Ifjol satte EU ned foten kring bensinbilens framtid i unionen. Från och med 2020 ska biltillverkarna tillverka 15 procent fordon som släpper ut mindre än 50 gram per kilometer. Denna kvot ska öka till 35 procent 2030.
Men bland EU:s politiker finns det flera grupper som anser att målet inte är tillräckligt. Förra veckan kunde Di avslöja att MP vill se ett förbud mot att sälja nya bensinbilar i EU från 2025.
Miljöpartiet är dock inte ensamt om att vilja se hårdare begränsningar, även socialdemokraterna har börjat titta närmare på idén.
”När det gäller personbilar så kommer de elektrifieras. Det är inte en fråga om det sker utan när. I princip alla biltillverkare har ju egna mål när de ska fasa ut förbränningsmotorn. Att lagstifta om ett hårt slutdatum är något vi diskuterar i den socialdemokratiska gruppen i EU-parlamentet just nu. Men vi har inte landat om vi ska göra det och vilket datum vi hamnar på såna fall”, säger Johan Danielsson.
Ser du någon risk med att införa ett förbud?
”Ett förbud kommer inte lösa problemet. Vi kommer ju ha en stor fordonsflotta med förbränningsfordon fortsatt även med ett förbud, så vi måste satsa på hållbara bränslen också. En annan aspekt är att om vi inför ett hårt slutdatum så måste ju alla parallella investeringar – som till exempel en utbyggd laddinfrastruktur – också vara på plats för att det ska fungera”.
Och där har EU en lång väg att gå. Enligt en rapport från Europeiska revisionsrätten, som har ansvaret för att revidera unionens räkenskaper, så är hindren stora för att resa med elfordon inom EU. I rapporten går det att läsa: ”Tillgången på laddningsstationer varierar mellan länderna, minimikraven för betalningssystemen är inte harmoniserade och informationen till användarna är otillräcklig”. Revisionsrätten konstaterar också att EU är ”långt ifrån sitt mål på en miljon laddningsstationer fram till 2025” och ”saknar en övergripande strategisk färdplan för elektromobilitet.”
Men kan inte ett slutdatum för förbränningsmotorer också få effekt på bygget av en laddinfrastruktur?
”Det är klart att det samvarierar. Genom ett förbud visar man att det kommer finnas en efterfrågan. Men vi måste ha ett system som är utbyggt även utanför städerna. Var marknadskrafterna kommer att lösa detta första är ju uppenbart - det är där efterfrågan är som störst. Där behöver vi ett aktivt politiskt handlande”.
Vilken roll ska politiken spela i omställningen, anser du?
”Politiken måste sätta upp långsiktiga mål och ramar som gör att vi skapar förutsättningar för de investeringar som krävs. Sen handlar det också om egna investeringar i infrastruktur men att vi har lagstiftning som styr privata investeringar mot hållbara lösningar. Sen är det också viktigt att politiken fördelar kostnader för den här omställningen – att de som har mest också betalar mest. Det kommer vara helt avgörande för att få en folklig acceptans”.
