1515
Annons

Di:s hållbarhetspanel: Rapporteringsinitiativen har gått överstyr

Bolag som tar sin ansats i globala megatrender, exempelvis inom miljöteknik, har framtiden för sig. Det framhåller en av paneldeltagarna i Di-serien Hållbara samtal.

En annan hävdar att försäljning av fossila innehav inte nödvändigtvis gör världen mer hållbar.

Från vänster, Martin Lundstedt, VD Volvo AB, Anna Ryottm Vice VD Norrsken Foundation, Magnus Emilson Multientrepenör, Eva Halvarsson, VD Andra AP-Fonden
Från vänster, Martin Lundstedt, VD Volvo AB, Anna Ryottm Vice VD Norrsken Foundation, Magnus Emilson Multientrepenör, Eva Halvarsson, VD Andra AP-FondenFoto:Patrik olsson

Ni har alla på ett eller annat sätt profilerat er inom hållbarhetsområdet. Vilka är era personliga drivkrafter?
Eva Halvarsson: ”För mig, som har ett väldigt fint uppdrag att förvalta allas era pengar i pensionssystemet, känns det som en självklarhet att ta in de här delarna i analys- och investeringsprocesser. Annars är man en idiot.”

”Det är också en spännande utmaning för organisationen, för man måste lära nytt. Att gå från sina fasta excelark till att ta in nya aspekter som kanske inte alls är svarta eller vita.”

”I ledningen pratar vi sedan länge om att identifiera riskerna. Men så kommer organisationen och påminner om att det finns så mycket möjligheter. Tack! Det var precis det vi ville. Det är inte alla som är så välsignade med att det finns engagemang från styrelse, ledning – ja, alla medarbetare. Jag skulle inte kunna rekrytera en människa om vi inte arbetade med det här.”

Martin, varför har du bestämt dig för att sätta fokus på de här frågorna?
Martin Lundstedt: ”Volvo var tidigt ute och pratade om miljö och vågade säga att vi är en del av problemet men också en del av lösningen. Det ligger i vårt uppdrag att ha en god lönsamhet, men det finns också ett högre syfte.”

”Vi är i en bransch som kommer att fortsätta att växa – det blir mer transporter, mer infrastruktur, mer urbanisering – men det måste ske på ett betydligt mer hållbart sätt. Att vara med och driva den utvecklingen – att inte säga nej till tillväxt, men samtidigt säkerställa att vi inte gör det på bekostnad av jorden och klimatet – är fantastiskt roligt.”

”Att få ut det vi har snabbare och bredare är också en drivkraft. Vi har så mycket bra lösningar, som våra bussystem till exempel. Och som Eva sa, det är jätteviktigt också för att rekrytera talanger.”

Anna, du har drivit hållbarhetsfrågor ur många olika perspektiv – nu gör du det utifrån en näringslivsplattform. Vad driver dig?
Anna Ryott: ”Min drivkraft är att ha förmånen att få vara med att bidra till att utrota extrem fattigdom, öka jämställdheten och att bekämpa klimatförändringarna. Sedan har jag också en viktig personlig drivkraft. Jag vill kunna se mina barn i ögonen när de frågar: ’Mamma, visste du att 15.000 barn under fem års ålder dör varje dag i saker som går att förebygga?’. Jag kan åtminstone svara att jag försökte göra något.”

Magnus, vad har fått dig att tycka att de här frågorna är viktiga i ditt företagande?
Magnus Emilson: ”Främst två saker. Primärt är utgångspunkten i mitt engagemang att personligen vilja kunna bidra till en bättre värld. Jag vet att det låter lite pretentiöst, men viljan har verkligen växt fram med åren, förmodligen i takt med att mina barn blir alltmer medvetna om hur det står till med vår miljö. I slutänden, när man ligger på dödsbädden, vill man både inför sig själv och ens barn kunna konstatera att man gjort en skillnad i positiv riktning.”

”För det andra investerar jag egna pengar i en massa spännande personer och bolag. I alla verksamheter där jag är involverad har hållbarhetsfrågan gått från att vara en profileringsfråga till att bli en konkurrensfördel.”

”Till exempel är jag investerare och ordförande för det snabbväxande modeföretaget, Na-kd, där vår målgrupp är tjejer och kvinnor mellan 18 och 30 år. Hållbarhetsfrågan påverkar den unga konsumenten oerhört mycket och vi testar nu en mängd spännande koncept kring detta.”

”Jag sitter även med i styrelsen för Norges ledande friluftsvarumärke, Bergans, som har kommit väldigt långt med cirkulär ekonomi. Än så länge är det mer en kostnadsdrivare, men det bygger varumärket och vi märker hur kunderna aktivt väljer vårt varumärke framför andra på grund av detta.”

