1515
Annons

Så ska hon lösa klädbranschens stora huvudvärk

Forskare hittar mikroplaster på fler och fler ställen, senast i en isländsk glaciär. Billiga kläder tillverkade utan miljöhänsyn ligger bakom fenomenet, enligt Anna-Charlotte Hanning som forskar om mikroplaster.

Mikroplaster som filtrerats bort efter att en svart fleecetröja tvättats. Isabella Palmgren är vd och medgrundare av Mimbly. 2018 tog de hem pitchtävlingen i Di Digitals Female Founders, och hon utsågs 2021 till en av Forbes 30 under 30.
Mikroplaster som filtrerats bort efter att en svart fleecetröja tvättats. Isabella Palmgren är vd och medgrundare av Mimbly. 2018 tog de hem pitchtävlingen i Di Digitals Female Founders, och hon utsågs 2021 till en av Forbes 30 under 30.Foto:Emil Vestman, Mimbly

Mikroplast kommer från all typ av plast, men den största andelen kommer från bildäck och textilindustrin. Varje gång ett klädesplagg gjort av syntetiskt material, som akryl eller polyester, tvättas så slits små delar av materialet av.

Man har hittat mikroplaster i fisk, dricksvatten och till och med i öl. Vattenlevande djur som misstar mikroplasten för mat kan dö ut som konsekvens.

Mikroplaster försvinner aldrig och fortsätter fragmenteras, och när de är tillräckligt små är det möjligt för partiklarna att gå igenom cellväggar och membran. Men hur människor påverkas av att ha nanoplast i sina celler är fortfarande okänt.

Plasten kan också vara bärare för olika kemikalier, beroende på hur textilen behandlats. 

”Vi har dock inte hittat något belägg för att det skulle vara akut toxiskt för människan”, säger Anne-Charlotte Hanning, forskare och projektledare för projektet MinShed på det statliga forskningsinstitutet Rise, som handlar om just mikroplaster. 

Problemet med forskning kring mikroplaster är att det saknas standardiseringar. Det går inte att jämföra fynd och slutsatser, eftersom alla använder olika metoder. Hösten 2020 lämnades ett förslag på standardisering in till den europeiska standardiseringen (CEN) gällande mikroplaster från textila källor, men det lär dröja på grund av ämnets komplexitet, säger Anne-Charlotte Hanning.

”Det är inte riktigt så enkelt som att fleece är dåligt och återvunnet är bra. Det är mycket svårare än så.”

En upptäckt i mars 2021 visar att upp till 80 procent av det man tidigare trott är mikroplast i haven, i själva verket är olika typer av cellulosa. Det betyder dock inte att dessa partiklar är ofarliga, utan cellulosan kan vara kontaminerad med färgämnen eller andra kemikalier från textilproduktionen.

En möjlig lösning är att använda filter för att fånga upp mikropartiklar. Dessa kan sättas på tvättmaskiner och på så vis hindra att de släpps ut i vattendrag. Mimbly är ett startupbolag som jobbar med just detta. Bolagets produkt, Mimbox, är en tilläggsprodukt till tvättmaskiner som inte bara filtrerar bort mikroplaster, utan också återvinner vatten och sparar energi.

”Det är ett nätfilter som vi har patenterat som rengör sig självt, som håller länge. Oavsett om vattnet kan återanvändas eller inte så fångas mikroplasterna upp”, förklarar Isabella Palmgren, grundare och vd för Mimbly. 

Företaget startade som en del av ett examensprojekt på Chalmers tekniska universitet i Göteborg. Hösten 2020 investerade Europeiska innovationsrådet, EIC, 19 miljoner kronor i Mimbly, och innan dess tog man in över 8 miljoner i en investeringsrunda. Nu fokuserar Mimbly på att kommersialisera sin produkt, Mimbox. 

”Vi jobbar med fastighetsägare och facility management, och där har det gått väldigt bra, kunderna ser besparingar i sina tvättstugor. De fem boxar vi har ute nu har sparat 50.000 liter vatten och med det, massa energi, och självklart har man då också filtrerat bort mikroplast.”

Men om filter på tvättmaskinen är den mest effektiva lösningen är inte klart. Upp till 90 procent av mikroplastutsläppen sker i samband med tillverkningen, säger Anne-Charlotte Hanning. Konsumenter måste vara beredda att betala mer för god kvalitet och textiler som håller bättre, och därmed inte släpper ut lika stora mängder plast.

”Tyvärr tar man sig inte råd att tänka på miljön i produktionen, och det är för att vi i västvärlden pressar på för billiga kläder.”

Isabella Palmgren tror att den teknik man utvecklat inom Mimbly i framtiden även kan användas i klädproduktion.

”I produktionen vore det ju grymt att ha ett filter för att få bort mikroplaster”, säger hon. 

Är det en framtida plan, att också jobba mot klädtillverkare?
”Ja, det är det. Vi har haft några dialoger med klädtillverkare om det och det är någonting vi gärna vill göra längre fram”, avslutar Isabella Palmgren.

Prenumerera på nyhetsbrevet Hållbart näringsliv här

Anne-Charlotte Hanning arbetar med att skapa en standard för mikroplast-forskning på Research Institutes of Swedens (RISE) projekt MinShed.
Anne-Charlotte Hanning arbetar med att skapa en standard för mikroplast-forskning på Research Institutes of Swedens (RISE) projekt MinShed.

Världens tredje största pensionsfond fortsätter att satsa på kol

Sydkoreas nationella pensionsfond ser över en ny kolpolicy. Ett förslag som övervägs är att sälja av bolag som får mer än hälften av sina intäkter från kolverksamhet. En nivå som väcker stark kritik, rapporterar Bloomberg.  

Genrebild.
Genrebild.Foto:Malin Palmqvist

Fonden, som förvaltar tillgångar värderade till över 7.000 miljarder kronor och uppskattas vara världens tredje största pensionsfond, lovade i fjol att sälja av innehaven inom de smutsigaste fossila bränslena. Det landade i april i ett förslag från ett konsultbolag att införa ett förbud mot investeringar i bolag med intäkter från kolkrafts- eller kolgruvsverksamhet som antingen överstiger 30 eller 50 procent. 

Vilken gränsnivå det blir är inte bestämt än, men oavsett ligger de på en betydligt lägre nivå än vad som vanligtvis införs när stora fonder genomför liknande policyförändringar.

”De negativa konsekvenserna av att den nationella pensionsfonden misslyckas med att göra klimatmedvetna investeringar kommer bli enorm”, säger Kim Sung-Ju, tidigare ordförande i fondbolaget och oppositionspolitiker i Sydkorea, till Bloomberg. 

Den nationella pensionsfonden är Sydkoreas största institutionella investerare. Skulle fonden välja den lägre gränsnivån innebär det att 10 miljarder i tillgångar skulle behöva säljas av. Samtidigt behålls tillgångar kopplade till kol som är värda runt 30 miljarder kronor fram till 2030.

Kol är den största energikällan i Sydkorea, strax före naturgas och kärnkraft. 

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera