1515
Annons

Truecaller-grundaren: ”Sverige kan bättre än att stänga gränserna”

 

Nami Zarringhalam har byggt ett av Sveriges största techbolag och börjat investera själv. För Di Digital berättar han om sitt engagemang kring migration och om entreprenörsångesten. ”Alla kriser syns inte utåt”, säger Truecaller-grundaren.

Nami Zarringhalam är en av miljardbolaget Truecallers två grundare.
Nami Zarringhalam är en av miljardbolaget Truecallers två grundare.Foto:Hampus Andersson

I mitten på 2014 landar Truecallers två grundare, Nami Zarringhalam och Alan Mamedi, på Sicilien. Deras globala telefonbok får hundratusentals nya användare varje dag men bolaget är på väg att gå 80 miljoner kronor back sett över tolv månader.

Som tur är finns det just då gott om dollarmiljardärer på Sicilien. Och inte vilka dollarmiljardärer som helst.

Tesla-grundaren Elon Musk, storbanken Goldman Sachs vd och mediedrottningen Arianna Huffington befann sig alla just då på The Camp, Googles årliga konferens för speciellt inbjudna gäster.

Den som bjudit Truecallers grundare var John Doerr, partner på riskkapitaljätten Kleiner Perkins Caufield Byers. Nami Zarringhalam och Alan Mamedi anländer till konferensen med en slipad pitch och sina laptops redo.

”Då börjar John ställa ställa en massa personliga frågor. Han undrade hur vi relaterade till våra hemländer och om relationen med våra familjer”, säger Nami Zarringhalam.

Det visar sig att John Doerrs pappa hade gått bort tre månader tidigare. Truecallers båda grundare hade också nyligen mist sina fäder.

”Till slut satt vi och grät alla tre. Det var jättemärkligt.”

Det var tack vare hans pappa som Nami Zarringhalam kunde multiplicera redan i första klass – tre år före sina klasskompisar.

Pappan, en tidigare överste inom iranska militären, undervisade Nami och hans tre år äldre bror i både matte och persiska hemma vid köksbordet i Vallentuna. Det svenska skolsystemet var för slappt, ansåg pappan, som också lärde sina två barn att skriva poesi.

Nami Zarringhalams pappa hade kommit till Sverige 1991. Resten av familjen anlände från Iran redan 1987, då Nami var tre år gammal.

”Våra föräldrar såg till att vi alltid hade precis det vi behövde. På deras egen bekostnad”, säger Nami Zarringhalam.

Parallellt med hemskolningen gjorde deras mamma allt för att sönerna skulle komma in i det svenska samhället.

”I början hade mamma två eller tre jobb. Hon hade det tufft, ensam med två söner. Jag och min bror tänkte egentligen inte på det förrän senare.”

I dag är integration den politiska fråga som Nami Zarringhalam bryr sig mest om. Nyligen framkom det att han hade investerat i Welcome App, som hjälper nyanlända att bygga sitt nätverk i Sverige.

”Mammas och pappas första jobb kom via kontakter. Jag tror det är jätteviktigt. Man lär sig bara språket om det har en betydelse för ens jobb. Det finns många integrationsinitiativ, men Welcome är nytänkande.”

Läs mer: Techkändisar investerar i Welcome App 

Sverige kan bli ett bättre land om vi utnyttjar migrationen hit på rätt sätt, anser han.

”Vårt land kan uppmuntra det i stället för att frysa ut dem eller stänga gränserna helt. När det kommer till politik är det de sakerna jag bryr mig om mest.”

Vad tänkte du när regeringen bytte kurs i migrationspolitiken för två år sedan?

”Jag förstår att man kände sig tvungen att byta linje. Jag förstår det politiska trycket. Men jag tycker ändå att Sverige kan bättre än så.”

Nami Zarringhalam är i dag medgrundare och strategisk chef på ett av Sveriges största startupbolag. Samtalet med John Doerr på Sicilien ledde till en investering i Truecaller som värderade bolaget till cirka 2 miljarder kronor.

Truecallers app fungerar som en global telefonbok och kommunikationstjänst. Den har i dag fler än 100 miljoner aktiva användare. Men så sent som 2011 var Truecaller-grundarna doldisar i techsammanhang.

”Vi var ganska isolerade. Vi satt rund ett bord och kodade med noll koll på resten av startup-Sverige. Vi ville gärna vara en del av det men vi visste inte hur. Det fanns inte alls samma community då”, säger Nami Zarringhalam.

Hans teknikintresse tog sin början i Vallentuna. Åbybergskyrkan, som han då och då besökte, skänkte familjen en Intel 286. Så småningom byttes den ut mot en Intel 486 och till slut hade Namis bror sparat ihop till en Pentium-dator.

”Jag sabbade den eftersom jag laddade ner crackade spel med virus och grejer.”

På KTH träffade han sin så småningom sin medgrundare Alan Mamedi. Efter kandidatstudierna i datateknik startade de Möbeljakt.se, en jämförelsesajt för möbler.

Truecallers grundare Nami Zarringhalam (tv) och Alan Mamedi träffades på KTH i Stockholm. Båda var smartphone-nördar, enligt Nami.
Truecallers grundare Nami Zarringhalam (tv) och Alan Mamedi träffades på KTH i Stockholm. Båda var smartphone-nördar, enligt Nami.Foto:Hampus Andersson

Alan Mamedi och Nami Zarringhalam skannade internet efter möbler och samla ihop dem på aggregerad nivå, på samma sätt som Prisjakt eller Pricerunner gör i dag.

De arbetade småskaligt och nästan enbart utanför sina heltidsjobb. När Alan beklagade sig över sin dåvarande arbetsplats kom idén till nästa sajt. Duon startade Jobbigt.se, en förlaga till liknande amerikanska sajter som Glassdoor.com, där anställda recensera sina arbetsgivare.

Jobbigt.se såldes 2007, bara tre månader efter att sajten hade startats.

”Det var någon som mejlade och frågade om vi var intresserade av att sälja vår sajt. Med pengarna köpte vi nya smartphones och vår första server. Det var på den servern vi började utveckla Truecaller sen.”

Varför gick ni grundarvägen istället för att vara anställda?

”Dels tror jag att vi kände att vi ville ha det kreativa. Även när jag jobbade som konsult märkte jag att jag kunde effektivisera bort mitt eget jobb. Jag anställdes för att göra något som jag kunde skriva ett script efter och låta datorn göra det jobbet. Man får en kick av att göra sådana saker.”

Truecaller var en gång på randen att bli nästa svenska unicorn, med en värdering på över 1 miljard dollar. Detta i samband med en planerad finansieringsrunda 2015. Så blev det dock inte.

Marknadens intresse för techbolag svalnade. Truecaller gjorde sig av med en del personal och började fokusera på sina intäkter för att bli mindre beroende av externt kapital.

Läs mer: Lena Apler: ”Om jag vore Spotify skulle jag inte sova en natt” 

Truecallers grundare är i dag väl medvetna om vad det innebär att driva ett ungt företag.

Nami Zarringhalam och Alan Mamedi har slutit en pakt för att kunna hantera motgångar. Om en av dem känner att läget är hopplöst måste den andra stötta och agera optimist – oavsett hur läget egentligen ser ut.

Hur många sådana ögonblick har ni varit igenom?

”En eller två gånger om året, skulle jag säga. Det är många toppar och dalar. Allt syns inte utåt heller. Det kan vara allt från att en viktig person lämnar bolaget, att en investering inte ger resultat eller att man pushas åt något särskilt håll av investerarna. De första åren var det ofta att det var slut på pengar.”

Daniel Ek twittrade nyligen att det handlar om att veta när man verkligen borde oroa sig och när man inte behöver bry sig så mycket. Håller du med?

”Ja. Vi freakar inte ut över samma saker i dag som tidigare. Däremot händer det nya oväntade saker hela tiden. De grejerna kan fortfarande ge oss panik. Man blir nedstämd av det eftersom man saknar kontroll. Det är också naturligt att hamna i nya situationer när ett bolag expanderar fort.”

Truecaller är i dag klart mindre beroende av riskkapital än för två år sedan.

I fjol steg intäkterna cirka 20 gånger till 50 miljoner kronor. Den siffran kan stiga till nära 150 Mkr i år, enligt bolagets egen uppskattning.