Eva Halvarsson: ”För oss är hållbarhet en viktig del i företagskulturen, ur många olika perspektiv. Just nu håller vi till exempel på att bygga om vårt kontor och då handlar det om att vi köper begagnade möbler och så. Då känner man att det här inte är ett konstruerat pålägg, utan att det finns med i allt som vi företar oss.”

Det här samtalet sker på Volvos huvudkontor och fordon och transporter är den bransch som är under tydligast tryck. Ni ska vara fossiloberoende till 2030. Kommer ni att hinna?
Martin Lundstedt: ”Tittar man på den tekniska utvecklingen så hinner vi. Vi har egentligen redan i dag lösningar inom alla segment, även om det kvarstår delar inom fjärrtransporter och riktigt tunga transporter. Sedan handlar det mycket om utbyggnadstakt, från vår sida men också från kundsidan med infrastruktur, energi och så vidare. Här måste vi samverka.”

”De viktiga prioriteringarna just nu är att skala upp snabbare. Vi ser att våra tidiga investeringar har varit mycket bra för oss, vi har fått ut 3.000–4.000 hybrid- och elbussar vilket ger oss bra erfarenhet – vi kan lova städerna en livscykelkostnad snarare än bara produktkostnad. Men fortfarande är det många upphandlingar som bygger på upfront i stället för helheten.”

Räcker det med att svenska fordonsindustrin hinner när så stora delar av världen ligger efter oss?
Anna Ryott: ”Oavsett hur duktigt Volvo är så måste systemtänket finnas. Om vi ska få hållbara städer, hållbara transporter globalt, måste vi också ha förnybar energi på plats. Där ser vi en utveckling där vissa länder är väldigt aggressiva och investerar stort i förnybart.”

”Flera av de nordiska länderna är ambitiösa, och även Tyskland. Det är också intressant att titta på Kina som har bestämt sig för att investera kraftigt i förnybart. Men samtidigt går 60 procent av energiinvesteringarna från det globala biståndet i Afrika till investeringar i gas, olja och kol. Afrika är en kontinent som har alla förutsättningar för sol, vatten, geotermisk energi och som skulle kunna hoppa direkt till förnybart.”

Vi är fortfarande i en privilegierad del av världen, alla länder har inte samma förutsättningar. Vilka risker finns här?
Anna Ryott: ”När jag var på Swedfund gjorde vi stora investeringar i Afrika och då träffade jag många entreprenörer som var väldigt långt fram i sitt tankesätt, för att de levde med utmaningarna och problemen. De hittade nya lösningar som kändes självklara och som skulle kunna exporteras till vår del av världen. Det glömmer vi många gånger bort.”

”Den risken jag ser är att man städar hemma och gör något med vänsterhanden någon annanstans. Som Kina, som satsar på en förnybar omställning men samtidigt investerar i kol, olja och gas i Afrika.”

Martin Lundstedt: ”Om man tittar på Kina så tror jag faktiskt att det kinesiska ledarskapet ser att en av de stora riskerna för instabilitet är att man inte klarar hållbarhet och miljö. Därför tror jag att det finns en genuin strategisk agenda för att säkerställa stabilitet i landet.”

Eva, Andra AP-fonden är en av de aktörer som fått en rad nya riktlinjer kring hållbarhet de senaste åren. Hur har du navigerat i dessa?
Eva Halvarsson: ”Vi försöker relatera det vi gör till FN:s globala mål, men vi kan inte lösa allt på egen hand och det förväntar vi oss inte av bolagen heller. Vi har sagt att vi fokuserar på några saker som är extra viktiga för portföljen ur ett långsiktigt perspektiv, som klimat och mångfald. Vi jobbar också mycket med ägarstyrning, för jag tror att vi måste ha en löpande dialog med bolagen.”

”Men jag kan tycka att de här olika rapporteringsinitiativen har gått överstyr. Många vill profilera sig med ett eget sätt att rapportera hållbarhetsaktiviteter och hållbarhetsmått, och jag förstår om bolagen är lite trötta på alla olika initiativ. Det är något vi försöker driva, att hitta en grundnivå för rapporteringen, en standard.”

Martin Lundstedt: ”Det tror jag är jätteviktigt.”

Eva Halvarsson: ”Det är inte genom att ålägga Martin att rapportera på ett 73:e nytt sätt som jag skapar värde. De underliggande åtgärderna blir inte bättre ju fler olika standarder vi har. Det viktiga är att bolagen rapporterar det som görs på ett transparent sätt som underlättar för såväl investerare som andra att bedöma verksamheten.”

Martin Lundstedt: ”Jag är helt enig.”

