1515
Annons

Burning Man: Världens största nätverksparty utan uppkoppling?

Under en vecka samlas tech-entusiaster, entreprenörer och fria tänkare för ett veckolångt evenemang på de torra, dammiga slätterna i Black Rock Desert, Nevada. Di Digital besöker Burning Man: en tillställning vars konst och innovation lockar typerna som normalt inte kan fungera utan sin wifi-tillgång.

För entreprenören Isabelle Edlund är Burning Man en plats som påminner henne om vad som är viktigt i livet.
För entreprenören Isabelle Edlund är Burning Man en plats som påminner henne om vad som är viktigt i livet.Foto:Elisabeth Ingvar

Med sin geografiska närhet till San Francisco är evenemanget känt för att attrahera Silicon Valleys techtoppar som Sergey Brin, Larry Page, Elon Musk och Mark Zuckerberg. Resten av besökarna är en brokig skara som på ett eller annat sätt relaterar till beteckningen ’Burner’: någon som besöker Burning Man. 

Veteran-Burners och nyblivna Burners kommer för att vara del av det här tillfälliga samhället baserat på tio principer skrivna av medgrundaren Larry Harvey. Principerna beskriver en gåvoekonomi där reklam, sponsring och handel inte accepteras. Deltagarna uppmuntras att delta hellre än att observera. Fokus ligger också på individens unika uttryck och på vikten av att ta fullt ansvar för sig själv, och inte lämna något spår efter sig. 

Allt det här tar plats i en öken som nästan dagligen blossar upp i 40 grader och där regelbundna sandstormar reducerar sikten till i princip ingenting.

Varje år tar den tillfälliga metropolen form, med infrastruktur, seminarier, föredrag och konstinstallationer. När festivalen avslutas försvinner lägret utan att lämna något fysiskt spår på den drygt 18 kvadratkilometer stora sanddynan. För 34 år sedan brändes den första mannen i trä, festivalens kännemärke, som en ritualistisk symbol för återfödelse. 

I dag är Burning Man ett globalt nätverk, såväl som en ideell förening med mellan 500 och 1000 anställda och med en årlig budget på runt 30 miljoner dollar, motsvarande drygt 270 miljoner kronor.

Robotar i alla färger, former och storlekar går omkring i Black Rock City eftersom årets tema är ”Jag, Robot”. Foto: Elisabeth Ingvar
Robotar i alla färger, former och storlekar går omkring i Black Rock City eftersom årets tema är ”Jag, Robot”. Foto: Elisabeth IngvarFoto:Elisabeth Ingvar

Vid första anblick kan det tyckas vara en osannolik plats för nätverkande och idéutformning, men många kommer hit just för att knyta kontakter, samla idéer och bygga samarbeten. 

Vi befinner oss på ett pitchmöte i en av många de kupoler som utgör bebyggelsen på Burning Man. Här cirkulerar en mikrofon bland 100 deltagare. Dundrande psykedelisk trance överröstar nästan talaren som kämpar med att hålla micken nära munnen medan fint vitt sanddamm blåser i alla riktningar. Han berättar att han utvecklat en teknik som genom DNA, ögonskanning och ansiktsigenkänning löser ett uråldrigt problem: vem pruttade? Hans pitch är en av många. 

Efter pitchen tar juryn över. Utsträckta på saccosäckar analyserar man de presenterade idéerna. En kvinna klädd som sjöjungfru räcker upp handen för att säga att hon är en faktisk riskkapitalist och listar sedan de många anledningarna till att hon aldrig skulle investera i dessa bisarra idéer. 

Läs mer: Här är nio av Stockholms hetaste techhubbar just nu 

Den svenska entreprenören Isabelle Edlund är på plats för att pitcha sin dejtingapp YouViaMe. Hon får tag i mikrofonen men blir snabbt avbruten av en jurymedlem: ”inga riktiga pitchar!”, utbrister han. 

Isabelle Edlund berättar för Di Digital om samarbetskulturen på Burning Man och varför hon kommer hit för att nätverka.

