Levererar politiken på hållbarhetsområdet? Nja. Det finns styrfart på klimatområdet, men det krävs acceleration. Det framhöll Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet vid Chalmers tekniska högskola och medlem i Klimatpolitiska rådet.
”Det går alldeles för långsamt. Så på så sätt levererar inte politiken.”
Samtidigt, sa han, finns en helt annan dynamik och energi kring omställningen nu jämfört med för tio femton år sedan.
”Då var det ingen som kopplade ihop innovation och klimat som man nu gör. När hela världen ska ställa om är det en enorm möjlighet för Sverige att göra saker och ting. Där finns något nytt och intressant, och det börjar man uppfatta nu.”
I vissa avseenden finns till och med en risk för att vi springer för fort, som läget nu är, menade han.
”Det som saknas i politiken är ett slags långsiktighet, man är mer reaktiv. Det skulle behövas en framsynthet.”
För att svara på exakt vad som kommer att krävas framåt bör de styrande ta hjälp av sina myndigheter, sa Björn Sandén.
”Ta klimatfrågan. I klimatlagen står det att klimatet handlar om den samlade politiken. Fortfarande ser man det lite som en miljöfråga och har inte lyft in den i hela alltet. Man behöver en mycket bredare syn på det där.”
Enligt Björn Sandén är politikerna dåliga på att ge instruktioner till sina myndigheter.
”Det är fascinerande att en myndighet som Trafikverket inte lägger planer för att nå nettonoll 2045. Det är intressant att Försvaret inte ser att förnybar energi är prioriterat av säkerhetspolitiken, snarare kanske man är lite motståndare och sätter lite käppar i hjulen. Vad gäller cirkulär energi så har vi en energimyndighet, men ingen materialmyndighet. Det är ett område som är underinsitutionaliserat.”
I en sån här stor omställning så kommer det naturligtvis att finnas de som upplever sig själva som förlorare. Inte heller har politiken tagit sitt ansvar, menar Björn Sandén.
”Den ska vara visionär. Ta på sig ledartröjan och visa det är hit vi vill, det är dit bort vi ska. Och förklara varför. Då är det mycket lättare att få med sig folk, än att vara nervös och hoppa hit och dit.”
Tove Blomgren, kreativ ledare på EY Doberman, påminde från scenen om det extremt akuta läge världen faktiskt befinner sig i. Redan om tre och ett halvt år kommer Sverige att ha förbrukat sin CO2-budget.
”Vi måste snabba på, det går inte alls tillräckligt snabbt.”
Det stora problemet menar hon är att att även om världen har förändrats, så har inte spelreglerna gjort det.
”Vi jobbar med samma system, samma incitament, vi öser pengar på den fossila sektorn. Så hela systemet är riggat för att hjälpa business as usual. Det är kortsiktigt, med krav på tillväxt oavsett på vilket sätt.”
De enda som kan hjälpa till att jämna ut spelplanen är politikerna, påpekar Tove Blomgren.
”Det kan inte vara så att de som går före straffas för att man har så mycket externaliserade kostnader. Där måste man in med grön skatteväxling, bonus malus-system – tänk om man tog alla subventioner och riktade om dem.”
Tove Blomgren säger att hon känner viss frustration över att det är så lite som händer.
”Bland de som går före i näringslivet ser vi Volvo som jobbar med interna CO2-budgetar, Skanska har ett bonussystem i linje med Parisavtalet, Axfood har ett förslag om sänka momsen för hållbar mat. Det finns en massa kreativitet, det finns en massa goda idéer. Politikerna gör fel när de lyssnar på de som har störst motstånd och låter dem sätta agendan. Om vi gör så kommer vi aldrig att komma någonstans.”
