Giftiga hamnbottnar är ett stort problem, men i framtiden kan det förorenade bottenslammet kanske bli en tillgång. Det visar en ny studie från Chalmers i Göteborg. Bland annat handlar det om koppar, bly och det värdefulla konfliktmineralet kobolt.
”De flesta ämnen som cirkulerar i samhället i dag kommer att kunna återfinnas i sedimenten, bottenmassor från sjö- och havsbottnar, eftersom de transporteras med dagvattnet”, säger Anna Norén, doktorand på institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik, som står bakom studien.
Hon är inte ensam om att intressera sig för mineralfyndigheter i industrins och samhällets restprodukter. Ökad global efterfrågan på mineraler i kombination med tuffare miljölagstiftning för både gruvbrytning och avfallshantering har lett till att återvinning av material blivit mer intressant.
De hamnar som forskargruppen på Chalmers undersökt är bara ett exempel. Anna Norén berättar att exempelvis Göteborgs hamn behöver muddras vart tredje till femte år för att hålla farlederna öppna, vilket resulterar i stora sedimentmassor som i många fall är förorenade.
”Traditionellt har detta hamnat på soptippen eller dumpats till havs i en djuphavsdeponi. Nya tuffare EU-regler för deponier, och miljökrav, gör det dock dyrare att göra på det sättet, vilket gör att allt fler aktörer istället vill ta hand om och rena sedimenten”, säger hon.
”Vi ser att det finns potential både miljömässigt och ekonomiskt”
Försök har bland annat gjorts med att blanda sedimenten med cement för att skapa fyllnadsmassa.
”Vi vill ha ett säkert sediment och skulle vi dessutom kunna tillgodogöra oss metallerna är det win-win. I studien har vi räknat på hur mycket en metallextraktion kan kosta för att inte bli dyrare än deponi. Vi ser att det finns potential både miljömässigt och ekonomiskt”, säger Anna Norén.
Att titta på bottensediment är ett nytt fält. Men det finns andra källor till återvinning där studierna kommit längre. Bland annat gruvavfall.
Anders Hallberg, malmgeolog på SGU, har arbetat med att på regeringens uppdrag ta reda på metallinnehållet i anrikningssand från anrikningsverk och också undersökt metallinnehållet i gråbergshögar. Syftet var att se om metaller som tidigare har betraktas som ointressanta men som i dag räknas som kritiska skulle finnas där.
Han berättar att man i samband med utredningen hittat flera intressanta deponier med anrikningssand med bland annat sällsynta jordartsmetaller, kobolt, molybden och fosfor. Halterna är låga, men absolut inte ointressanta, speciellt på längre sikt.
”De metallhalter vi hittat är inte tillräckliga till för att göra dem brytvärda i dag, men kanske om 10-15 år. Samtidigt kan det vara viktigt för Sverige att vi kan utvinna viktiga metaller i händelse av en avspärrning av landet eller liknande leveransproblem”, säger han.
Han skulle gärna se att tekniken utvecklas ytterligare på området.
”Sverige är inte ledande vad gäller gruvbrytning i dag, som vi var för 50-100 år sedan. Däremot är den svenska industrin för gruvutrustning världsledande. Om vi utvecklar en teknik för att ta hand om gruvavfall kan vi kanske bli världsledande även på det området.”