”Det är den perfekta platsen för att hitta människor att jobba med eftersom du tillåts  prova på att samarbeta – och när du försöker bygga en dusch i en häftig sandstorm så märker du snabbt vem du kommer överens med”, säger hon.

Att deltagarna kommer från världens alla hörn ser hon inte som ett problem. 

“I dag behöver vi inte bo på samma fysiska plats för att arbeta eller starta företag ihop tack vare den digitala värld vi lever i”, säger Isabelle Edlund och visar på en liten robot strax utanför kupolen som ständigt kör in i sin ägares ben.

Ute på Playan träffar vi Marcus Anzengruber, han bär en soldriven ryggsäck och cyklar på en el-cykel.

“Att åka hit tillsammans är ett oerhört bra sätt att testa en relation, särskilt för de som planerar att starta företag tillsammans. Det är en populär metod, inte bara i Silicon Valley utan också bland människor runt om i världen Jag har tagit med flera tidigare samarbetspartners till Playan”, säger han.

Läs mer: Apples nya rymdcampus – världens coolaste kontor?

Marcus grundade annonsbolaget Campanja. Efter att ha sålt bolaget 2015 arbetar han i dag som konsult och rådgivare inom bland annat VR. Han anser att potentialen för internationella samarbete som finns här är högst fördelaktig för människor inom tech.

Enligt entreprenören Marcus Anzengruber blomstrar kreativitet när pengar inte blandas in. Foto: Elisabeth Ingvar
Enligt entreprenören Marcus Anzengruber blomstrar kreativitet när pengar inte blandas in. Foto: Elisabeth IngvarFoto:Elisabeth Ingvar

”Samarbete är grunden för innovation. Du hittar okonventionella lösningar när människor från olika delar av världen och med olika bakgrund träffas. När någon från till exempel Israel, vars teknologi är känd för att vara i framkant, möter andra människor inom tech här sprids kunskap till industrier runt om i världen”, säger han.

Marcus ser också den ogästvänliga ökenmiljön som ett tillfälle att pröva olika apparater som kan vara användbara i katastrofsituationer.

PODD: Cervenka om Apple: ”En knarklangare som delar ut självhjälpsböcker" 

”När tech kraschar är det ett enormt problem, och det händer frekvent runt om i världen med jordbävningar och orkaner. Att få tag i teknik som fungerar under dessa omständigheter är angeläget”, säger han.

Att Burning Man är en värdefull plats för att knyta kontakter inom teknikvärlden är ett perspektiv som delas av kemiingenjören Anna Eliasson. Hon läser just nu en master i nanoteknologi och snubblade här över den perfekta intervjupersonen för sin uppsats.

“Jag har träffat människor jag till vardags inte hade fått chansen att träffa. Bland annat en person som jobbar med entreprenörer inom biotech-industrin och eftersom jag är mitt uppe i jakten på ett ämne att skriva om så passade det verkligen utmärkt!

Ingenjören Anna Eliasson bygger en del av ”Nordic Camp” på Burning Man. Foto: Elisabeth Ingvar
Ingenjören Anna Eliasson bygger en del av ”Nordic Camp” på Burning Man. Foto: Elisabeth IngvarFoto:Elisabeth Ingvar

Men Burning Man är inte enbart en plats för nätverkande utan en smältdegel där idéer delas och sprids. Här pågår moraliska, politiska och ekonomiska diskussioner och det står klart att techvärlden inte bara är skoj och lek för alla. Här lyfts verkliga problem inom tech i en mängd seminarier och föredrag. 

På Ideate, ett läger som samlar entreprenörer, kreatörer och teknikexperter, lyssnar vi på De Kai, en AI-professor som utvecklat grunderna för den moderna statistiska översättningsteknologi som används för Google Translate. Han håller ett föredrag om vad han kallar ”digitala skvallerbyttor”: teknologi som för vidare obevisad eller falsk information.