På senare år har både Nami Zarringhalam och Alan Mamedi börjat investera i startupbolag på egen hand.

Som aktieköpare tar de med sig lärdomar från sina egna möten med investerare. Det är framför allt ett möte, med Truecaller-ägaren Seqouia – som investerade tidigt i både Apple och Youtube, med lite drygt 30 år emellan – som har gjort avtryck på grundarparet.

”En stor del av deras investeringsfilosofi, åtminstone i USA, är att grundarna är första eller andra generationens invandrare. Anledningen är att de har något att bevisa. Därför jobbar de extra hårt. Det var någonting som satte sig i både mitt och Alans huvud”, säger Nami Zarringhalam.

Läs mer: Klarna blir bank: "Vi ska omforma sektorn" 

Än så länge har han och Truecallers vd Alan Mamedi bara investerat i ett fåtal bolag. Men nyligen fick Truecaller-duon möjlighet att sälja av sin första investering, då Spotify köpte musikappen Soundtrap som de investerade i 2015.

”Det är såklart lite kul med en exit. Vi sålde ju Jobbigt.se, som vi grundade. Men som investerare var det här den första. Alla i Sveriges startupcommunity har enorm respekt för Spotify och det de gör.”

Utöver Soundtrap och integrationsappen Welcome har de investerat i annonslösningen Albacross (NTL) och i Fishbrain (NTL), ett socialt nätverk för fiskare världen över.

”Vi ser oss inte som professionella investerare. Vi försöker i stället fokusera på områdena där vi kan hjälpa till. Vi försöker se till att entreprenörerna är sjyssta personer, helt enkelt. Transparens är jätteviktigt.”

Truecaller-grundarna har drivit sitt bolag i nio år. Med omkring 100 anställda ansvarar de inte längre för varje ny rekrytering själva. Men utanför kontoret är Nami Zarringhalams liv rätt så likt hur det var under de tidigare åren.

”Jag har lika lite tid att träffa vänner och så som förut. Men jag har blivit bättre på att slappna av när jag väl ska ta det lugnt.”

Fakta: Truecaller

Vad: En global telefonbok och kommunikationsapp med fler än 100 miljoner aktiva användare.

Grundat: 2009 i Stockholm.

Största marknad: Indien

Investerare: Några av världens främsta techinvesterare, däribland Seqouia Capital, Kleiner Perkins Caufield Byers och Niklas Zennströms riskkapitalbolag Atomico.

Spotifymiljardären: ”Jag lever enkelt och sparsamt”

Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler, räknar inte med en tredje, operativ entreprenörsresa för egen del.

Han längtar efter barn och familj. ”Jag skulle absolut vilja få barn”, säger dollarmiljardären till Di Weekend, och bjuder på strömningslära och ett knippe affärsidéer.

Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler.
Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler.Foto:Janerik Henriksson/TT

Kreativiteten löper som en röd tråd genom Martin Lorentzons liv.

”Jag har alltid känt mig kreativ, alltid haft mycket idéer och drömmar. En dröm som jag hade länge var att sälja en tändsticksask till varje kines. Jag hade läst om tändstickskungen Ivar Kreuger och kraschen, och kände en koppling där”, säger Martin Lorentzon.

Han var då tio år.

40 år senare tar han avstamp i sina rötter; Sju­häradsbygden med sina gårdfarihandlare, knallar, som lade grunden till tekoindustrin i 1970-­talets uppväxt i Borås....,

”Då var kapitalism och företagande något fult. Det var ondska. Tjänade man pengar var man ­kapitalistsvin. Det finaste man kunde göra var att vinna pengar. Stryktipset var ju lite skicklighet så hellre Lotto, det kunde ju alla göra.” 

Martin Lorentzon växte upp i stadsdelen Hestra, som yngst av tre. Pappa var ekonom, mamma lärare.

”Jag är en skolprodukt. Har alltid gillat skolan och hade väldigt bra lärare. Jag har inga planer på att flytta tillbaka, men när jag tänker tillbaka var uppväxten en fin tid, som påverkat mig mycket.”

Efter Teknis i Borås blev det Chalmers i Göteborg.

”Där blev det mer att man pratade om vad man skulle använda kunskapen till, att man kan bygga saker. Ur det kom nog suget att starta något.”

Känslan för entreprenörskap och företagande växte sig allt starkare. Liksom medvetenheten, ­parallellt med förkovran i företagsekonomi, industriell ekonomi och så småningom Handelshögskolan i Göteborg.

”Företagande är en chans att ta kontroll över sitt liv. Skapar man jobb blir det skatteintäkter. Debatten har blivit bättre, det har den, men jag ­läser mycket och Vänsterpartiet tycker fortfarande att skattesmitare och kapitalister ska jagas, helst utrotas. Min tes är bättre, tycker jag, att utrota fattigdom i stället för kapitalister.”

På 1970-talet fanns få förebilder i nytänk och företagande.

”Bara idrottsstjärnor, Frank Andersson, ­Linda Haglund, Ingemar Stenmark, Thomas Wassberg, Björn Borg… ett helt koppel. Nu kommer jag från en idrottsfamilj. Mina föräldrar träffades genom idrotten, pappa var medeldistanslöpare och mamma sprang 100 meter, så idrott har alltid varit centralt för mig, men förebilder i entreprenörskap fanns inte.”

Det är för att fylla den luckan som Martin ­Lorentzon är med i Prins Daniels Fellowship, ställer upp som mentor och berättar om entreprenörskap och företagande på skolor, universitet och kvällskurser.

”De flesta lägger alldeles för mycket vikt på ­affärsidé och teknik, och alldeles för lite på männi­skorna. Affärsidén är 3 procent och genomförandet – människorna – 97 procent. Det är människorna som är viktigast. Det är de som bygger ­bolag, inte affärsidén. Många behöver svänga om där.”

Martin Lorentzon tror att han lyckats tack vare två egenskaper: magkänsla för bra människor och att kunna se in i kristallkulan genom att förbli ­nyfiken, observera och lägga ihop.

Vad kännetecknar bra människor?

”Att de är pålitliga och ärliga. De går att hitta överallt men svenskar är fantastiska. Vi lurar inte varandra. Sverige är kanske för litet, vi kommer ihåg om människor varit dumma eller snälla.”

Efter Chalmers startade han och klädkedjan Joys arvtagare Felix Hagnö Tradedoubler, som utvecklar annonser för internetsajter.

Företaget överlevde it-kraschen 2000 ­genom att amerikanen George Soros gick in som investerare. Sex år efter starten klev bolaget in på Stockholmsbörsen. Grundarna klev av och fick bra betalt, runt 70 miljoner dollar – var. Martin Lorentzon placerade sin andel i Cypernbolaget Rosello. Spotifys holdingbolag har fortfarande säte i Luxemburg, vilket utlöst kritik om skattesmitning.

Efter noteringen köpte Tradedoubler service­företaget Advertigo, skapat av den 14 år yngre ­Daniel Ek. Det var så nästa succéduo möttes.

2006 skrattade investerare åt deras affärsidé, att strömma musik i stället för att äga den och dessutom ta betalt för något som då togs för ­given som gratis via olaglig nedladdning och piratkopiering.

I dag, 14 år och en börsnotering i New York ­senare, är Martin Lorentzon en av Sveriges rikaste personer. Faktiskt en av världens dollarmiljardärer.

Martin Lorentzon utanför konferensen Brilliant Minds förra året.
Martin Lorentzon utanför konferensen Brilliant Minds förra året.Foto:Johan Jeppsson/TT

Som Spotifys styrelseledamot och största delägare med en förmögenhet på 5,5 miljarder dollar eller drygt 50 miljarder kronor intar han 386:e plats i Forbes realtidsranking, strax efter Fredrik Lundberg och snäppet före Gustaf Douglas.

Vad gör du nu för tiden?

Martin Lorentzon skrattar till och börjar nynna på Tomas Ledins slagdänga innan han svarar.

”Det är ju speciella tider, pandemi. Alla våra kontor är stängda och alla arbetar hemifrån. Vi får se vad som händer.”

Han och Daniel Ek har donerat 15.000 coronatester till sjukvårdspersonal i Stockholm och ­Göteborg.

”Jag tror de kostade runt 11 miljoner kronor. Det är bra och kan bli mer.”

Men vad gör du om dagarna?

”Jag tränar mycket. Det och att jag sover ganska mycket gör att jag klarat mig även tuffa perioder.”

Padel är en ny favorit. Annars är det squash, innebandy, styrketräning och raska promenader som gäller. 

Att träffa andra människor ger impulser, som Martin Lorentzon processar under träningen.

Kommer det att bli en tredje entreprenörsresa för din del?

”Man ska aldrig säga aldrig, men jag tror inte det. Inte superoperativt, som drivande vd. Men kommer det att bli ett tredje eller fjärde bolag som jag är involverad i? Absolut!”

Har du något på gång?

”Ja. Jag pratar med folk hela tiden. Om vad vill jag inte gå ut med nu.”

Daniel Ek arrangerar Brilliant Minds varje år i Stockholm. Konferensen sponsras av Spotify och involverar därmed även Martin Lorentzon. Klarnagrundaren Niklas Adalberth startade stiftelsen Norrsken som plattform för sin världsförbättring. Martin Lorentzon har ännu inte landat i en ny arena, men brinner för bra skolor, lärare och förebilder.

Doftentreprenören Tara Derakshan är hans särbo.
Doftentreprenören Tara Derakshan är hans särbo.

Så hur ser ditt vardagsliv ut?

”Jag har familj, bor i lägenhet och lever enkelt och sparsamt.”

Har du barn också?

”Nej, inga barn. Men det är inte för sent.”

Fast börjar det inte bli lite bråttom? Du fyllde 50 i fjol...

”Absolut, men det kan man ta tag i. Jag skulle absolut vilja få barn.”

Efter tre år i Silicon Valley och München har Martin Lorentzon stadgat sig i Stockholm.

Han gillar husmanskost – kött, potatis och brunsås, samt rockbandet Linkin Park och klassisk musik som Rodrigo Y Gabriel, och är tillsammans med doftentreprenören Tara Derakshan. Kärlekslivet är privat, men Martin Lorentzon bekräftar att han har investerat i hennes start up-bolag Sniph.

Och så är vi tillbaka i entreprenörskapet.

”Vi kanske måste vänja oss vid olika pandemier, och då kommer man att titta på det här med ­beröring. Vi måste kanske bygga om alla hissar så man trycker på tredimensionella knappar i luften, eller styr med fötterna. Kan vi gå på bio? Alla ­sådana här grejer för med sig nya behov. Blir man specialist på hur man sitter skönast på varannan biorad är det en affärsidé.”

Löser man ett problem och blir bäst på det kan man dessutom tjäna pengar.

Martin Lorentzon ser affärsidéer överallt, ofta ­genom att titta på vad han själv gör och behöver. Skillnaden är att han tänker ”det där kan jag göra bättre” och orkar göra det också.

”Ta din handväska, vad har du i den? ­Fysiska nycklar är en flera hundra år gammal affärsidé. Vi har länge talat om digitala lås, men det har inte riktigt slagit igenom. Kreditkort, vi går omkring med plastkort utan att tänka på det.”

Nu tror Martin Lorentzon inte att kreditkortens tid är över och förbi.

”Men jag tror många banker funderar på vad som kommer att hända framöver, vad som blir kvar, om de kommer att överleva.”

Mobiltelefonerna spås bli kvar ”ett tag till”. 

”Problemet med dem är att de ­behöver ström. Det är den viktigaste frågan när kidsen vaknar: Shit, jag har inte laddat min ­mobiltelefon! Nu går hela dagen åt helvete...”

Tittar han djupare i kristallkulan ser han energi, transporter, mat, metangasen från nötkreatur och digital säkerhet som områden med störst ­potential.

”Kärnkraft är det i dag minst dåliga alternativet med västvärldens förbrukning samtidigt som resten av världen ska göra sin klassresa. Vi kommer att äta annorlunda – mindre kött, mer grönkål och broccoli, och hur vet vi att ingen lyssnar när vi har möte med tio personer på Zoom, Skype ­eller Google Hangout? Vi kanske är elva, tolv ­eller hur många personer som helst.”

Martin Lorentzons observationer tycks outsinliga.

”När man missade en föreläsning på Chalmers hade man någon som antecknade, som man kunde ta kopior på. 30 år senare spelar man fort­farande inte in föreläsningar med kamera. Så att även de som inte är i rummet kan ta del av kunskapen. Eller ta hälsa och välbefinnande. Synen på läkemedel och sömn kommer att förändras dramatiskt. Att sova tre timmar och jobba 16 är inte coolt. Det är galet.”

Vad ser du för egen del?

”Jag kommer att fortsätta träna, jag kommer att satsa på familj, fortsätta att engagera mig i Spotify och kanske hjälpa något annat bolag”, svarar Martin Lorentzon utan att lätta på förlåten.

I stället kopplar han ihop världspolitik med ­fysikens strömningslära.

”Flödet genom en skorsten är konstant. Formeln är tvärsnittsarean gånger hastigheten, men det intressanta är att om tvärsnittsarean minskar så ökar hastigheten, eftersom flödet är konstant. Om man har en fabrik ska man ha en väldigt lång skorsten och högst upp minska tvärsnittsarean för då ökar hastigheten dramatiskt.”

Resultat:

”Man skickar avgaserna rätt upp i luften. Det är ju bra för då får man bort dem från fabriken.”

Om det inte vore för en hake:

”Alla gör det. Vi skickar våra avgaser till Polen och Polen skickar sina till oss. Ingen tänker på att planeten är ett slutet system, att vi får skiten hur vi än gör. Därför måste man engagera sig i naturen och politiken, och börja se dem som slutna kretslopp. Allt hänger ihop.”

”Det är dumt att England lämnar EU, vi borde hålla ihop i EU. Liksom EU, Kina och USA. ­Annars blir det som med skorstenarna: vi skickar bara ­skiten till varandra.”

Skolpolitiker nobbar programmering

Martin Lorentzon värnar fritt tänkande och kämpar för att få in programmering som obligatoriskt skolämne.

”Jag tror att det är nyckeln till framgång. Jag har pratat med många politiker, Jan Björklund, Gustaf Fridolin och Anna Ekström, men får inget gehör. Det är svårt att få lärare till de ämnen som redan finns, att då starta ett nytt ämne tycks för svårt, tar för mycket kraft.”

I dag hyllas och beundras superentreprenörer som rockstjärnor. Hur ser din självbild ut?

Spotifygrundaren svarar med en motfråga:

”Är det verkligen så?”

”Vi upplever oss inte som rockstjärnor. Jag var ganska blyg när jag växte upp. Många som var duktiga i skolan maskerade det eftersom plugghästar anses töntiga, och jag ser mig snarare som en geek.”

Fortfarande, efter alla år och framgångar?

”Ja. Jag känner mig som en udda fågel, ganska skygg och geekig. Men också en jordnära och snäll person som tränar mycket, håller låg profil och är intresserad av det mesta.”

Men är det inte svindlande, givet din bakgrund, att bli så extremt rik?

”Nej, eftersom jag ser mig som geek är det inte svindlande. För mig är pengar ett verktyg för att göra mer. Men kan vi bli förebilder i meningen ­inspirera andra att ta tag i sitt liv och orka göra jorden bättre blir jag glad. Det är det jag hoppas på.”

Många, särskilt unga, drömmer om att bli rika, men om man väl blir det är det kanske inte så saliggörande som man trodde?

”Absolut, så är det. Jag tror människan generellt, inklusive mig själv, har svårt att vara nöjd och ta till sig saker.”

Nu blev det inte tändstickor till varje kines.

Det blev strömmad musik.

Till de flesta i världen utom kineser. På grund av Spotifys tredje största delägare kinesiska Tencent Music Entertainment, världens femte högst värderade it-bolag efter Apple, Alphabet/Google, Microsoft och Amazon.

”Jo, det blev något, som man kan distribuera och sälja till människor, så jag kanske har uppnått lite av den drömmen”, säger Sjuhäradsbygdens Martin Lorentzon, som revolutionerade en hel värld:

”Bill Gates har sagt att man överskattar vad man hinner göra på ett år, och underskattar vad man hinner göra på tio. Så är man långsiktig hinner man göra ganska mycket. Men ändå, tiden går fort och det känns som att vi precis har börjat.”

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera