I en tid när svarta svanar, det vill säga osannolika och oförutsägbara händelser som potentiellt kan få allvarliga konsekvenser, verkar komma i flock borde allt fler önska att de kunde förutspå vad som komma skall lite bättre.
”Visst, allt det som har hänt sedan jag tog över som vd 2014 med Trump, klimatförändringarna, kriminaliteten, krig och annat har bara ökat relevansen för det vi håller på med”, konstaterar vd:n för Institutet för framtidsstudier, Gustaf Arrhenius.
Även framtidsforskaren erkänner dock att det är väl så svårt att se in i framtiden.
”Vissa saker kan vi veta extremt långt in i framtiden, som planeternas rörelser och att solen har fem miljarder år kvar. Sedan var det nog kärnavfallsfrågan som gjorde oss medvetna om att vi behöver försöka titta långt in i framtiden och planera därefter. Men det är ju jättesvårt att som med kärnavfallet förutsäga vad som händer om 100.000 år.”
Forskarna famlar nu inte i blindo in i evigheten med alla frågor utan har ett antal tidsperspektiv att hålla sig till.
”Klimatförändringarna, en av vår tids största utmaningar, där tittar man i dag oftast 100 år men alltmer 300 år framåt. Med demografisk utveckling handlar det mer om 50 till 100 år framåt. När det gäller sådant som snabb teknologisk förändring, mänskligt beteende och normförändringar får man vara lite mer kortsiktig, 20-30 år sådär.”
Framtidsvisioner, kryddade med optimism och tillförsikt börjar alltmer trängas undan i studierna av morgondagen.
”Vi ska titta på framtida möjligheter och risker, men det tenderar att bli lite väl mycket fokus på risker. Vi lever ju i en tid med stora utmaningar som är rätt förskräckande, som klimatförändringarna och hoten mot den biologiska mångfalden”, konstaterar Gustaf Arrhenius.
Men själv försöker han balansera det med att titta på alla möjliga framkomliga vägar också.
”Jag har bland annat engagerat mig mycket i utveckling av klimatneutral cement. Det går att göra i dag, och vi i Sverige skulle kunna göra det. Problemet är att cementindustrin är ett oligopol med fin lönsamhet så de har liten förändringsbenägenhet”, säger han lite uppgivet för att i nästa andetag antyda att han vet att det är saker på gång på området.
De framtida lösningar framtidsforskarna framför allt ser på klimatkrisen är mer organisatoriska.
”Vi hade en väldigt kreativ period i världen under 1930 till 1960-talet när vi hittade på nya institutioner som skulle hantera både globala och lokala utmaningar. Där måste vi bli mer kreativa igen. Vi skulle kunna ha klimatklubbar, länder som går ihop och lovar att inte släppa ut mer än si eller så och ger varandra fördelar som är med på detta. Medan de som är utanför inte får dessa fördelar, som handelsfördelar och annat. Ungefär som världshandelsorganisationen WTO fungerar.”
Nu är det inte bara politikerna som ser ett ökat behov av framtidsspaningar.
”Intresset från näringslivet är jättestort. Alla stora företag har ju egna avdelningar för prediktiva studier och analyser. Bolag som Scania och Volvo måste planera med jättelånga perspektiv. Det tar tid att utveckla nya transportsystem. Det tråkiga är att de oftast anses som affärshemligheter och stannar internt och är därmed också svårt att utvärdera och dra lärdom av metoderna.”
Ett aktuellt exempel han nämner är frågan om så kallade stranded assets, alltså när vi inte kommer att kunna plocka upp oljan ur marken längre.
”Försäkringsbolagen är en bransch som reagerade väldigt tidigt på klimatförändringarna och blev tveksamma till att försäkra hus alltför nära stränderna i takt med ökad framtida risk för stormar och översvämningar.”
Framtidsstudier är en av de yngre forskningsgrenarna etablerad först kring andra världskriget i USA. I Sveriges instiftades Institutet för framtidsstudier av regeringen Palme på 1970-talet för politikernas behov att kunna planera välfärdssamhället.
Dess nya forskningsprogram. Mänsklighetens vägval, demokrati, teknik, samhälle, framtida generationer som löper från 2021 till 2026 tar sig an i princip hela raden av tuffa samhällsutmaningar just nu.
”Våra svåraste vägval är inte helt överraskande klimatet och den biologiska mångfalden. Där tittar vi nu som sagt på nya institutioner som skulle kunna hantera det bättre.”
Det finns problem och risker som alltid är knepigare, när konsekvenserna kommer längre in i framtiden. Och dit hör inte minst klimatkrisen.
”Det finns en närsynthet inbyggd i våra demokratier också, där politikerna måste vinna val vart fjärde år ungefär, vilket tenderar att göra många beslut alltför kortsiktiga. Därför har man också bestämt sig för att lösa sådant som verkligen måste lösas mer långsiktigt med breda allianser, som försvarspolitiken. Frågan är varför man inte kan få till detta med klimatpolitiken också”, funderar Gustaf Arrhenius.
Pandemin, med alla dess utmaningar, har bjudit på många lärdomar också för framtidsforskarna.
”Ett dilemma för framtidsstudier är hur vi ska få bra evidens när vi inte kan köra randomiserade studier. Men ett sätt är ju att göra simuleringar, som man gör inom klimatområdet, och som man också gjorde under pandemin väldigt snabbt. Problemet var att de var väldigt dåliga, som bekant. Jag blev lite orolig för att folk, när de såg hur dåliga pandemisimuleringar var, skulle börja bli mer skeptiska till klimatsimuleringarna också. Men det verkar inte ha hänt.”
”En annan viktig lärdom är att vi såg vad stater kan göra när det verkligen behövs, när det finns ett stort hot. Det är faktiskt lite tröstande.”
”Experternas roll” är ett annat forskningsspår i det nya programmet Mänsklighetens vägval.
”Det kunde vi också se under pandemin, hur otroligt mycket både politiker och allmänheten lämnade över och litade till Folkhälsomyndigheten. Trots att det var otroligt svårt att förutsäga och de ofta fick fel så behöll vi fortsatt ett stort förtroende för myndighetens experter. Det är ett enormt viktigt kapital vi har i Sverige, att vi har förtroende för varandra.”
Polariseringen finns också på institutets framtidsradar, en utveckling som Gustaf Arrhenius dock inte ser enbart är av ondo.
”Beslut blir mycket bättre om de ventileras i en öppen debatt. Det gäller såväl i politiken, där en bra opposition är lika viktig som en bra regeringsmakt, som i vetenskapssamhället.”
Integration, social organisering och kriminella samarbeten är titlar på sådant som Gustaf Arrhenius har satt upp som angelägna att framtidsbelysa.
”När jag tillträdde på institutet 2014 och skrev vårt förra forskningsprogram så satsade jag på studier av våldsbejakande ideologier och gängkriminalitet, vilket man kan tycka är lite konstigt i framtidsstudier, vilket jag också tror att styrelsen tyckte. Jag kunde inte förutspå det då, men sedan har det ju blivit en jättefråga. Det är sådana chansningar vi måste göra.”
Framtidsforskarna ryggar inte heller för att ta sig an den allra yttersta av risker, existentiell risk och globala katastrofer, en forskningsinriktning som har vuxit mycket snabbt internationellt det senaste decenniet.
”Risken för en kollaps av vår civilisation eller till och med människans utrotning. Där måste vi först veta hur vi ska analysera sådana risker och sedan vilka beslutsregler som är lämpliga för mycket små risker men som kan leda till något katastrofalt. Det här blev aktuellt att studera i kärnkraftens barndom och det var väldigt bra för kärnkraftens säkerhet med den debatten.”
När kärnkraftsdebatten nu är igång igen måste man ta ytterligare risker i beaktande, menar Gustaf Arrhenius.
”Som att klimatförändringarna är ett problem även för kärnkraften eftersom flod- och havsvattnet värms upp så pass mycket att man inte kan använda det som kylvatten. Sedan finns svårigheterna i händelse av krig när det kan bli svårigheter att säkert fortsätta driva kärnkraftverken samtidigt som de kan bli militära mål. Vilket har aktualiserats med fasa idag. Så jag tycker att debatten om kärnkraften idag är lite ytlig.”
På dessa spår finns även en eventuell framtida utveckling av geoengineering
”Vi initierar också forskning inom detta, det vill säga att vi skulle påverka atmosfären så att det släpptes in mindre solljus och på så sätt hantera klimatförändringarna. Det är extremt kontroversiellt. Men vi tycker att, givet hur situationen med klimatet är, så måste någon titta på det där. Vi måste lära oss mer om både riskerna och möjligheterna med det.”
Den där kontroversiella delen av arbetet är han väl medveten om.
”Många tänker nog vad det är för knäppskallar som sitter och tänker på risken för att civilisationen kollapsar och mänskligheten utrotas. Men vi får ta de där långa och stora perspektiven, för någon behöver göra det”, konstaterar Gustaf Arrhenius.
