Delägaren och verksamhetschefen Lars Pålsson klättrar snabbt uppför den branta stegen. En lucka öppnas. Det är blåsigt, men solen lyser starkt när han kliver ut på fabrikstaket i Vellinge.
”I fredags beställde jag vår första solcellsanläggning”, säger han.
”Den ska producera 123 kWh på ett år. Det räcker ganska långt i den här fabriken, men vi sätter ju hela tiden in mer och mer maskiner i produktionen. Fungerar det här bra installerar vi en anläggning på den andra fabriken också.”
Trots det höga trycket på solceller upplever han inte någon större prisökning. Investeringen på en miljon kronor kan tvärtom räknas hem snabbare med de skenande elpriserna.
”Ja, på 4-5 år är investeringen hemma, det är en halvering jämfört med tidigare.”
Beslutet med solceller är ytterligare en punkt i det hållbarhetsarbete som den skånske godistillverkaren Scandi Candy drivit redan sedan starten 2002. Nere i godisfabriken, där lakritssmeten förvandlas till långa, mjuksvarta slangar kommer nästa exempel.
”Vi använder biogas i båda våra fabriker för att koka och torka vårt godis. Först hade vi naturgas. Men när chansen dök upp att köra biogas istället gjorde vi det, även om det innebär ett lite högre pris.”
Innan dess hade företaget gått över till att köpa in enbart förnyelsebar el, och slutade även använda palmolja redan innan debatten om dess negativa miljöeffekter tog fart.
”Vi människor ska inte bara leva i år, och nästa år. Vi vet ju alla vad som händer runtom i världen, och det ser inte bra ut. Vi har försökt ligga i framkant och tänka långsiktigt med det mesta inom hållbarhet”, säger han.
Redan vid starten togs ett i branschen udda beslut. Godiset produceras helt utan gelatin, som tillverkas av köttbiprodukter från fläsk och nöt.
”Runt år 2000 härjade galna kosjukan, och det talades om att man kunde drabbas av Parkinson och annat. Vi ville att ungarna skulle kunna äta vårt godis utan att riskera sjukdomar längre fram i livet, och ersatte gelatinet med majsmjöl som förtjockningsmedel”, säger han.
Besluten inte alltid är ekonomiskt lönsamma, erkänner han. Snarare tvärtom.
”Det är inte alltid så bra för företaget, det kostar att vara tidigt ute och det tar tid att etablera. Gelatinfritt godis var många kunder skeptiska till, men vi har vunnit i längden. Det är fler som börjar med gelatinfritt och veganskt godis nu”, säger han.
Just nu råder dock helt andra problem med majsmjölet. Det går nämligen inte att få tag på.
”Efter torkan i Europa förra hösten halverades skörden, och med kriget i Ukraina stoppas alls majs därifrån. Då får man vara kreativ och ställa om. Efter många testkörningar har vi hittat en ny stärkelse från en annan råvara.”
Just kreativiteten har varit avgörande för Scandi Candy, som vid sidan av de stora drakarna tar allt fler marknadsandelar och nu närmar sig en omsättning på 60 Mkr. Bolaget föddes i samband med att Malaco lade ner i Malmö 2001. 200 personer blev arbetslösa – några av dem gick samman och startade en egen godisfabrik.
”Vi hade alla våra olika spetskompetenser. Jag hade bland annat arbetat som resemontör, och förpackningstekniker. Så jag har kunnat köpa in gamla maskiner, istället för helt nya, och skruva och fixa med dem på helger och nätter i takt med att vi växt. I dag hinner jag inte själv göra det, men hög automatisering är fortfarande jätteviktig för oss”, säger Lars Pålsson.
Det som började med fyra olika smaker har i dag växt till 30-40 olika lösviktssorter, som hamnar hos alla stora livsmedelsaktörer och godisgrossister i Sverige. 45 ton godis produceras varje vecka, bland annat lakrits till Lakritsfabriken i Ramlösa, Lakritsroten, Lakritsmagasinet, Lakritsbolaget samt godis till andra varumärken som säljs i Sverige, Europa och USA.
”Som de här...”, säger Lars Pålsson och stannar vid nästa godismaskin. ”Röda, sura fiskar är väldigt populära i USA.”
I den energikrävande verksamheten slår höjda el- och biogasräkningar hårt mot redan tajta marginaler. Dessutom har priset på flera råvaror, som stärkelse och glykos, mer än dubblerats det senaste året. Prishöjningar är omöjliga att undvika – men Scandi Candy tycks stå på trygga ben i en hård marknad.
”Vi har fortfarande ingen säljare i företaget, det är kunderna som knackar på och vill handla av oss. Och vi kan inte leverera till alla som vill köpa. Så skulle vi tappa någon kund skulle de kilona ganska snabbt hamna hos någon annan istället.”
Energisituationen kunde dessutom varit mycket värre. Företaget har i många år arbetat med energieffektiviseringar, och bland annat bytt till LED-belysning, bättre isolering och behovsstyrda komponenter som aldrig arbetar i onödan.
”Trots att vi tillverkar mycket mer i dag, så använder vi mindre energi än för fyra år sedan.”
Med höjda bränslepriser, och osäkra internationella leveranskedjor, blir också företagets fysiska närhet till de svenska kunderna en konkurrensfaktor. Liksom hållbarhetsarbetet.
”Det finns en ständigt växande efterfrågan på svensktillverkat godis. Och det är ett viktigt argument på marknaden att vi vill arbeta rent och hållbart. Även om vi är tidigt ute, så kommer det argumentet bara att bli mer och mer viktigt framöver”, säger han.
