1515
Annons

Så ska Gotland rädda sötvattnet

Just nu testas ny teknik på Gotland för att omvandla avloppsvatten till dricksvatten. Regionen hoppas att ”Testbädd Storsudret” ska bli en mötesplats för internationell forskning, men först måste tekniken bevisa sig.

”Ingen tror att det ska fungera, det är väldigt vanskligt”, säger Kjetil Øxnevad, vd för Enwa.

Översvämning på del av Storsudret i februari 2018. Några månader senare rådde vattenbrist.
Översvämning på del av Storsudret i februari 2018. Några månader senare rådde vattenbrist.Foto:Grunnar Britse

Stora delar av världen lider brist på sötvatten, och Gotland är inget undantag. Så gott som varje år kommer larm om lågt grundvatten och bevattningsförbud på ön.

För att råda bot på problemet har nya vattentäkter identifierats och ett par avsaltningsanläggningar tagits i bruk, men ingen åtgärd ensam bedöms vara tillräcklig när klimatet förändras.

I jakten på en kostnadseffektiv och hållbar vattenförsörjning har Region Gotland tillsammans med en rad aktörer dragit igång ”Testbädd Storsudret”. I projektet testas och utvecklas ny teknik och förhoppningen är – förutom att finna en lösning på den lokala vattenbristen – att göra Gotland och Sverige till en mötesplats för internationell forskning.

”Ska vi klara de utmaningar som väntar vårt samhälle måste vi arbeta proaktivt. Det är avgörande att samhällsaktörer som Region Gotland vågar ta de här stegen”, säger Staffan Filipsson som leder projektet på södra Gotland för IVL Svenska miljöinstitutet.

Att man hamnade på just Storsudret är ingen slump. Jordlagret är tunt och har liten förmåga att lagra vatten. Den utdikade marken gör att nederbörden snabbt rinner ut i havet. Men om forskarna kan hitta metoder för att ta tillvara så lite som två procent av det vatten som faller över området kommer framtida försörjning att vara tryggad.

Stephan Valley från IVL Svenska Miljöinstitutet arbetar med testbädden på Storsudret.
Stephan Valley från IVL Svenska Miljöinstitutet arbetar med testbädden på Storsudret.Foto:Shadi El Habash, Region Gotland

Flera olika tekniker testas just nu. En av dem, som hämtats från Indien och kompletterats, handlar om att med hjälp av sensorer mäta nederbörd, flöden i diken och nivån på grundvattnet så att vattenbalansen kan styras aktivt.

”Dikena används i dag för att bli av med vatten. Nu vill vi använda dem för att också kunna samla in regnvatten och lagra det tills det behövs”, säger Staffan Filipsson. 

En annan teknik handlar, enkelt förklarat, om att med hjälp av olika slags membran kunna rena större mängder vatten från sjöar och avlopp.

Ansvariga för den delen av projektet är företaget Enwa. Vd Kjetil Øxnevad berättar att tekniken, som utvecklas i samarbete med IVL, har testats och visat sig fungera i labbmiljö, men att den första större prövningen väntar på Storsudret där pilotutrustning för återvinning av avloppsvatten har installerats. 

”Det unika med vår membranteknik är att vi går in tidigt i processen, så att vattnet inte behöver gå igenom hela reningsverket. Det gör att vi kan hoppa över flera steg jämfört med om man, som man brukar, går in efter att det passerat reningsverket”, säger han.

Fördelarna är flera. Dels kan vattnet kan återvinnas lokalt, vilket gör att det inte behöver passera långa ledningar. Dels blir ”skitvattnet” mer koncentrerat, vilket gör att det går att utvinna mer energi ur det och dessutom ökar förutsättningarna för att återvinna fosfor och kväve mer resurseffektivt.

Staffan Filipsson säger att IVL tror ”jättemycket” på tekniken.

”Det kräver en del utveckling. Men om det fungerar kommer vi att kunna göra saker på ett helt nytt sätt.”

