Föreställningen ”Here not here”, som har världspremiär på Göteborgsoperan på fredagen, handlar om att vara vilse i vårt labyrintiska medvetande med vr-upplevelser i fokus. Bakom föreställningen står två internationella toppnamn: Den brittiska duon Maxine Doyle, mångårig koreograf och regissör på det brittiska teaterkompaniet Punchdrunk som ligger bakom den omskrivna liveupplevelsen ”Sleep no More” i bland annat New York, och scenografen Es Devlin, som bland annat ligger bakom scenshower för Beyoncé, U2 och The Weeknd samt två OS-invigningar.
I två akter tas besökarna med genom delar av operahuset där publiken aldrig tidigare släppts in. I den första vandrar man runt genom kulvertar och labyrinter och med hjälp av dansarna Rachel McNamee och Anna Ozerkaia från Göteborgsoperans danskompani och deras avatarer färdas publiken till en virtuell värld där tekniken fångar dansarnas rörelser och får de digitala 3d-modellerna att röra sig som de. Med hjälp av vr-glasögon kan besökarna röra sig fritt i den digitala världen och komma nära dansarna.
Vr-initiativet ingår i ett samprojekt mellan Göteborgsoperan, Västra Götalandsregionen, det kommunägda eventbolaget Göteborg & Co, Atvis, filmaren Gorki Glaser-Müller och Visual arena på Lindholmen science park. Syftet med projektet är att undersöka nya vägar för framtidens digitala scenkonst.

Företaget bakom tekniken i föreställningen, Atvis, har gjort många interaktiva lösningar med vr, men aldrig tidigare något med inriktning på dans.
”Vi gör skräddarsydda lösningar åt mer industriella aktörer, till exempel Volvo, men det var jättespännande att det här projektet dök upp”, säger Peter Wallberg, vd på Atvis.
För första typen av det här samprojektet har Atvis haft en budget på några hundra tusen kronor, säger han. Tre till fyra månader av arbete ligger bakom vr-tekniken i dansföreställningen. För att kunna göra en full föreställning, och inte bara ett utdrag som i detta fall, så skulle budgeten hamna närmare en miljon kronor.
”Det har varit ett väldigt intressant projekt och därför har vi lagt lite extra tid på det”, säger Peter Wallberg.
Det är dansarna som har fått använda sig av motion capture-systemet, som gör upplevelsen ovanligt verklighetstrogen. De har fått ta på sig en slags kostym som man placerar markörer på. Markörerna på kostymerna är egentligen bara som reflexer och därför är kostymerna inte heller tunga. Ett kamerasystem med cirka 25 kameror sitter runtom i lokalen och bevakar på dansarna från olika vinklar med hjälp av reflexerna.
Under inspelningen ”pratar kamerorna ihop sig” och kan positionera punkterna väldigt precist och fort. Datan används för att skapa så kallade animationsskelett, som sedan i sin tur används för att skapa 3d-modeller av dansarna. All denna data läggs in i vr-headsetet för att skapa inlevelse.
”Fantasin kan löpa mer fritt”, säger Peter Wallberg.
Han tycker att det finns en potential i att uppleva dans på det här sättet. Tekniken kan skapa upplevelser som inte går att uppleva i verkligheten, som till exempel en tjugo meter stor avatar eller oändlig rekvisita. Däremot menar Peter Wallberg att tekniken inte är här för att ersätta den verkliga upplevelsen utan är tänkt att fungera som ett komplement.
”Here not here” spelas till 18 februari på Göteborgsoperan.