”Jag har varit del av ett skifte där samhället formats allt mer av AI. En konsekvens av det, som vi inte kan ignorera, är att vi skapat artificiella skvallerbyttor. En ogrundad opinion hos en minoritet kan spridas som löpeld med hjälp av modern teknik, och vi får problem med falska nyheter”

VIDEO: ”Glöm VR” – Di Digital testar miljardsatsningen Magic Leaps AR-kit 

Han ställer en rad frågor till publiken: Hur hanterar vi det här? Lägger vi alltför lätt skulden på de stora techbolagen? Och om så är fallet – är det en form av censur?”.

Väl hemma har dammet, som trängt sig in i allt vad vi är och allt vad vi äger, äntligen gett med sig och vi reflekterar över idéer, inspiration och kontakter som fötts där ute i den nu avlägsna dimensionen i öknen.

“Självklart kommer jag tillbaka. Att åka till Burning Man är som att kombinera en ledarskapsutbildning med självutveckling och få en livstids kunskap under en vecka”, säger Isabelle Edlund.

Även Marcus Anzengruber kommer att återvända nästa år men innan dess ska han delta i de regionala Burning Man-evenemang som äger rum i Norden, Afrika och Israel, och vidareutveckla samarbeten som tagit form på Playan.

”Burning Man slutar inte när festivalen slutar. Det är möten och insamlingar året om och de samarbeten som fötts där är pågående. Jag har genom Burning Man fått chansen att samarbeta med inflytelserika människor inom såväl musik och konst som inom techbranschen”, säger han.

Spotifymiljardären: ”Jag lever enkelt och sparsamt”

Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler, räknar inte med en tredje, operativ entreprenörsresa för egen del.

Han längtar efter barn och familj. ”Jag skulle absolut vilja få barn”, säger dollarmiljardären till Di Weekend, och bjuder på strömningslära och ett knippe affärsidéer.

Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler.
Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler.Foto:Janerik Henriksson/TT

Kreativiteten löper som en röd tråd genom Martin Lorentzons liv.

”Jag har alltid känt mig kreativ, alltid haft mycket idéer och drömmar. En dröm som jag hade länge var att sälja en tändsticksask till varje kines. Jag hade läst om tändstickskungen Ivar Kreuger och kraschen, och kände en koppling där”, säger Martin Lorentzon.

Han var då tio år.

40 år senare tar han avstamp i sina rötter; Sju­häradsbygden med sina gårdfarihandlare, knallar, som lade grunden till tekoindustrin i 1970-­talets uppväxt i Borås....,

”Då var kapitalism och företagande något fult. Det var ondska. Tjänade man pengar var man ­kapitalistsvin. Det finaste man kunde göra var att vinna pengar. Stryktipset var ju lite skicklighet så hellre Lotto, det kunde ju alla göra.” 

Martin Lorentzon växte upp i stadsdelen Hestra, som yngst av tre. Pappa var ekonom, mamma lärare.

”Jag är en skolprodukt. Har alltid gillat skolan och hade väldigt bra lärare. Jag har inga planer på att flytta tillbaka, men när jag tänker tillbaka var uppväxten en fin tid, som påverkat mig mycket.”

Efter Teknis i Borås blev det Chalmers i Göteborg.

”Där blev det mer att man pratade om vad man skulle använda kunskapen till, att man kan bygga saker. Ur det kom nog suget att starta något.”

Känslan för entreprenörskap och företagande växte sig allt starkare. Liksom medvetenheten, ­parallellt med förkovran i företagsekonomi, industriell ekonomi och så småningom Handelshögskolan i Göteborg.

”Företagande är en chans att ta kontroll över sitt liv. Skapar man jobb blir det skatteintäkter. Debatten har blivit bättre, det har den, men jag ­läser mycket och Vänsterpartiet tycker fortfarande att skattesmitare och kapitalister ska jagas, helst utrotas. Min tes är bättre, tycker jag, att utrota fattigdom i stället för kapitalister.”

