Det nya centret Anita (Akademiskt-industriellt kärntekniskt initiativ för att uppnå en framtida hållbar energiförsörjning) ska bana väg för små modulära reaktorer (SMR) i Sverige. Det handlar inte bara om forskning på teknisk utveckling - en lika viktig del är att låta jurister se över hur lagstiftningen kan förändras för att möjliggöra att reaktorerna kan etableras.
”Den nuvarande lagstiftningen är konstruerad för den kärnteknik vi har i dag, men de små modulära reaktorerna kan komma att finnas i dussintal och vara utspridda bland befolkningen. Det kommer ställa helt nya krav på hur man ska hantera kärnbränslet”, säger Ane Håkansson som ett exempel där lagstiftning och regelverk kräver översyn.
Lättvattens-SMR bygger på samma teknik som dagens reaktorer, skillnaden är förenklat att de kan massproduceras, vilket minskar både kostnaden och tiden mellan beställning och driftsättning.
”Det är det som gör det industriellt intressant, att man får ner kostnaden och igångsättningstiden”, säger Ane Håkansson.
En nytta med SMR är att de kan byggas i direkt anslutning till energislukande industrier. Men hittills har inga svenska bolag utöver energiföretagen lämnat någon skarp förfrågan, enligt Marie Knutsen-Öy, expert på energiförsörjning på Svenskt näringsliv.
”De nya industrierna i norr har varit ganska tydliga med att de vill ha vindkraft, eftersom det blir väldigt billigt när det blåser mycket. De kan anpassa produktionen av vätgas efter vädercykeln, vilket blir förmånligt eftersom det är en elintensiv industri”, säger hon.
Att det saknas tydligare förfrågningar från industrin kan bero på just lagstiftningen, menar Marie Knutsen-Öy, som därför är positiv till Anitas översyn.
”Vi har ett dilemma, för regeringen säger ’show me the money så ändrar vi lagstiftningen’, men det är ingen som vill lägga ner pengar på det om det inte är möjligt.”
Ane Håkansson, som även är professor i tillämpad kärnfysik, tror att ytterligare en förklaring är fördomar och okunskap om kärnkraft. Han hoppas att centrets arbete ska bidra till att förändra det, inte minst kunskapen om faktiska och upplevda risker.
”De små reaktorerna riskerar inte den typ av härdsmälta som man sett i exempelvis Fukushima om all elförsörjning bryts. De är säkrare.”
Kompetenscentret, som mjukstartar verksamheten i slutet av april, beskrivs som ett unikt samarbete mellan industri och akademi. Uniper, Vattenfall, Fortum, Westinghouse och Studsvik SVIK +1,51% Dagens utveckling har tillsammans gått in med 31 miljoner kronor, medan Energimyndigheten, Uppsala universitet, KTH och Chalmers stöttar med totalt 50 miljoner kronor.
”För en gångs skull ska en sådan här kärnteknisk satsning genomföras i ett operativt samarbete mellan industrin och akademin. Det här har aldrig gjorts förut i denna skala”, säger Ane Håkansson.
