1515
Annons

Blogg: Än är allt inte hopplöst förlorat

En ny undersökning har tittat på svenska folkets inställning till en rad konspirationsteorier och vidskepligheter. 404-bloggen ögnar igenom några konstiga frågeställningar och hittar lite välbehövlig uppmuntring. 

Dåliga tider för konspirationsteoretiker.
Dåliga tider för konspirationsteoretiker.Foto:CC BY 2.0 emigh på Flickr

Detta är ett inlägg från 404-bloggen, där Jack Werner skriver om digitala medier, digital kommunikation och källkritik. Följ honom på digital.di.se/404bloggen.


Det har sett mörkt ut på 404-bloggen, sedan den kom igång för en månad sedan.

Främlingsfientliga personer sitter och mäter ålder på flyktingbarn med ett partytricksverktyg, polariseringen mellan de som tror och de som inte tror på konspirationer är gigantisk och vi är psykologiskt hårdkodade att inte bry oss om att något som upprör oss är osant

Det är med andra ord på tiden att vi får lite goda nyheter till livs. Och tänk, just sådana presenterade i dagarna föreningen Vetenskap och folkbildning (VoF).

Som reaktion på att de ofta får frågan om hur vidskepliga och konspirationstroende svenska folket är, och då lika ofta saknat ett bra svar, har de nämligen låtit Demoskop fråga sin onlinepanel om vad de tror på. Totalt 1 113 svarade på frågorna, och resultatet är ett spännande litet spektra av föreställningar. Läs hela undersökningen här.

Innan vi går in på undersökningens slutsatser bör det nämnas något om dess trovärdighet. För det första vet vi inte hur svarsfrekvensen ser ut (forskaren i vetenskapsteori Christopher Kullenberg har ställt frågan öppet på Twitter men utan att än så länge få något svar), vilket kan betyda att vi inte riktigt vet hur pålitliga siffrorna är. För det andra är, som Rasmus Fleischer påpekar, vissa av frågorna illa ställda vilket betyder att dess svar blir mer eller mindre värdelösa. För det tredje delas de svarande upp i politiska kategorier, men där måste – som Anton Säll framhåller – underlaget vara så litet att det knappast kan vara representativt.

En annan liten brasklapp är att undersökningen är ganska kraftigt färgad av VoF:s närmast militanta motstånd mot allt pseudovetenskapligt – inklusive religion – och oproportionerligt stora irritation på biodynamik och Waldorf.

Att svenska folket inte delar den sistnämnda vreden illustreras tydligt av att hela 39 respektive 47 procent har svarat med en axelryckning på påståenden om biodynamik och Waldorf:

Undersökningen är delad på kors och tvärs, där de svarande redovisas i ålder, utbildningsnivå och partipolitiska sympatier. Kristdemokrater tror på helbrägdagörelse, Miljöpartister på biodynamisk odling, kvinnor tror att spöken finns och män tror att raser finns. Men eftersom dessa skillnader alltså ofta är små ska vi inte fördjupa oss i det.

Hellre vill jag peka på ett par muntra grafer. Siffrorna som går i blåskala nedan har svarat att de i varierande grad instämmer i påståendet till vänster.

Andelen personer som tror att den vetenskapligt belagda globala uppvärmningen, och att den lika vetenskapligt belagt är orsakad av människan, är en lögn är närmast minimal. Det handlar om 4-7 procent. Det här är inte den bild man får av att surfa runt på nätets mörkare sidor. Där ges istället intrycket att allt fler tvivlar på den globala uppvärmningen, att folk genomskådat lögnerna, att ingen bryr sig om vad forskarna säger. Med stöd i denna undersökning kan vi konstatera att så inte är fallet.

Samma intryck ges av hur de svarande reagerade på ett antal, av VoF bedömda som ”vanligt förekommande”, konspirationsteorier. Folk tror helt enkelt inte på dem. Det ska dock nämnas att många av de konspirationsteorier som de svarande fått ta ställning till är de ”ofarliga”, de klassiska gamla teorierna som nuförtiden mest nämns i sitcoms när någon ska framstå som en foliehatt. Påståendena att 9/11 i själva verket var amerikanska regeringens verk, att Estonia i själva verket sänktes medvetet eller att månlandningen arrangerades i en filmstudio är liksom så etablerat foliehattiga att ingen vill ta i dem med tång.

De enda konspirationerna som de svarande får ta ställning till, som jag tycker faktiskt också har någon sorts udd och aktualitet, är följande två.

Lyckligtvis säger klara majoriteter även här att de inte tror på konspirationsteorierna.

