1515
Annons

Hur Aftonbladet Chat ledde Sverige ut på nätet

“Vi provade allting de där åren." För Aftonbladet präglades decenniet mellan 1995 och 2005 av nyfikenhet och experimenterande på internet, och en viktig del var den öppna chatten. I veckans upplaga av #tbt berättar Di Digital om hur nätets vilda västern fick en ny generation att upptäcka Aftonbladet – och internet.

Foto:Skärmdumpar Aftonbladet

Ett av mina tidigaste minnen från internet utspelar sig på Aftonbladet Chat under 2000-talets första eller andra år. Jag sitter vid datorn på biblioteket vid Medborgarplatsen, den man loggar in på med hjälp av bibliotekskortets nummer som jag fortfarande minns, med Internet Explorer framför mig. Jag ska logga in på chatten och måste ha ett användarnamn. Sexy, tycks alla heta, och jag vill inte vara sämre. Sedan är jag ju en kille, guy på engelska, och född -89. Det blir bra, tänker jag.

Och så loggar jag in på Aftonbladet Chat med mitt nyfunna chattnick, lyckligt ovetande om att jag stavat fel på “guy”. Jag fick många förslag som jag var för ung för att helt förstå, men tillräckligt gammal för att veta att jag borde tacka nej till.

Jag var inte ensam om att hänga på Aftonbladet Chat. Gör en sökning på Twitter, och du kommer hitta hundratals nostalgiska tweets om hur det var att tassa runt där under nätets tidiga dagar.

“Aftonbladet.se var svenska folkets väg ut på internet.” Så minns Marianne Schvarcz, pensionerad redaktionell utvecklingschef på Aftonbladet, en av de prismotiveringar som tidningen tilldelades under hennes tid där. En viktig fil i den vägen var tidningens öppna chat. Och visst, när man pratar med gamla Aftonbladet-journalister om chatten återkommer problemet med äldre män som sökte yngre barn. Men inte bara.

“Man kan säkert hitta hundratals som träffats via chatten och sedan gift sig, och jag vet flera kompisgäng som fortfarande umgås efter att ha träffats där”, minns Marianne Schvarcz.

“Jag har fått kort på bebisar från folk som träffats där”, säger Kalle Jungkvist, pensionerad chefredaktör för det gamla bolaget Aftonbladet Nya Medier.

För att förstå chatten får vi föreställa oss det tidiga 00-talets internet. Facebook, Snapchat, Kik, Twitter, smarta telefoner och till och med MSN Messenger skulle inte dyka på flera år. Skunk var Sveriges största community men dryga halvmiljonen hängde hos konkurrenten Lunarstorm.se, och resten var på Playahead, ICQ och framåt 2003 på Myspace. Altavista hade just börjat få konkurrens från en ny söktjänst som hette Google. Och mitt i detta landskap av slutna sociala cirklar fanns Aftonbladets öppna chatt, ett nätets vilda västern där alla kunde logga in och prata om vad de ville.

Inställningen var från starten att går det att göra på nätet så testar vi.

Ingen kan helt säkert säga när chatten startades, men de jag pratar med gissar på 1995 eller -96. Då var internet fortfarande en obekant nyhet på många redaktioner. Marianne Schvarcz gick till sin dåvarande chef, sade att hon tyckte det verkade spännande och fick gå en kurs i HTML 1.0.

“Första gången vi livesände Rockbjörnen på nätet gick det inte att se inne på redaktionen, dels på grund av någon brandvägg och dels för att det bara gick att se via Internet Explorer och vi satt med Macar”, säger Marianne Schvarcz.

Vad var drivkraften bakom att ni startade sådant som Aftonbladet Chat?

“Vi provade allting de där åren. Inställningen var från starten att går det att göra på nätet så testar vi. Vi ville ha en chatt för att låta folk möta kändisar och experter, och så tänkte vi att man ju kunde låta folk prata med varandra också. Det blev väl mottaget, och då behöll vi det helt enkelt”, säger Marianne Schvarcz.

Hennes dåvarande chef hette Bosse Hedin. Han styrde Aftonbladet Nya Medier – avdelningen och senare bolaget som Aftonbladet startat för att satsa på webben – mellan 1994 och -96 för att sedan efterträdas av Otto Sjöberg och senare Kalle Jungkvist. Hedin minns det som att det började med tidningens kändischattar.

“Robyn var en av de första. Hon var ung då, 15-16 år gammal”, säger han.

“Eftersom det var i samma mjukvara som den öppna chatten så hade vi säkert även den uppe redan då. I början chattade kändisarna i samma flöde som den allmänna chatten, så vem som helst kunde gå in. Folk kunde skriva både oförskämdheter och åtalbarheter”, säger Marianne Schvarcz.

Hon minns en annan chatt med Mona Sahlin från 1995, då Sahlin kandiderade som S-partiledare.

“Jag vet inte hur mycket hon hann se, men jag såg saker som inte hade gått att publicera om man säger så.”

De första åren fick chatten mer eller mindre sköta sig själv. Men ju mer den växte, desto tyligare blev det att det krävdes begränsningar. Framåt -97 gick chatten över till andra generationens programvara, och då infördes en lista över ord och uttryck som automatiskt blockerades såväl som ett system med “chattvärdar”, chattare som valdes ut och fick mer befogenheter för att hålla ordning. Det minns Peter Sjövall, som då jobbade med Aftonbladets HTML-mallar och design.

“De flesta individer som bara skrek i största allmänhet hamnade nog snabbt i allas ignore-lista, och då satt de där och skrev dumma saker som ingen annan än de själva någonsin såg”, skriver han i ett mejl.

Systemet med chattvärdar byggde på att vissa av chattens återkommande användare tyckte om att engagera sig, och att de på Aftonbladet märkte att de hade omdöme. Tillsammans med Aftonbladets chatmaster, som under en period var Peter Sjövall, utarbetade de regler och strategi för hur chatten skulle funka. Ibland tog dessa chattvärdar sitt ansvar på lite väl stort allvar, minns Kalle Jungkvist.

“Vi kunde få klagomål på att de hade kastat ut folk för att de hade haft fel åsikter”, säger han.

“De började ofta driva egna linjer, kring till exempel vilka svordomar man fick säga. Om ett rum hade två chattvärdar kunde de bli osams och sådant”, kompletterar Marianne Schvarcz.

2002 kom en vändpunkt i Aftonbladets syn på att låta läsarna komma till tals, då tidningen fälldes för hets mot folkgrupp. I tidningens forum hade två inlägg som hyllade Hitlers försök att utrota judarna under andra världskriget publicerats, enligt en artikel i Resume. Forumet var förhandsmodererat, vilket innebär att utgivaren och inte kommentarsförfattaren själv juridiskt ansvarar för vad som står där.

Man förstod liksom att Fia, 13, i själva verket var Harald, 57

“Helt plötsligt exploderade forumet med tusentals inlägg. Då släppte vi av misstag igenom ett antal oneliners, och det ledde till att jag prövades och sedan fälldes. I domen slogs det fast att jag hade god vilja, men att om något publicerades där så publicerades det under mitt ansvar”, säger Kalle Jungkvist som då var chefredaktör för aftonbladet.se och Aftonbladet Nya Medier.

Forumet stängde, och domen inledde en tankeprocess på Aftonbladet som fem år senare skulle leda till att de även stängde chatten för gott. Man bedömde att det inte kändes som en del av tidningens kärnverksamhet, och ville inte fortsätta lägga pengar och tid på dess utveckling. Men äldre män som sökte unga barn var också en del av problemet.

“Vi hade ett chattrum som hette ‘Stallet’, där folk med hästintresse skulle få möjlighet att prata. Det var ju det första stället som blev nedlusat av pedofiler, så vi fick stänga det. Man kan skratta åt det, men också gråta. Man förstod liksom att Fia, 13, i själva verket var Harald, 57”, säger Marianne Schvarcz.

“Vi hade ju ingen koll, om man ska vara riktigt ärlig. Det hände saker där som man inte ville se. Mycket sex, och ganska grovt. Jag tror inte våra chefer riktigt visste vad som försiggick”, säger Bosse Hedin.

2007 stängde chatten för sommaren, och när hösten tog vid så öppnade den aldrig mer.

Total frihet ger i grunden bara ger styrka till mörka krafter.

“Skälet till det är att vi fått många abuseanmälningar av chatten och att allt fler användare istället väljer att gå över till andra former av community-tjänster på nätet”, löd texten som mötte den hugade surfaren. Kalle Jungkvist kände sig rent personligt obekväm med att stå för chatten. Men han och många andra pratar fortfarande gott om chatten – och tiden som födde den – när den kommer på tal.

“Många har sagt att det var på chatten som en helt ny ung generation fick en relation till Aftonbladet. Den var präglad av sin tids optimistiska syn på fria tankar och fritt utbyte”, säger Kalle Jungkvist och fortsätter:

“Det här med troll och näthat fanns ju redan då, men det har förstärkts. Problemet kvarstår, och i dag så tror jag total frihet i grunden bara ger styrka till mörka krafter. Om man inte lär sig hantera det.”

Det här är en artikel under vinjetten #tbt, där Di Digital uppmärksammar guldklimpar ur näthistorien. Läs också om massakern i Falador 2006, Sagan om de Bannlysta och Riktig kille.

Innehåll från Synology IncAnnons

Därför är effektiv datalagring nyckeln till effektiva arbetsmodeller efter COVID

Inget företag kommer att gå oskatt ur Covid-19-pandemin. En enorm del av den globala arbetskraften skickades hem i mars 2020; förutom vissa mindre förändringar av restriktionerna har distansarbete sedan dess blivit det nya normala för de flesta, och så förväntas det fortsätta.

Det omfattande skiftet i våra arbetssätt har accelererat den digitala utvecklingen på alla plan och sporrat verksamheter till att anamma nya tekniker och system som klarar att möta förändringarna. Vissa av dessa förändringar handlar om kommunikation och cybersäkerhet, medan andra har kretsat kring kritiska aspekter såsom datalagring, fildelning och samarbete. 

Lyckligtvis har många företag under senare år redan anammat till exempel molntjänster och fildelning, inte minst för att de medför ett tydligare arbetsflöde och minskad risk för missförstånd. Delar man flera versioner av samma dokument i en mejlslinga är det som bäddat för kaos och förvirring – olika kollegor kanske arbetar på olika versioner av dokumentet samtidigt som viktiga tillägg eller revideringar tappas bort under arbetets gång. Kan alla istället arbeta utifrån samma dokument direkt minimeras risken för sådana misstag, vilket skapar en strömlinjeformad och effektiv approach till kollaborativt arbete. Det är således lätt att förstå att många företag redan ser dylika arbetssätt som självklara. 

Historiskt har sådana system och tekniker varit användbara och praktiska, men inte nödvändiga. I och med pandemin transformerades de till affärskritiska aspekter av de allra flesta verksamheter. Möjligheten att arbeta sida vid sida, att släntra tvärs över kontoret och småsnacka med kollegan eller att i grupp sitta och diskutera ett dokument finns inte längre. Majoriteten av allt samarbete sker nu istället via fildelning och molnbaserade lösningar, tjänster som idag är oumbärliga.   

Med detta sagt är inte alla system för fildelning i pandemins kölvatten lika effektiva. De företag som förlitade sig på datalagring on-premise för digital samverkan insåg snabbt att deras distansarbetare inte längre hade tillgång till nödvändigt material. Det finns emellertid on-premise-alternativ som erbjuder pålitlig och säker fjärraccess; nedan diskuteras hur dessa alternativ står sig i jämförelse med offentliga molntjänster. 

Under de rådande omständigheterna är det centralt för företag att se till att medarbetarna lagrar data och filer på rätt plats. Fjärrarbete medför alltid en fara för att känsliga filer och data sparas lokalt hos medarbetaren – kanske till och med på en privat enhet – eller i en offentlig molnlösning som verksamheten inte kan komma åt. Detta kan medföra brister i regelefterlevnad och kan i förlängningen både leda till böter eller att företagets rykte skadas. Kan den interna IT-avdelningen dessutom inte komma åt datan, kan den heller inte säkerhetskopieras ordentligt. Då uppstår en risk för att viktig information försvinner permanent, till exempel om något går fel med den enhet där den finns sparad. 

Välj rätt lagringsmetod

Molnbaserad datalagring har förståeligt nog ökat i popularitet. Jämför man med traditionell datalagring som oftast skett on-premise medför molnlagring möjlighet för de anställda att komma åt och samverka runt filer och information oavsett var de är, så länge de kan koppla upp sig till nätet. Detta har bidragit till att bana väg för mer agila arbetsmetoder, något som varit helt essentiellt under de gångna två åren. 

Leverantörer av offentliga molnlösningar erbjuder värdefull flexibilitet som tillåter företag att skala upp eller ner efter behov, vilket i sin tur betyder att man inte blir tagen på sängen om man plötsligt behöver extra lagringskapacitet. Eftersom hårdvaran hanteras av en tredjepartsleverantör behöver man dessutom inte tänka på att ha ett IT-team redo att rycka ut för att ta itu med eventuella fel. Som grädde på moset kan säkerhetskopiering av dina data ofta ingå som en del av tjänsten.

Det offentliga molnet är dock inte den enda lagringslösning som tillåter access på distans – och den är heller inte alltid den bästa. Network Attached Storage (NAS) är en on-premise-lösning som både tillåter fjärraccess och erbjuder många fördelar, till stor nytta för verksamheten. 

NAS är en lösning som både är praktisk och enkel att implementera, och som dessutom är relativt billig. Medan offentliga moln är väldigt flexibla kan de också utgöra ett dyrt alternativ när man behöver öka sin kapacitet. Med NAS återfår IT-avdelningen kontrollen över datan. Planerar man i förväg är det lika enkelt att öka kapaciteten på NAS som det är att sätta in ytterligare hårddiskar eller SSD-diskar. Eftersom det kommer till en fast kostnad kan det därtill vara ett billigare val. Synology erbjuder en rad NAS-modeller - inklusive Plus-serien, XS+-serien och SA-serien - samt ytterligare stöd och tjänster för att skapa säkerhetskopior och låta kunderna skapa sina eget privata moln på lokala lagringslösningar.

NAS är särskilt användbart för organisationer som hanterar stora mängder data. Ett exempel på detta är Synologys kund The Media Bunker, ett videoproduktionsföretag som regelbundet hanterar 2-3 inspelningar på 500GB-1TB data vardera, i veckan. Med hjälp av NAS kunde de skapa ett lagringssystem som möjliggjorde överföring av stora filer, att flera anställda kunde arbeta på samma videoprojekt på olika platser och att kunderna enkelt kunde få tillgång till data vid behov. Samtidigt kunde de vara trygga i vetskapen om att allt var ordentligt säkerhetskopierat.

Nu när restriktionerna har börjat avskaffas är det också viktigt att komma ihåg att en lokal NAS-lösning är särskilt användbar för on-premise, dataintensiva uppgifter såsom videoredigering – här skulle molnet sakta ner saker och ting avsevärt.

I slutändan är det så att en lösning inte passar alla vad gäller datalagring. Både offentliga moln och NAS har fördelar, vilket innebär att en hybridmolnstrategi – där den bästa lösningen tillämpas i varje situation – många gånger kan vara det bästa valet. Med hjälp av NAS-enheter tillgängliga både on premise och på distans, och samarbetstjänster i molnet, kan man skapa den perfekta kombinationen så att de anställda har den åtkomst de behöver, var de än befinner sig.

Ta kontakt med Synology för att få veta mer

 

Mer från Synology Inc

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Synology Inc och ej en artikel av Dagens industri

Spotifymiljardären: ”Jag lever enkelt och sparsamt”

Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler, räknar inte med en tredje, operativ entreprenörsresa för egen del.

Han längtar efter barn och familj. ”Jag skulle absolut vilja få barn”, säger dollarmiljardären till Di Weekend, och bjuder på strömningslära och ett knippe affärsidéer.

Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler.
Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler.Foto:Janerik Henriksson/TT

Läs Di Digitalt i 3 månader för endast 197 kr

ord. pris 429kr/mån

spara
1090 kr

Få tillgång till allt digitalt innehåll i 3 månader för 197 kr. Därefter tillsvidare med 25% rabatt, endast 322 kr/mån i 12 månader. Alla priser är inklusive moms.

Visa allt som ingår

Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

Tillgång till över 1 100 aktiekurser i realtid

Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev


Betala som

Betalsätt

Genom att klicka på ”Godkänn köp” godkänner jag Dagens industri AB:s prenumerationsvillkor och bekräftar att jag tagit del av Dagens industris AB:s personuppgiftspolicy.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera