ANNONS:
Till Di.se
MÅNDAG 23 APR Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS
I samarbete med

NYHETSBREV

Missa inget från Hållbart Näringsliv - anmäl dig för vårt nyhetsbrev!

Johan Rockström: Hållbarhet är vägen till välstånd

Den kanske viktigaste frågan ett valår som detta är: Vilken välfärdsmodell vill vi ha i framtiden? Lyckligtvis har vi låst kompassriktningen. Vår nya klimatlag, Sveriges miljömål, Parisavtalet och SDG-målen (de av alla nationer i världen antagna globala målen för hållbar utveckling) innebär att vi oavsett politisk färg är överens: Sverige ska vara en modern hållbar välfärdsstat.

Detta sagt, det finns påtagliga trögheter på vägen dit och vår uppgift är att bryta dem.

Vilken väg ska vi då ta? Som jag ser det har vi i princip tre sätt att förhålla oss till framtiden: vi kan förneka, bejaka eller konfrontera förändring och dagens samhällsordning.

Förnekelse innehåller allt från det relativt lilla antalet klimatskeptiker till den dominerande och farligaste varianten: majoriteten som accepterar forskningen men kamouflerar bristen på agerande genom att skylla på ekonomin. Framför allt skyller man på att tuffare miljökrav orsakar merkostnader som hotar tillväxt och jobb. Här ryms också litenheten: att det inte spelar någon roll vad ”jag gör”. Denna breda förnekelse karaktäriseras, för att citera Björn Wiman, DN:s kulturchef, av att ”alla vet, men ingen vill förstå”.

Bejakelsen är den växande kraften, framför allt inom näringslivet, men även inom det politiska systemet. En pragmatisk bejakelse av att miljömässig hållbarhet inte bara är nödvändig, utan också vägen till framgång. Den bidrar till ekonomisk utveckling, jobb och livskvalitet.

Bejakelse innebär att ställa sig skeptisk till ekonomisk tillväxt. Men det handlar inte att göra sig till ”fiende” utan om att sätta på sig hållbara glasögon i allt vi gör, och att hållbara affärsmodeller blir själva vägen till välfärd. Visst, det inkluderar livsstilsförändringar, men inte självspäkning.

Konfrontation, slutligen, är den renläriga miljöaktivismen som sedan 1970-talet har präglat debatten och bidragit till ravinen mellan miljö och utveckling. Här är lösningen uppoffring och att ifrågasätta det ekonomiska systemet och dess fixering vid tillväxt. Manifestationen i dagens debatt är att sluta flyga, ställa bilen, att inte äta kött. Det uppfattas i flera läger som slutet på ett modernt liv. Felaktigt tror många i förnekelsekategorin att detta är den dominerande uppfattningen hos dem som vill ha en hållbar välfärd.

Vi måste välja bejakelsevägen till framtiden. Debatten mellan bejakelse och konfrontation är viktig, men alla argument landar till favör för bejakelsen. För vare sig vi vill det eller inte, kommer vi under de kommande 10–20 åren fortsätta att vara förankrade i en ekonomisk verklighet där BNP-tillväxt kommer fortsätta vara en måttstock för utveckling.

Sverige har kommit långt på bejakelsevägen. Vi har en regering och en statsminister som är tydliga med att vi ska bli en av världens första fossilfria välfärdsnationer. Vi har ett näringsliv som är djupt engagerat, från flygsektorn till den tunga lastbilsindustrin, och som i dialog med regeringen tittar på vägar till fossilfrihet som bibehåller ekonomisk utveckling.

Visst, vi har den politiska fajten mellan Isabella Lövin och Ulf Kristersson om vägar till fossilfrihet. Men båda är överens i princip, klimathotet är verkligt och måste lösas.

I år inför Sverige krav på inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel och bonus-malussystemet som premierar klimatsmarta och straffar klimatskadande bilar. Industrin är med på det tåget. Alla trycker på i samma riktning: modern teknisk utveckling för en hälsosam, hållbar mobilitet genom digitalisering, elektrifiering och biobränslen.

Detta placerar oss i en unik position. Det finns inga skeptiker bland politiska ledare i landet, alla ser det oundvikliga och det nödvändiga. Låt oss nu också bejaka det positiva i en omställning till en hållbar välfärd.