsvarar en andel på 2,5 procent.
”Det är sällan som företag får avslag. Det som nu har uppmärksammats, framför allt med Cementa och LKAB, är att tillståndsmyndigheterna avvisat ett par ansökningar med hänvisning till att de har varit bristfälliga. Och mitt intryck är att det har skett på goda grunder”, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet.
Under den senaste tvåårsperioden har 18 fall har avvisats och därmed inte prövats i sak, vilket ofta sker när rätten anser att en ansökan är ofullständig, som i Cementas fall. 37 fall har avskrivits, vilket kan bero på att ansökan dragits tillbaka, och 31 fall har fått utfallet ”övrigt”. Det kan exempelvis innebära att ett tillstånd som beviljades i en deldom haft specifika villkor, exempelvis en prövotid, som upphävs.
297 av de 393 fallen har helt eller delvis bifallits.
Svenskt Näringsliv har riktat skarp kritik mot de svenska tillståndsprocesserna.
”Bland de stora aktörerna som jag pratat med vittnar nästan samtliga om stora problem i tillståndsprocesserna”, säger Nicklas Skår, miljöexpert på Svenskt Näringsliv.
Men sett till hur få fall det är som avvisas, är det inte dåligt av storbolag som Cementa att råka ut för det?
”Så enkelt är det inte. Om man ser till Cementa så är det många som säger att de gjorde en dålig ansökan, men vi lät en fristående advokatbyrå granska den. Och de kom fram till att det var en utmärkt ansökan. Att man inte får igenom en ansökan behöver inte betyda att man gjort något fel”, säger Nicklas Skår.
Jonas Ebbesson anser däremot att kritikstormen mot tillståndsprocesserna och myndigheternas roll i dem kommit till eftersom Cementa inte hörsammat den återkoppling de fått tidigt i ärendet.
Ett annat bolag som stött på patrull i domstol är LKAB. Gruvjätten nekades ett nytt tillstånd för utökad malmbrytning i oktober eftersom fastighetsägare med bergvärme i Kiruna inte hade bjudits in till samråd på ett korrekt sätt. Just i det fallet anser Jonas Ebbesson att det tycks ha tagit orimligt lång tid för domstolen, tre år, att komma fram till beslutet om att avvisa ansökan.
Men generellt menar han att det är viktigt att prövningarna får ta tid, speciellt när det handlar om nya anläggningar.
”Det ska vara seriösa prövningar. När man bygger stora infrastrukturanläggningar får det effekter i decennier, kanske sekel. Även om vissa enskilda näringsidkare kan bli frustrerade ibland, är det viktigt att det går till på det här sättet, för både kvaliteten och legitimiteten i besluten”, säger han.
Att få en klar översikt av det genomsnittliga tidsintervallet mellan att en ansökan kommer in och att tillstånd beviljas är svårt eftersom att detta ofta meddelas i en deldom. Mediantiden från att en ansökan kommer in till det att det tas ett slutgiltigt beslut ligger däremot mellan 356 och 378 dagar på fyra av landets fem mark- och miljödomstolar.
Den femte regionen, Umeå, sticker ut med 550 dagars medianhandläggning. En orsak, tror Nicklas Skår, kan vara den typ av verksamheter som lämnar in ansökningar där.
”Vissa verksamheter som gruvor har oproportionerligt långa handläggningstider. Och det har inte att göra med den miljömässiga påverkan utan att det finns en stark opinion, vilket gör att myndigheterna, för att inte få kritik, tar med alla möjliga upptänkliga frågor. Det kanske är okej med fyra år för en ny gruva men snittiden vi räknat fram är på sju till åtta år”, säger Nicklas Skår.
De förändringar av tillståndsförfarandet, för att skynda på processerna, som politiker efterfrågar bör göras på rätt sätt, menar Jonas Ebbesson.
”Det finns naturligtvis inget självändamål med att göra domstolsprövningarna krångliga. Varje ändring som kan göras för att slimma processerna, utan att tappa i kvalitet eller kontroll, är välkommen”, säger han.