På 1970-talet fanns få förebilder i nytänk och företagande.

”Bara idrottsstjärnor, Frank Andersson, ­Linda Haglund, Ingemar Stenmark, Thomas Wassberg, Björn Borg… ett helt koppel. Nu kommer jag från en idrottsfamilj. Mina föräldrar träffades genom idrotten, pappa var medeldistanslöpare och mamma sprang 100 meter, så idrott har alltid varit centralt för mig, men förebilder i entreprenörskap fanns inte.”

Det är för att fylla den luckan som Martin ­Lorentzon är med i Prins Daniels Fellowship, ställer upp som mentor och berättar om entreprenörskap och företagande på skolor, universitet och kvällskurser.

”De flesta lägger alldeles för mycket vikt på ­affärsidé och teknik, och alldeles för lite på männi­skorna. Affärsidén är 3 procent och genomförandet – människorna – 97 procent. Det är människorna som är viktigast. Det är de som bygger ­bolag, inte affärsidén. Många behöver svänga om där.”

Martin Lorentzon tror att han lyckats tack vare två egenskaper: magkänsla för bra människor och att kunna se in i kristallkulan genom att förbli ­nyfiken, observera och lägga ihop.

Vad kännetecknar bra människor?

”Att de är pålitliga och ärliga. De går att hitta överallt men svenskar är fantastiska. Vi lurar inte varandra. Sverige är kanske för litet, vi kommer ihåg om människor varit dumma eller snälla.”

Efter Chalmers startade han och klädkedjan Joys arvtagare Felix Hagnö Tradedoubler, som utvecklar annonser för internetsajter.

Företaget överlevde it-kraschen 2000 ­genom att amerikanen George Soros gick in som investerare. Sex år efter starten klev bolaget in på Stockholmsbörsen. Grundarna klev av och fick bra betalt, runt 70 miljoner dollar – var. Martin Lorentzon placerade sin andel i Cypernbolaget Rosello. Spotifys holdingbolag har fortfarande säte i Luxemburg, vilket utlöst kritik om skattesmitning.

Efter noteringen köpte Tradedoubler service­företaget Advertigo, skapat av den 14 år yngre ­Daniel Ek. Det var så nästa succéduo möttes.

2006 skrattade investerare åt deras affärsidé, att strömma musik i stället för att äga den och dessutom ta betalt för något som då togs för ­given som gratis via olaglig nedladdning och piratkopiering.

I dag, 14 år och en börsnotering i New York ­senare, är Martin Lorentzon en av Sveriges rikaste personer. Faktiskt en av världens dollarmiljardärer.

Martin Lorentzon utanför konferensen Brilliant Minds förra året.
Martin Lorentzon utanför konferensen Brilliant Minds förra året.Foto:Johan Jeppsson/TT

Som Spotifys styrelseledamot och största delägare med en förmögenhet på 5,5 miljarder dollar eller drygt 50 miljarder kronor intar han 386:e plats i Forbes realtidsranking, strax efter Fredrik Lundberg och snäppet före Gustaf Douglas.

Vad gör du nu för tiden?

Martin Lorentzon skrattar till och börjar nynna på Tomas Ledins slagdänga innan han svarar.

”Det är ju speciella tider, pandemi. Alla våra kontor är stängda och alla arbetar hemifrån. Vi får se vad som händer.”

Han och Daniel Ek har donerat 15.000 coronatester till sjukvårdspersonal i Stockholm och ­Göteborg.

”Jag tror de kostade runt 11 miljoner kronor. Det är bra och kan bli mer.”

Men vad gör du om dagarna?

”Jag tränar mycket. Det och att jag sover ganska mycket gör att jag klarat mig även tuffa perioder.”

Padel är en ny favorit. Annars är det squash, innebandy, styrketräning och raska promenader som gäller. 

Att träffa andra människor ger impulser, som Martin Lorentzon processar under träningen.

Kommer det att bli en tredje entreprenörsresa för din del?

”Man ska aldrig säga aldrig, men jag tror inte det. Inte superoperativt, som drivande vd. Men kommer det att bli ett tredje eller fjärde bolag som jag är involverad i? Absolut!”

Har du något på gång?

”Ja. Jag pratar med folk hela tiden. Om vad vill jag inte gå ut med nu.”

Daniel Ek arrangerar Brilliant Minds varje år i Stockholm. Konferensen sponsras av Spotify och involverar därmed även Martin Lorentzon. Klarnagrundaren Niklas Adalberth startade stiftelsen Norrsken som plattform för sin världsförbättring. Martin Lorentzon har ännu inte landat i en ny arena, men brinner för bra skolor, lärare och förebilder.

Doftentreprenören Tara Derakshan är hans särbo.
Doftentreprenören Tara Derakshan är hans särbo.

Så hur ser ditt vardagsliv ut?

”Jag har familj, bor i lägenhet och lever enkelt och sparsamt.”

Har du barn också?

”Nej, inga barn. Men det är inte för sent.”

Fast börjar det inte bli lite bråttom? Du fyllde 50 i fjol...

”Absolut, men det kan man ta tag i. Jag skulle absolut vilja få barn.”

Efter tre år i Silicon Valley och München har Martin Lorentzon stadgat sig i Stockholm.

Han gillar husmanskost – kött, potatis och brunsås, samt rockbandet Linkin Park och klassisk musik som Rodrigo Y Gabriel, och är tillsammans med doftentreprenören Tara Derakshan. Kärlekslivet är privat, men Martin Lorentzon bekräftar att han har investerat i hennes start up-bolag Sniph.

Och så är vi tillbaka i entreprenörskapet.

”Vi kanske måste vänja oss vid olika pandemier, och då kommer man att titta på det här med ­beröring. Vi måste kanske bygga om alla hissar så man trycker på tredimensionella knappar i luften, eller styr med fötterna. Kan vi gå på bio? Alla ­sådana här grejer för med sig nya behov. Blir man specialist på hur man sitter skönast på varannan biorad är det en affärsidé.”

Löser man ett problem och blir bäst på det kan man dessutom tjäna pengar.

Martin Lorentzon ser affärsidéer överallt, ofta ­genom att titta på vad han själv gör och behöver. Skillnaden är att han tänker ”det där kan jag göra bättre” och orkar göra det också.

”Ta din handväska, vad har du i den? ­Fysiska nycklar är en flera hundra år gammal affärsidé. Vi har länge talat om digitala lås, men det har inte riktigt slagit igenom. Kreditkort, vi går omkring med plastkort utan att tänka på det.”

Nu tror Martin Lorentzon inte att kreditkortens tid är över och förbi.

”Men jag tror många banker funderar på vad som kommer att hända framöver, vad som blir kvar, om de kommer att överleva.”

Mobiltelefonerna spås bli kvar ”ett tag till”. 

”Problemet med dem är att de ­behöver ström. Det är den viktigaste frågan när kidsen vaknar: Shit, jag har inte laddat min ­mobiltelefon! Nu går hela dagen åt helvete...”

Tittar han djupare i kristallkulan ser han energi, transporter, mat, metangasen från nötkreatur och digital säkerhet som områden med störst ­potential.

”Kärnkraft är det i dag minst dåliga alternativet med västvärldens förbrukning samtidigt som resten av världen ska göra sin klassresa. Vi kommer att äta annorlunda – mindre kött, mer grönkål och broccoli, och hur vet vi att ingen lyssnar när vi har möte med tio personer på Zoom, Skype ­eller Google Hangout? Vi kanske är elva, tolv ­eller hur många personer som helst.”

Martin Lorentzons observationer tycks outsinliga.

”När man missade en föreläsning på Chalmers hade man någon som antecknade, som man kunde ta kopior på. 30 år senare spelar man fort­farande inte in föreläsningar med kamera. Så att även de som inte är i rummet kan ta del av kunskapen. Eller ta hälsa och välbefinnande. Synen på läkemedel och sömn kommer att förändras dramatiskt. Att sova tre timmar och jobba 16 är inte coolt. Det är galet.”