Hur lång tid utvecklingen kan komma att ta vill varken Filipsson eller Øxnevad sia om. I dagsläget finns ännu inga planer för när eller ens om vattnet från testbädden ska kopplas upp på lokala VA-nätet.

Reaktionerna från omvärlden vittnar om att det är en utmaning som heter duga. Enligt Kjetil Øxnevad tror knappt någon utanför projektet att det ska fungera.

”Det är väldigt vanskligt. Ingen har lyckats med det här tidigare”, säger han.

Å andra sidan är potentialen enorm om de faktiskt lyckas få tekniken att fungera i full skala.

”Marknaden är nästan obegränsat stor. Alla länder har avlopp att hantera. Ta Indien till exempel, de skulle kunna installera membranen i stället för att behöva bygga helt nya avloppsnät.

Experten: Svenska styrelser måste stärka klimatkompetensen

Såväl privata som statliga bolag bör stärka klimatkompetensen i sina styrelser, föreslog nyligen regeringens utredare. Valberedningsveteranen Suzanne Sandler tycker att det borde finnas ett slags klimatcertifiering för styrelseledamöter. 

”Styrelsen behöver ha den här typen av insikter för att ledningen ska få stöd att fatta svårare beslut.”

Suzanne Sandler
Suzanne SandlerFoto:Joey Abrait

Styrelseledamöter för statliga bolag måste ha relevant utbildning inom klimatomställning, och även privata bolag bör öka kompetensen inom hållbarhet i sina styrelser. 

Det förslaget presenterades nyligen i regeringens utredning om finansiering av näringslivets gröna omställning. 

Suzanne Sandler, tidigare vd på Styrelseakademien, som numera arbetar i tiotalet valberedningar, har länge varit kritisk till den generellt sett låga hållbarhets- och klimatkompetensen i svenska styrelser. 

I dag tycker hon att situationen är bättre än för bara några år sedan – inget bolag skulle längre tillstå att de inte har koll på klimatfrågan – men trots det tycker hon att alltför få verkligen gör det jobb som kan förväntas av dem. 

”Ofta tycker vd eller ordförande att kompetensen finns i bolaget inklusive styrelsen. Men när vi valberedare intervjuat hela styrelsen så inser vi att det inte alltid stämmer.”

Läget för klimatet är i dag så akut att ständig omvärldsbevakning är nödvändig. Det räcker inte med att hänvisa till tidigare erfarenheter och kunskaper, menar Suzanne Sandler. 

”Styrelseledamöterna måste inte ha all kunskap själva, men de måste kunna ställa rätt frågor för att diskussionerna ska hålla rätt nivå”, säger hon. 

Läs mer: Huggsexa om svenska hållbarhetsexperter 

En tanke Suzanne Sandler har är att det vore rimligt med någon slags klimatcertifiering för styrelseledamöter. 

”Som rådgivare på en bank måste man ha gjort ett godkänt kunskapstest för att få prata med och informera kunder om finansiella instrument. De kan även gå en digital certifieringskurs inom hållbarhet. Varför inte en om klimatet, som några eller samtliga styrelseledamöter i en styrelse måste ha?”

Krävs en tvingande kunskapshöjning, tror du?
”Jag vet inte, det skulle nog gå fortare då, men hur kommer man dit? Styrelseordförande och vd borde åtminstone ha kompetensen för att förstå och rätt hantera bolagets klimatutmaningar”

Vad skulle det betyda om bolagen hade rätt kompetens?
”Mycket. Jag tror att styrelsen behöver ha den här typen av insikter för att ledningen ska få stöd i att fatta svårare beslut. I dag är det stort fokus på vinst, men framöver måste man se till fler värden och kunna fatta tuffa men långsiktigt hållbara beslut. Där har aktieägarna också en viktig roll att tolka det som positivt.”

När klimatkompetensen brister finns inte rätt förutsättningar för styrelsen att vara det kontrollorgan man ska, enligt Suzanne Sandler. 

”Men ju fler som vågar sätta sig på skolbänken och bidra till klimatomställningen nu, desto fortare kommer det att gå. Till slut kommer det att vara det nya normala.”

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera