Ska Sverige och världen lyckas genomföra Agenda 2030 måste rådande system transformeras. Förändringar inom systemet är inte längre tillräckliga. Det säger Gabriel Wikström, nationell samordnare för Agenda 2030, halvvägs in i sitt uppdrag.
Exemplet han lyfter handlar om bilen. Han tycker att fokus i dag ligger på hur förbränningsmotorn kan bytas till elmotor när diskussionen i själva verket borde handla om hur vi kan transportera oss på helt andra sätt.
Det han själv gett sig i kast att påverka är dock större än så – nämligen det ekonomiska. Nästa sommar hoppas han kunna presentera en färdplan för ekonomin. Syftet är dels att komma med förslag till förbättringar, dels få tunga aktörer att sluta upp bakom gemensamma utgångspunkter.
”Om flera parter kan gå samman i en prioriteringslista och markera vad som är viktigt för en hållbar ekonomi, då kommer det att väga väldigt tungt.”
För att lyckas krävs en bredd av aktörer. Samtal pågår i dag med såväl Riksbanken och Finansinspektionen som en rad stora företag.
”Det blir inte enkelt. Jag är inte säker på att alla är villiga att ställa sig bakom policyförslag om de är alltför radikala, men vi gör ett försök”, säger han.
I sin delredovisning rekommenderade Gabriel Wikström och hans kansli regeringen att snarast genomföra en översyn av det finanspolitiska ramverket och en genomgripande översyn av skattesystemet.
”Det är de två verktyg som kan ha allra störst påverkan på om vi kommer att kunna nå ett hållbart samhälle. Därför måste de användas fullt ut.”
Halvvägs in i Agenda 2030 pekar de flesta pilar åt fel håll. Globalt ökar fattigdom och hunger, och över 100 miljoner människor befinner sig på flykt.
I Sverige pekar SCB, som samlar statistik om hur vi lever upp till målen, ut tre områden som särskilt svaga: våldet, den bristande jämlikheten och de många miljöproblemen.
Gabriel Wikström menar att de alla är sammanlänkade:
”Våld och ojämlikhet vet vi hänger ihop. Miljö och ojämlikhet hänger också samman. De senaste månaderna har politiken försökt möta stigande energi- och bränslepriser med subventioner och justeringar av klimatpolitiken. Risken är att människor vänder sig emot den förda klimatpolitiken när de börjar oroa sig för sin materiella standard.”
Allra viktigast för att komma till rätta med problemen är det politiska ledarskapet, menar Gabriel Wikström. Fem år har gått sedan han slutade som minister, i dag riktar han kritik mot sina tidigare kolleger.
”Många vill göra mer inom ramen för Agenda 2030, men uttrycker en frustration över det politiska ledarskapet i riksdag och regering. Det blir så tydligt i de samtal vi har.”
Ett skäl till att mer inte hänt sedan agendan antogs 2015 är det politiska spelet, menar samordnaren.
”Jag ska vara ärlig. Eftersom vi haft en tvåpartiregering, med MP ansvarigt för mycket av miljö- och klimatpolitiken, så har S inte varit lika engagerade i frågorna. Förmodligen har det blivit ett förhandlingsspel inom regeringen, där MP tryckt på för sina hjärtefrågor och S hållit emot.”
Resultatet, menar han, har skapat en psykologisk balans där S inte tagit sitt fulla ansvar för frågorna, något han tycker blivit särskilt tydligt de senaste månaderna.
”Det har blivit lite av en rekyl. S ser sin chans att driva igenom frågor som dragits i långbänk. Men man har kanske inte ett helhetstänk kring hur det påverkar klimatmålen.”
Du beskriver hur det politiska spelet ställt sig i vägen för kraftfulla åtgärder.
”Det kan hänga samman med det parlamentariska läget, där inget parti egentligen har mandat att driva politik fullt ut. Då blir spelet överordnat.”
Ert förslag för att göra styrningen tydligare är att lägga ett större ansvar hos statsministern?
”För att Agenda 2030 ska bli föremål för hela regeringens politik måste det ligga på en samordnande funktion. I Finland ligger det under statsministern. Signalerna vi får därifrån är att frågan har en större prioritet.”
