Hållbarhetsfrågor är sällan nationella angelägenheter, utan kräver samarbete över nationsgränserna. Därför vilar ett tungt ansvar på det svenska näringslivet – som påverkar omvärlden genom produktion och export av varor och tjänster.
Det framhåller Isabella Lövin (MP), minister för internationellt utvecklingssamarbete och klimat.
”Att ha den kortsiktiga vinsten i nästa kvartalsbokslut som enda ledstjärna är inte modernt för företag i dag”, säger hon.
Hon upplever att de svenska företagsledarna i regel har anammat denna filosofi, genom att aktivt försöka minska sina utsläpp av växthusgaser och ställa om till grönare energikällor.
”Här har politiken spelat stor roll. Vi har den högsta koldioxidskatten i världen, vilket har bidragit till att företagen satsar mycket på ny smart teknik och energieffektivisering. Resten av världen är väldigt intresserade av att följa hur vi kan ha så höga miljöskatter men samtidigt se en mycket positiv ekonomisk utveckling.”
Om man ska tro Isabella Lövin har de flesta bolagen omvärderat sin tidigare kanske något skeptiska syn på hårdare miljölagstiftning. Så länge det finns tydliga spelregler som gäller för alla är mottagandet positivt, hävdar hon.
”Jag tror att näringslivet sedan ganska lång tid tillbaka har förstått att det finns pengar att tjäna på miljömässig och social hållbarhet. Konsumenterna är mer medvetna i dag och förväntar sig att deras produkter ska vara etiskt och hållbart producerade”, säger hon.
Klimatlagen som började gälla den 1 januari i år, som hela riksdagen utom Sverigedemokraterna står bakom, pekar ut att Sverige ska nå nettonollutsläpp av koldioxid 2045.
”Till och med de tyngsta och mest utsläppande industrierna – till exempel stål, cement och petrokemi – har varit nöjda med beskedet. Nu vet de vad som gäller och kan börja investera och planera för att minska utsläppen.”
När Isabella Lövin möter näringslivsföreträdare är just långsiktigheten den brännande frågan. Industrin planerar ofta för 30 år framåt medan regeringen har en fyraårig mandatperiod att laborera med, vilket kan orsaka konflikt.
”Det är förödande för framtidsbygget om vi i politiken inte törs dra upp de långsiktiga linjerna. Hittills har vi byggt välstånd och utveckling genom att förstöra planeten, men nu måste vi göra tvärtom.”
Som motreaktion på de skärpta kraven finns det förstås en överhängande risk att företagen i stället bara flyttar sin produktion utomlands.
”Vi menar att företagen kan klara av det här men ändå stanna i Sverige. Att bara flytta på utsläppen är varken bra för den globala utvecklingen eller för den svenska ekonomin”, säger Isabella Lövin.
Hon nämner att regeringen har sjösatt flera program som kan dämpa fallet under omställningsperioden.
Industriklivet ska fram till 2040 fördela 300 miljoner kronor om året till processindustrin. Pengarna kan användas till forskning, innovation, investeringar och pilotanläggningar. Hybrit – där LKAB, SSAB och Vattenfall tillsammans ska tillverka fossilfritt stål – har redan garanterats finansiering.
Klimatklivet ger ekonomiskt stöd till företag som vidtar tydliga klimatåtgärder på lokal och regional nivå.
Fossilfritt Sverige, där drygt 170 aktörer från näringslivet och den offentliga sektorn utbyter erfarenheter med varandra, ser hon som en framgång.
”Vi har allt att vinna på att ligga i täten i utvecklingen och allt att förlora på att vara de sista som sitter med de smutsiga och gamla lösningarna”, säger Isabella Lövin om de statliga stöden.
Men i slutänden måste företagen själva stå för merparten av finansieringen, eftersom att omfattande teknikskiften i regel är förenade med miljardinvesteringar. Genom åren har flera näringslivsföreträdare ilsknat till när kraven på till exempel materialval och utsläpp skärps. Produkterna riskerar att bli dyrare att producera, heter det.
”Jag har sett många exempel där det faktiskt blev billigare än tidigare, efter att företaget synat sin leverantörskedja mer noggrant och energieffektiviserat sina system”, säger Isabella Lövin.
Hon skriver dock under på att tuffare miljökrav helst ska föras fram brett inom EU, för att inte riskera försämra konkurrenskraften i ett enskilt land.
”Den inre marknaden är en av EU:s enorma styrkor. Även om det så klart finns krafter som stretar emot, särskilt inom klimatfrågan, tvingas de acceptera en strängare miljölagstiftning när alla länder går samman.”
Även om USA valde att dra sig ur Parisavtalet hävdar Isabella Lövin att utvecklingen går åt samma håll i hela världen. Inte minst Kina, som historiskt har klassats som ett lågkostnadsland, gör stora investeringar i hållbarhet.
”Utvecklingen av förnybar energi och smart teknologi exploderar i länder som Kina just nu. Om Europa inte hänger med och investerar kommer vi att bli förbisprungna”, säger hon.
Att priserna på förnybar energi sjunker snabbt och att kostnaderna för klimatförändringar och extremt väder skenar, är två andra faktorer som borde trigga i gång stora investeringar, enligt Isabella Lövin.
