ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS
I samarbete med

NYHETSBREV

Missa inget från Hållbart Näringsliv - anmäl dig för vårt nyhetsbrev!

Jenny Stiernstedt: Regeringen Löfvens klimatpolitik är bara början

  • Statsminister Stefan Löfven (S). Foto: Henrik Montgomery/TT

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för klimatet. Ändå krävs krafttag av framtida beslutsfattare för att Sverige ska ha en chans att klara uppsatta mål.

Den viktigaste reformen som ”vår tids politiker kommer att genomföra för Sverige”. Så sa statsminister Stefan Löfven (S) när han i februari i fjol presenterade den klimatlag som trädde i kraft i år, vilken enligt regeringen innebär ett epokskifte inom politiken.

Åtskilligt har hänt på klimatområdet den senaste mandatperioden. Särskilt betydelsefullt är det klimatpolitiska ramverket, där klimatlagen ingår, som binder framtida regeringar till skarpa beslut och stora reformer.

År 2045 ska nettoutsläppen i Sverige ned till noll och år 2030 – om bara tolv år – ska transportsektorn ha minskat sina utsläpp med 70 procent (jämfört med 2010).

Just transporterna, som står för en tredjedel av utsläppen, är centrala för det övergripande målet. I fjol låg vägtrafikens minskningstakt på 2 procent, när den de facto borde ligga på 8 procent.

Bonus malus och reduktionsplikt införs den 1 juli och regeringens stadsmiljöavtal finns för att främja hållbara stadsmiljöer, styrmedel som enligt Trafikverket räcker halvvägs till 2030-målet – som allra bäst.

Alltså krävs långt tuffare åtgärder av politikerna under kommande decennium.

Lika stor klimatpåverkan har industrin. Här råder just nu stor optimism där SSAB, LKAB och Vattenfall genom Hybrit – ett projekt för kolfri stålproduktion – över en natt skulle kunna sänka Sveriges utsläpp med nära 10 procent.

Oron? Att man satsar allt på ett kort, vilket förstås skulle få förödande konsekvenser om man inte lyckas.

Därtill kommer delar av industrin att tvingas till lagring av koldioxid för att nå tillräckliga utsläppssänkningar. Tekniker som ofta är kontroversiella och som många tycker är olustiga att befatta sig med, men som FN:s klimatpanel förlitar sig på i så gott som samtliga scenarier.

Här släpar dock Sverige – liksom stora delar av omvärlden – efter. EASAC, Europas Vetenskapsakademier, konstaterade nyligen att ingen av de lösningar som faktiskt finns har potential att uppfylla Parisavtalet.

Ytterligare en sektor med stor klimatpåverkan är jordbruket, i det närmaste bortglömt i den klimatpolitiska debatten. Störst utsläpp kommer från lustgas i marken och metan från idisslare. Här efterlyses åtgärder – som en mer växtbaserad kost och ett effektivare gödselutnyttjande – vilka enligt Jordbruksverket kan förändra det svenska odlingslandskapet i grunden.

Något man heller inte får glömma är de utsläpp som svenskars konsumtion orsakar i andra länder, med maten och flyget som de stora utmaningarna att tackla.

Redan 2019 ska nästa regering presentera en första, förhoppningsvis konkret, handlingsplan för klimatet. Mellan 5–8 procent måste utsläppen minska årligen för att klimatmålen ska uppfyllas. De senaste decennierna har Sverige klarat omkring 1–2 procent per år.

För att politikerna ska fixa sin del i det här måste klimatet prioriteras av varje minister, på samtliga departement, av varenda myndighet – det är syftet med det klimatpolitiska ramverket.

Och ju längre det dröjer innan utsläppskurvan viker av kraftigt nedåt, desto brantare blir vägen till uppsatta mål.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies