Över hälften av världens befolkning, 4,2 miljarder människor, bor i dag i städer. Ett antal som förväntas öka till nära 70 procent av den globala befolkningen som beräknas bo i stadsområden år 2050.
Våra städer och hur vi lever i dem är en avgörande faktor till många av dagens klimat- och miljöproblem. Därför blir nya stadsplaneringskoncept allt hetare, som syftar till att tillfredsställa invånarnas arbets-, fritids- och shoppingbehov inom ”självförsörjande stadsdelar”, där man klarar sig med minimal privat bilanvändning.
Det handlar om att skapa kvarter och stadsdelar där allt invånarna behöver bara ligger inom en kort promenad, eller cykeltur bort.
En försmak av den typen av hyperlokalt liv har många människor världen runt nu fått under pandemins isolering och lockdowns.
Just konceptet 15-minutersstaden är franskt och myntades häromåret av innovations- och entreprenörsskapsprofessorn Carlos Moreno vid Sorbonne i Paris. Han förespråkar en omorganisation av den franska huvudstadens arrondissemang i ett nätverk av självförsörjande stadsdelar. Arbete, hem, butiker, underhållning, utbildning och hälso- och sjukvård - enligt Morenos vision ska alla dessa vara tillgängliga inom samma tid som en pendlare en gång kunde ha väntat på en järnvägsperrong.
Morenos vision om 15-minutersstaden grundar sig också på hans forskning om att uppnå en bättre rytm i städerna, som kräver att vi utvecklar mer av flerfunktionstjänster. En byggnad, menar Moreno, kan ha flera skiftande funktioner under dagen. En skola kan till exempel användas för andra aktiviteter under helgen. Han propagerar också för fler byggnader som blandar boende och arbetsplatser.
Paris borgmästare Anne Hidalgo har riktigt gått igång på idén om 15-minutersstaden. Att begränsa biltrafiken och skapa mer plats reserverad för fotgängare och cyklister är vanliga första åtgärder. Andra förändringar som finns i Parisplanerna är att otillgängliga tak blir till öppna parker. Skolgårdar blir öppna sportanläggningar på kvällstid. Och mindre, fristående butiker som inte är en del av kedjor får företräde till lokaler. Just detta, att stimulera det riktigt lokala näringslivet i form av butiker och restauranger är inte minst viktigt för många städer.
”Vi vill uppmuntra människor att köpa lokalt och glömma Amazon,” förklarade Montreals borgmästare Valérie Plante i somras i samband med att staden anlade 30 mil nya gång- och cykelvägar som ett led i den kanadensiska stadens 15-minutersplan.
För konceptet 15-minutersstaden har som sagt under den pågående coronakrisen blivit stekhett i en lång rad städer världen över.
I Barcelona, vars centrala delar domineras av ett rutnät av stora kvarter har man dock sedan flera år tillbaka börjat arbeta för att skapa så kallade superkvarter där biltrafiken stängs av mellan kvarteren. Planen är att skapa hela 500 superkvarter i den spanska staden. Så här långt har fem superkvarter skapats runt om i staden. Målet är att göra 70 procent av Barcelonas gator bilfria. Enligt en studie publicerad i Environment International uppskattas Barcelonas superkvarter rädda närmare 700 liv varje år genom minskade utsläpp, mindre buller, lindrad värme, fler grönområden samt invånarnas ökade fysiska aktivitet.
Till och med i USA:s storstäder har lite av 15-minuterstanken börjat få fäste. Som i Portland, Oregon i nordvästra delen av landet. Här har de styrande snabbat på tidigare planer att 90 procent av stadens befolkning innan 2030 ska bo i vad man kallar ”kompletta stadsdelar”, vilket betyder att de ska ha access till all nödvändig service utan att behöva sätta sig i en bil.
Även om 15-minutersgränsen inte ska ses som alltför strikt kan just strävan att såväl arbete som boende ska hållas inom detta avstånd bli problematisk. Inte alla har lyxen att kunna välja bostad nära sin arbetsplats, och inte alla kommer att ha en bostad som också kan fungera som hemmakontor. Det långsiktiga skiftet till ökat distansarbete i spåren på pandemin gör dock att många större företag också börjar titta på mindre, utspridda satelitavdelningar till kontor som placeras närmare där fler anställda bor.
En hel del projekt pågår också med mer eller mindre nyskapade 15-minutersstäder.
I holländska Rotterdam ska Kop van Zuid, en övergiven hamn nära centrum förvandlas till en av de största 15-minutersstäderna i Västeuropa.
London har ett liknande projekt, i Brent Cross Town norr om huvudstaden, ”en parkstad för framtidens London”. Här byggs nära 7000 bostäder, 300.000 kvadratmeter kontor, stora arealer parker och lekplatser samt butiker, restauranger, en biograf och tre skolor. Brent Cross Town ska också bli en netto-noll klimatstad till 2030, tack vare samarbete med svenska Vattenfall som ska bygga el- och värmenätet.
