1. Statskassan: Frankrike och bonus malus. I Sverige har omställningen till förnybart påskyndats av en premie för el- och gasbilar. Men gång på gång har utbetalningarna dröjt eller rentav varit osäkra för att statskassan dränerades av stigande omkostnader när elbilarna blivit mer populära. I höstas beslutade regeringen av samma skäl att bokstavligen över en natt snabbskrota elbilspremien. Resultatet ser vi nu i form av sjunkande orderingångar för elbilarna och ökade svårigheter att nå 2030-målet. Frankrike visar en annan väg, med sitt bonus-malus system där premien för elbilarna motsvaras av en förhöjd skatt på bilar med fossila utsläpp. Över tid har kraven på bonusbilarna skärpts, så att t.ex. laddhybrider nu är uteslutna och bara bilar som kostar under 47.000 euro är berättigade. Samtidigt träder malus nu in på lägre utsläppsnivåer, så att statskassan inte drabbas – det ska inte gå medel från dagis eller äldreomsorg till el- och gasbilar, och Frankrike visar hur!
2. Beteendeskiftet: Nederländerna och distansarbete. Efter pandemin har distansarbete blivit en del av den nya verkligheten. Det är till stor gagn för klimatmålen eftersom vardagspendlandet till och från jobbet står för en så stor del av vårt totala resande. Men vem som får arbeta distans är inte självklart. Nederländerna var först i världen att lagstifta om flexibelt arbete med rätt för anställda att begära att arbeta hemifrån, helt eller delvis. Rätten får enbart avslås om arbetstagaren har en god anledning, som att arbetet inte kan göras någon annanstans, att schemaläggningen omöjliggörs eller att hemarbetsplatsen inte är lämplig. Företag med färre än 10 anställda är undantagna, arbetstagaren ska ha varit anställd i minst sex månader och begäran måste vara skriftlig och inlämnad senast två månader före önskat startdatum.
3. Långsiktighet: Costa Rica och elbilarna. Okunskapen om vad som långsiktigt gäller är ett viktigt skäl till att många tvekar att gå ”all in” i omställningen. Här kan Costa Rica tjäna som förebild: Att de har högst elbilsandel på hela amerikanska kontinenten beror mycket just på deras långsiktiga spelregler. I fjol befriades elbilarna helt från moms, som sedan höjs med en procentenhet per år, tills momsen år 2035 är samma 13 procent som för allt annat.
4. Förebilder: Påven och Vatikanstaten. En trappa städas från toppen och omställningen går snabbare om vi har tydliga förebilder. Här är Vatikanstaten ett kanske oväntat ställe att vända sig till för inspiration: Påve Francis har engagerat sig mycket i klimatfrågan och vill leva som han lär, så senare i år levereras hans eldrivna Popemobile. Redan tidigare skaffade han en vätgasdriven Popemobile, men på de flesta håll han åker saknas grön vätgas, därav den nya elbilen. Kan påven, så kan rimligen ministern, VD:n eller kommunalpampen – personifiera förändringen!
5. Förbuden: Kina och elmopederna. ”Varför förbjuder man det inte bara?” är en vanlig fråga i omställningen. Förbud har ju varit framgångsrikt för att få bort exempelvis de gammaldags glödlamporna och därmed skapa volym och få ner priserna på modernare lösningar. Just detta har Kina gjort med bensindrivna mopeder sen 2016; först förbjöds de i Beijing och Shanghai, sen har förbudet utvidgats. Resultaten är tydliga både i Kina, med bättre luftkvalitet och mindre buller än förut, och i omvärlden, där kinesiska elmopeder dominerar marknaden.
6. Mikromobiliteten: Danmark och cyklingen. De flesta bilresor är under fem kilometer, med en enda person i bilen. Många av dem skulle kunna ske med cykel, och just det sker i Köpenhamn, där cykeln är det vanligaste fortskaffningsmedlet. ”Fort” är huvudskälet till cykelns framgång; att den som cyklar kommer snabbare fram än den som tar bilen är resultatet av en långsiktig och medveten satsning. Nästa steg är att helt förbjuda bensin- och dieselbilar; hela Köpenhamn ska bli ”nul-emissionszone” år 2030. Alla partier är eniga om att enbart tillåta el- och vätgasbilar – och cyklarna förstås!
7. Biodrivmedlen: Tyskland och reduktionsplikten. I frågan om hur stor del av Sveriges biodrivmedelsanvändning som produceras inom landet, glöms ofta bort att vi också har en stor export, inte minst av hållbar etanol. Ledande marknad är Tyskland, som sedan år 2007 har en reduktionsplikt ungefär som den nuvarande svenska, men med högre ersättning för största möjliga klimatnytta och förbud mot t.ex. palmoljebaserade drivmedel. Det stimulerar tillverkarna att producera biodrivmedel på klimatmässigt bästa sätt och skapar en viktig exportmarknad för ledande tillverkare. Hösten 2022 kompletterades det med en avgift på drivmedel som finansierar en påskyndad omställning till eldrift, vilket sammantaget gör det till ett intressant alternativ för svensk politik som vill sänka reduktionsplikten.
8. Föregångare inom föregångaren: Sydkorea med självförsörjande ön. När omvärlden ska lära sig av vår omställning, måste det framgå vart man ska vända sig. Dessutom behöver föregångare förutsättningar för att kunna visa vägen för andra. Det har Sydkorea, årets fokusland för 2030-sekretariatet, tagit fasta på. Landets största ö Jeju ska vara fossilfri, klimatneutral och självförsörjande på el år 2030 och har en lång rad undantag från lagstiftningen så att de kan gå snabbare framåt, särskilda projektmedel och högre stimulans för t.ex. elfordon och vätgasdrift än resten av Sydkorea. Det är intressant för Sverige, som gett särskilda pilotansvar till Gotland för omställningen till förnybart och Östergötland specifikt för biogas – men uppdragen har varit begränsade, finansieringen liten och mandatet otydligt.
Förebilderna finns runt om i världen och inte alltid på de mest väntade ställena, men alla ger de samma signal: Ta efter de bästa och bidra med något eget, så kan vi klara klimatutmaningen!
LÄS OCKSÅ:
DEL 1: Sju måsten om Sverige ska klara av klimatmålen
DEL 2: Sverige sitter på lösningen – fem lärdomar från IPCC:s larmrapport
DEL 3: 55 vägar till målet – här är de viktigaste
DEL 4: Guide: Allt du behöver veta om EU, klimatet och transporterna
DEL 5: Guide: Sju saker att tänka på om du planerar köpa ny bil
DEL 6: Så påverkar vårbudgeten klimatet och transporterna
DEL 7: Dela mera – att köra fler fordon men äga färre
DEL 8: Ohållbara argument väcker frågor kring omställningen
DEL 9: Guide: Tio vägar till två miljoner elbilar 2030
Mattias Goldmann är grundare och ansvarig för Bil- och Bränsle på 2030-sekretariatet. Han har tidigare varit vd för tankesmedjan Fores, talesperson för Gröna Bilister och hållbarhetschef för Sweco. Han är sedan länge en av de mest tongivande i svensk miljö- och transportdebatt. Åsikterna som uttrycks i artikeln är skribentens egna.