Vad ser du för egen del?

”Jag kommer att fortsätta träna, jag kommer att satsa på familj, fortsätta att engagera mig i Spotify och kanske hjälpa något annat bolag”, svarar Martin Lorentzon utan att lätta på förlåten.

I stället kopplar han ihop världspolitik med ­fysikens strömningslära.

”Flödet genom en skorsten är konstant. Formeln är tvärsnittsarean gånger hastigheten, men det intressanta är att om tvärsnittsarean minskar så ökar hastigheten, eftersom flödet är konstant. Om man har en fabrik ska man ha en väldigt lång skorsten och högst upp minska tvärsnittsarean för då ökar hastigheten dramatiskt.”

Resultat:

”Man skickar avgaserna rätt upp i luften. Det är ju bra för då får man bort dem från fabriken.”

Om det inte vore för en hake:

”Alla gör det. Vi skickar våra avgaser till Polen och Polen skickar sina till oss. Ingen tänker på att planeten är ett slutet system, att vi får skiten hur vi än gör. Därför måste man engagera sig i naturen och politiken, och börja se dem som slutna kretslopp. Allt hänger ihop.”

”Det är dumt att England lämnar EU, vi borde hålla ihop i EU. Liksom EU, Kina och USA. ­Annars blir det som med skorstenarna: vi skickar bara ­skiten till varandra.”

Skolpolitiker nobbar programmering

Martin Lorentzon värnar fritt tänkande och kämpar för att få in programmering som obligatoriskt skolämne.

”Jag tror att det är nyckeln till framgång. Jag har pratat med många politiker, Jan Björklund, Gustaf Fridolin och Anna Ekström, men får inget gehör. Det är svårt att få lärare till de ämnen som redan finns, att då starta ett nytt ämne tycks för svårt, tar för mycket kraft.”

I dag hyllas och beundras superentreprenörer som rockstjärnor. Hur ser din självbild ut?

Spotifygrundaren svarar med en motfråga:

”Är det verkligen så?”

”Vi upplever oss inte som rockstjärnor. Jag var ganska blyg när jag växte upp. Många som var duktiga i skolan maskerade det eftersom plugghästar anses töntiga, och jag ser mig snarare som en geek.”

Fortfarande, efter alla år och framgångar?

”Ja. Jag känner mig som en udda fågel, ganska skygg och geekig. Men också en jordnära och snäll person som tränar mycket, håller låg profil och är intresserad av det mesta.”

Men är det inte svindlande, givet din bakgrund, att bli så extremt rik?

”Nej, eftersom jag ser mig som geek är det inte svindlande. För mig är pengar ett verktyg för att göra mer. Men kan vi bli förebilder i meningen ­inspirera andra att ta tag i sitt liv och orka göra jorden bättre blir jag glad. Det är det jag hoppas på.”

Många, särskilt unga, drömmer om att bli rika, men om man väl blir det är det kanske inte så saliggörande som man trodde?

”Absolut, så är det. Jag tror människan generellt, inklusive mig själv, har svårt att vara nöjd och ta till sig saker.”

Nu blev det inte tändstickor till varje kines.

Det blev strömmad musik.

Till de flesta i världen utom kineser. På grund av Spotifys tredje största delägare kinesiska Tencent Music Entertainment, världens femte högst värderade it-bolag efter Apple, Alphabet/Google, Microsoft och Amazon.

”Jo, det blev något, som man kan distribuera och sälja till människor, så jag kanske har uppnått lite av den drömmen”, säger Sjuhäradsbygdens Martin Lorentzon, som revolutionerade en hel värld:

”Bill Gates har sagt att man överskattar vad man hinner göra på ett år, och underskattar vad man hinner göra på tio. Så är man långsiktig hinner man göra ganska mycket. Men ändå, tiden går fort och det känns som att vi precis har börjat.”

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera