”Luften vi andas tillhör inte någon nation ensam – vi delar den. De stora haven delas inte upp av nationella gränser – de är vår gemensamma egendom.”
Så säger statsminister Olof Palme (S) i invigningstalet till Stockholmskonferensen 1972. Mot bakgrund av att USA i Vietnam nyttjar kemiska stridsmedel som Agent orange, nämner han ekocid för att beskriva de brott som begås mot miljön. Han blir därmed en av de första politikerna att lyfta begreppet.
Sedan dess har femtio år passerat, och först under senare tid har frågan om att kriminalisera ekocid återigen börjat röna intresse.
”Det är intressant, om än inte överraskande, att Sverige hör till de länder som är mest på tå för att ta det här ett steg till”, säger Eleanor Sharpston QC, som i egenskap av tidigare generaladvokat vid EU-domstolen ägnat mycket tid åt miljörättsliga frågor.
Att ta frågan om ekocid ”ett steg till” skulle innebära att storskalig miljöförstöring plockades upp i som brott Romstadgan, och att skyldiga därmed skulle kunna få stå till svars vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag.
Eleanor Sharpston, som kommer från Storbritannien men är bosatt i Luxemburg, har ägnat sig åt frågan i ett par års tid. När hon säger att Sverige står på tå syftar hon bland annat på det arbete som pågår på flera fronter inför högnivåmötet Stockholm +50. Inte minst inom delar av näringslivet förs intensiva diskussioner, säger hon.
Utåt sett märks mindre företag som Houdini och Polarbröd, vilka uttalat sig för en lagstiftning. Även större aktörer aktualiserar ekocid. Inom Investor pågår diskussioner, hållbarhetschef Viveka Hirdman-Ryrberg säger dock att man vill studera frågan mer på djupet innan man tar ställning.
Så vad skulle det innebära om ekocid blev ett internationellt brott, jämte folkmord och brott mot mänskligheten?
Eleanor Sharpston jämför med en snickares verktygslåda, vilken måste innehålla såväl små som stora verktyg.
”Samma sak gäller då du ska skydda miljön. I dag saknas straffrättslig lagstiftning på högsta internationella nivå inom miljöområdet. Vi har bara de små verktygen. Om ekocid kriminaliserades skulle vi få tillgång till ett större verktyg.”
Sharpston poängterar att en lagstiftning om ekocid skulle jämna ut spelplanen, till fördel för de aktörer som i dag sköter sig. Nina Macpherson, tidigare chefsjurist på Ericsson och i dag ordförande i Ecocide Law Alliance, är inne på samma spår.
”Om Sverige har högre miljökrav än andra länder, så kan det missgynna svenska företag. Med en gemensam lagstiftning blir konkurrensen mer rättvis”, säger hon.
Att företag och andra aktörer kan komma att ställas till svars i Haag för sina handlingar är inte otänkbart. Nina Macpherson nämner skövlingen av Amazonas som ett aktuellt exempel på ekocid.
Men både hon och Eleanor Sharpston påpekar att en ekocid-lags främsta förtjänst skulle vara att skapa medvetenhet kring frågorna. De är också överens om att de som i dag förespråkar att Romstadgan ska utvidgas inte alls är verklighetsfrånvända idealister.
”Jag tror absolut att vi har en realistisk chans att få in ekocid som ett femte brott i stadgan”, säger Macpherson.
I juni i fjol presenterade en panel bestående av en rad tunga jurister ett förslag på hur brottet skulle kunna definieras. Några månader senare uppmanade investerarnätverket ICGN världens regeringar att kriminalisera ekocid. Två händelser som förespråkare menar fört debatten avsevärt framåt.
Att Sverige ligger i framkant, som sägs högre upp i texten, är dock en sanning med modifikation. I flera andra länder – från små ö-stater till större nationer som Belgien och Frankrike – har regeringsföreträdare ställt sig bakom en lagstiftning. Så inte i Sverige. Enskilda riksdagsledamöter från V, MP och S har motionerat om ekocid, men då frågan om Sveriges hållning ställs till miljödepartementet får Di ett svar som är fjärran från det tal med vilket Palme lät inviga Stockholmskonferensen.
I ett mejl skriver Tove Kullenberg, pressekreterare hos miljöminister Annika Strandhäll (S), att Romstadgan utgör en ”balanserad och svårförhandlad kompromiss” som inte bör öppnas ”annat än om det finns mycket starka skäl och förutsättningar för konsensus”.
Tova Lindqvist, som startat Youth for Ecocide Law som arbetar med Stockholm +50, påminner om att regeringen den här gången lovat lyssna särskilt till den yngre generationen.
”Vi som är unga vill se ett systemskifte. Därför måste Sveriges regering vara modig och driva på för en ekocid-lag. Vi måste få något annat än bara tomma ord.”
