Döda tillväxten kanske vårt enda hopp

Har vi verkligen tagit till oss allvaret i pågående klimatkris? Självklart är det planetens gränser – inte de ekonomiska – som måste få vägleda oss. 

Indiska hjälparbetare och militärer hjälper människor som drabbats av översvämningar i indiska delstaten Karnataka i augusti i år. Ett hundratal människor miste livet till följd av de kraftiga monsunregnen. Omkring en miljon invånare evakuerades.
Indiska hjälparbetare och militärer hjälper människor som drabbats av översvämningar i indiska delstaten Karnataka i augusti i år. Ett hundratal människor miste livet till följd av de kraftiga monsunregnen. Omkring en miljon invånare evakuerades.Foto:AP

Omställningen till fossilfritt kommer att påverka alla delar av samhället och genomsyra politiken. Binas livsmiljö ska förbättras, den biologiska mångfalden öka. Plastanvändningen ska minska, torsken återhämta sig.

Och det svenska näringslivets ambitiösa klimatåtaganden imponerar.

Det framhöll Stefan Löfven då riksdagen öppnade förra veckan. 

Samma dag som statsministern läste regeringsförklaringen – där pågående övergång till fossilfritt inte kan ha gått någon obemärkt förbi – presenterades socialdemokraten Frans Timmermans, ansvarig för klimat, som en av tre verkställande vice ordföranden i EU-kommissionen. 

Med titeln följer att han får mer långtgående makt än övriga ledamöter, något som tydligt signalerar frågans betydelse och är ett tecken på hur den ökat i prioritet.

Även om tempot i omställningen ännu inte är i närheten av vad vetenskapen kräver, så går det inte längre att säga att planetens väl och ve är en bortglömd fråga. Om fokus under det stora klimatmötet i Paris 2015 låg på förhandling, så ligger det i dag snarare på implementering.

Av den anledningen har kommande klimatmöte i New York fokus på handling. Med en rad initiativ från såväl länder som andra aktörer hoppas FN-chefen Antóinio Guterres kunna öka takten och visa på en rad goda exempel. 

För svensk del ligger fokus på industrins omställning, med ”stål utan kol-projektet” Hybrit som den sannolikt mest omtalade satsningen.

Allt detta till trots undrar jag om vi verkligen har tagit till oss hur allvarligt läget faktiskt är. 

I det vardagliga kan det ta sig uttryck liknande det i Falsterbo, där boende protesterar mot det skydd som ska rädda dem undan framtida översvämningar. Den två mil långa skyddsvallen som planeras utanför bebyggelsen anses bli alltför hög, vilket skulle skymma utsikten, ge insyn och sänka fastigheternas marknadsvärde.

Att vattnet i de värsta scenarierna skulle kunna radera de boendes hem inom loppet av bara några timmar tycks inte bekomma alla. Men den som förmår acceptera det faktum att vi lever i en värld där anpassning till ett förändrat klimat krävs, och kommer att krävas i än högre grad, har förmodligen lättare att lägga sin energi där den bäst behövs.

Och om det är jobbigt att gå miste om havsutsikten – gör åtminstone ett försök att känna empati med alla de vars hem och liv redan i dag förloras till höjda havsnivåer och översvämningar av ett mått vi aldrig tidigare skådat.

Ett annat uttryck för att vi kanske inte vill ta till oss vad som faktiskt sker syns i ekonomin. Att företag blir mer gröna och mer hållbara är fantastiskt, men räcker inte långt om de samtidigt ska expandera på ett sätt som gör att det icke hållbara resursutnyttjandet bara minskar på marginalen – eller än värre, till och med ökar.

Härom veckan satte Johan Rockström, chef för Potsdaminstitutet för klimatforskning, frågetecken kring huruvida grön tillväxt faktiskt är möjlig. Med en världsekonomi som är beräknad att närapå tredubblas och en befolkning som ska växa med flera miljarder människor, är det svårt att se hur de globala utsläppen ska kunna nå nettonoll till 2050. 

”Vi applicerar önsketänkande för att tillåta en mjukare utfasning av vår fossila era”, skriver han i SvD.

Han är knappast ensam i sina slutsatser. 

Och oavsett hur man ställer sig i frågan om tillväxtens vara eller icke vara så vet vi att vi måste agera här och nu. Vi vet också att det är utsläppen vi måste titta på. 

Självklart är det planetens gränser – inte de ekonomiska – som måste få vägleda oss. 


Detta är en krönika av en fristående kolumnist. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?