Eva Halvarsson: ”Det finns en massa möjligheter, inte minst i riskkapitalvärlden, att hitta bolag i en tidig fas. För tio år sedan investerade vi till exempel också i den världens första gröna obligation och vi har hållit på med detta sedan dess. Nu kan vi få besök av investeringsförslag på rätt obskyra och speciella upplägg som gärna vill kalla obligationen grön. Då är det lite skönt att både ha stor egen kunskap, lång erfarenhet och en tydlig process inför att vi gör bedömningen av om vi ska investera eller inte.”

När man pratade om oetiska investeringar för tio år sedan var det sprit, tobak och vapen man inte skulle investera i. Vad är helt fel i dag, var ser man ohållbarheten?
Eva Halvarsson: ”Tio miljoner svenskar tycker olika saker. Därför har vi – och det kanske låter tråkigt – valt att hålla oss till de konventioner som Sverige har skrivit under, vi agerar alltså som staten Sverige. Till exempel investerar vi i kärnvapen i bolag i de länder som fortfarande får ha kärnvapen, klustervapen investerar vi inte i. Det är svårt att säga var det omöjliga finns.”

Och ur ett spararperspektiv; hur vet man säkert att man sparar hållbart?
Eva Halvarsson: ”Det måste finnas en period där man håller på med en övergång till ett mer hållbart samhälle, det tycker jag att det pratas mer och mer om i investerarkretsar. Vår roll som ägare är att faktiskt vara kvar även i det fossila och påverka till en förändring, att kunna utvärdera om ett företags omställning är trovärdig. Först när vi inte ser att det är hållbart säljer vi.”

”Men det är inte så att vi bara säger att här ska vi inte äga. Att Andra AP-fonden säljer sina aktier i ett visst bolag gör inte världen mer hållbar. Däremot har problemet blivit någon annans.”

Magnus, du har säkert en portfölj på potentiella investeringar som du går och funderar på. Hur tittar du på hållbarhetsfrågorna i relation till avkastning och tillväxtpotential?
Magnus Emilson: ”Jag vet att det kommer att skapas en mängd nya framgångsrika globala företag med ansats i de globala megatrenderna, inte minst inom miljöteknik där vi vet att det finns ett jättebehov för att klara hållbarhetsmålen 2030. Jag har personligen vinklat om sökaren mot den typen av bolag.”

”Ett exempel är Ecofarma, ett bolag som med en patenterad teknik för framtagning av naturens egna biostimulanter ersätter dagens destruktiva konstgödsel. Våra tester har gett fantastiska resultat och är helt miljövänliga. Enorma jordarealer har förstörts genom övergödning. Det är ett globalt problem och vi har tekniken som löser det.”

”Det som nu måste till är att övertyga marknaden – och där möter vi professionellt jordbruk som är extremt konservativt. För de lever från skörd till skörd, mer eller mindre. Även om alla förstår de miljömässiga fördelarna så är det plånboken som styr.”

”Nu har vi lyckats få ned produktionskostnaden till en nivå där vi verkligen kan utmana det traditionella konstgödslet och samtidigt visa på ökad produktion. Och här har vi nyckeln till hållbar förändring. Den miljömässiga biten kommer som någon form av plus i kanten, en bonus, grädde på moset.”

”För att uppnå hållbarhetsmålen 2030 kommer det behövas en mängd nya affärsidéer och innovationer som fortfarande inte har sett dagens ljus. Dessa företag kommer att bli fantastiskt kommersiellt framgångsrika företag.”

Många företag har fortfarande stora utmaningar med att få hållbarhetsarbetet att genomsyra organisationen. Hur har ni gjort och vilka är de viktigaste orden i ett sådant arbete?
Magnus Emilson: ”Walk the talk.”

Martin Lundstedt: ”Trovärdighet genom att agera på rätt sätt.”

Eva Halvarsson: ”Ärlighet och engagemang. What you see is what you get. Är jag engagerad i det här och visar det genom praktiska handlingar så smittar det. Du behöver inte säga några särskilda ord.”

Vilka hinder ser ni?
Eva Halvarsson: ”Jag har inte haft så mycket hinder eftersom det i vår organisation har kommit nedifrån och upp. Vi är alla var och en besjälade av vårt uppdrag och tänker mycket på hur vi kan vara till största möjliga nytta för er, och i det ligger att skapa en avkastning som är hållbar över tid.”

Anna Ryott: ”Det är viktigt att man skapar förutsättningar för att hållbarhet ska bli en del av företagets DNA och låter alla medarbetare vara en del i detta arbete. Det är då man kan skapa en kultur i bolaget där man ser möjligheter i stället för risker, kostnader och problem. Det skapar en positiv förändringskraft.”

Martin Lundstedt: ”I vårt fall är vi en del av problemet, men ännu viktigare är att vi är en del av lösningen. Gör vi det här rätt – med ingenjörskraft, affärskraft, global närvaro, duktiga medarbetare, kunder som stiger fram och vågar tänka annorlunda – blir det en wow-känsla i organisationen. Folk blir väldigt stolta och vill jobba här.


Jämställdhetsveteran ska styra pappersjätten rätt

Fokus på etnicitet och HBTQ-inkludering har ökat hos svenska bolag under senare år. Det säger Pia Höök, mångfaldschef på Essity.

”Vi måste alla bli medvetna om att vi har våra blindspots och brister”, säger hon. 

Pia Höök, mångfalds- och inkluderingchef på Essity, säger att det inte räcker med att vara mellanbra när man jobbar med mångfaldsfrågor.
Pia Höök, mångfalds- och inkluderingchef på Essity, säger att det inte räcker med att vara mellanbra när man jobbar med mångfaldsfrågor.
Pia Höök, mångfalds- och inkluderingchef på Essity.
Pia Höök, mångfalds- och inkluderingchef på Essity.
Foto:Essity

Allt fler bolag ser betydelsen av att ha en chef med ansvar för mångfald och inkludering, och områdets betydelse har vuxit i takt med att bolagen mognat. Det säger Pia Höök, mångfalds- och inkluderingchef på Essity

”I synnerhet i större företag har min roll blivit mycket vanligare. Agendan har vuxit. I en svensk kontext stod framför allt jämställdhet i fokus för några år sedan. Det gör det fortfarande, men även andra aspekter som etnicitet och HBTQ-inkludering.”

Hon om någon borde veta hur utvecklingen sett ut, eftersom hon på bolagsnivå ägnat sig åt frågorna längre än många andra. Som ekonom i grunden, disputerad i organisation och ledarskap, har hon ett förflutet på bland annat Skanska och Volvo, där hon haft globala roller med ansvar för mångfald och inkludering. Hon har också forskat vid både Handelshögskolan och KTH samt agerat rådgivare åt regeringen kring jämställdhetsfrågor. I fjol tog hon klivet till Essity. 

”Det är en för mig ny bransch, men det är en bransch som jag uppfattar ligger långt fram på mångfaldsområdet”, säger hon. 

På frågan om hur bolagets främsta utmaning ser ut svarar hon att ”det inte räcker med att vara mellanbra”. Även om Essity, enligt Pia Höök, har en bra utgångspunkt, så behöver bolaget förbättra sig, menar hon.

Hur är med frågor kopplade till kön och etnicitet, som andra bolag ofta pekar ut som särskilt svåra?
”Vi kan förbättra oss inom de här områdena, samtidigt är det inte någon jättestor utmaning för Essity”, säger Pia Höök.

Exakt hur det ser ut är dock svårt för en utomstående att avgöra, i synnerhet frågan kring etnicitet. Mätningar har gjorts med hjälp av SCB, men resultatet är ingenting som bolaget i nuläget vill släppa till allmänheten.

Både kön och etnicitet kan dock sägas ingå i de tre ”ambitioner” som bolaget har tagit fasta på kopplade till mångfaldsområdet.

Den första handlar om att nå en jämn könsfördelning på alla chefsnivåer. I dag är 32 procent av cheferna i de högsta leden kvinnor. 

Den andra handlar om att skapa en inkluderande arbetsplats, något man mäter genom frågor om inkludering i bolagets medarbetarundersökning. 

Den tredje och sista ambitionen handlar om att sätta lokala mål i de fall någon grupp är underrepresenterad. Det skulle till exempel kunna handla om att öka andelen medarbetare med utländsk bakgrund.

Frågan om inkludering, menar Pia Höök, har bidragit till en växande insikt om att ett sådant arbete måste inbegripa organisationen som helhet. Samtidigt är hon noga med att påpeka att begreppet importerats från en amerikansk kontext och att det inte går att jämföra Sverige och USA rakt av. 

”Inkluderingsbiten handlar om att bygga kunskap så att alla blir mer medvetna om hur vi gemensamt skapar en inkluderande kultur, och medvetna om att vi alla har våra blindspots och brister. Vi ser en koppling till verksamhetsutvecklingen. Det har gått från en isolerad sidofråga till att bli en röd tråd i hela verksamheten.”

Vad kan svenska Essity lära av sin amerikanska verksamhet?
”Den kontexten som Essity USA befinner sig i har haft mer diskussion kring rasism. I vilken mån förekommer det, hur kommer det till uttryck? Men snarare än att bara kopiera analysen rakt av hjälper den oss att sätta fokus på ett fenomen och ställa relevanta frågor kring det svenska samhället.”

LÄS MER: Nytt projekt ska bekämpa organisationers ”färgblindhet”

Prenumerera på Di Jämställt näringslivs nyhetsbrev och följ oss på Twitter.

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?