VoF-undersökningen är uppdelad i fyra delar, ”Inställning till vetenskap”, ”Konspirationsteorier”, ”Medicin & hälsa” och ”Tro & övernaturlighet”. De två förstnämnda har vi redan ögnat igenom, den sista är ganska harmlös och ärligt talat mest festlig (jag menar, att 19 procent av befolkningen i varierande grad tror på änglar är ju inget annat än gulligt). Det lämnar oss med kategorin ”Medicin & hälsa”.

Det framkommer att en majoritet är skeptiska till E-nummer i maten men tror akupunktur kan vara medicinskt effektivt, förvillelser som jag har svårt att bli upprörd över. Där finns egentligen bara en enda konspiration som är direkt samhällsfarlig – och den säger folket ett rungande nej till.

Min egen, en smula okynniga attityd i texten ovan är lite orättvis, det ska sägas. VoF:s undersökning är intressant och rolig, om än ibland lite väl präglad av föreningens egna käpphästar och med några lite väl löjliga konspirationer bland frågorna. Det hade varit väldigt intressant att istället läsa till exempel hur många av svenskarna som tror på konspirationsteorin att regeringen medvetet försöker skada landet genom sin invandringspolitik, eller att medierna ingår i en sammansvärjning för att hålla vissa sanningar från folket.

Nåja. Det blir kanske nästa år, det.

Den slutliga och viktigaste slutsatsen vi kan dra av dokumentet den här gången är troligen att situationen ändå inte är så bortanför all räddning som en faktagranskare på nätet ibland, i sina mörkaste stunder, kan tro. Folk tror inte på vad som helst, även om vissa försöker ge det intrycket på nätet.


Detta är ett inlägg från 404-bloggen, där Jack Werner skriver om digitala medier, digital kommunikation och källkritik. Följ honom på digital.di.se/404bloggen.

Spotifymiljardären: ”Jag lever enkelt och sparsamt”

Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler, räknar inte med en tredje, operativ entreprenörsresa för egen del.

Han längtar efter barn och familj. ”Jag skulle absolut vilja få barn”, säger dollarmiljardären till Di Weekend, och bjuder på strömningslära och ett knippe affärsidéer.

Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler.
Martin Lorentzon, grundare av Spotify och Tradedoubler.Foto:Janerik Henriksson/TT

Kreativiteten löper som en röd tråd genom Martin Lorentzons liv.

”Jag har alltid känt mig kreativ, alltid haft mycket idéer och drömmar. En dröm som jag hade länge var att sälja en tändsticksask till varje kines. Jag hade läst om tändstickskungen Ivar Kreuger och kraschen, och kände en koppling där”, säger Martin Lorentzon.

Han var då tio år.

40 år senare tar han avstamp i sina rötter; Sju­häradsbygden med sina gårdfarihandlare, knallar, som lade grunden till tekoindustrin i 1970-­talets uppväxt i Borås....,

”Då var kapitalism och företagande något fult. Det var ondska. Tjänade man pengar var man ­kapitalistsvin. Det finaste man kunde göra var att vinna pengar. Stryktipset var ju lite skicklighet så hellre Lotto, det kunde ju alla göra.” 

Martin Lorentzon växte upp i stadsdelen Hestra, som yngst av tre. Pappa var ekonom, mamma lärare.

”Jag är en skolprodukt. Har alltid gillat skolan och hade väldigt bra lärare. Jag har inga planer på att flytta tillbaka, men när jag tänker tillbaka var uppväxten en fin tid, som påverkat mig mycket.”

Efter Teknis i Borås blev det Chalmers i Göteborg.

”Där blev det mer att man pratade om vad man skulle använda kunskapen till, att man kan bygga saker. Ur det kom nog suget att starta något.”

Känslan för entreprenörskap och företagande växte sig allt starkare. Liksom medvetenheten, ­parallellt med förkovran i företagsekonomi, industriell ekonomi och så småningom Handelshögskolan i Göteborg.

”Företagande är en chans att ta kontroll över sitt liv. Skapar man jobb blir det skatteintäkter. Debatten har blivit bättre, det har den, men jag ­läser mycket och Vänsterpartiet tycker fortfarande att skattesmitare och kapitalister ska jagas, helst utrotas. Min tes är bättre, tycker jag, att utrota fattigdom i stället för kapitalister.”

På 1970-talet fanns få förebilder i nytänk och företagande.

”Bara idrottsstjärnor, Frank Andersson, ­Linda Haglund, Ingemar Stenmark, Thomas Wassberg, Björn Borg… ett helt koppel. Nu kommer jag från en idrottsfamilj. Mina föräldrar träffades genom idrotten, pappa var medeldistanslöpare och mamma sprang 100 meter, så idrott har alltid varit centralt för mig, men förebilder i entreprenörskap fanns inte.”

Det är för att fylla den luckan som Martin ­Lorentzon är med i Prins Daniels Fellowship, ställer upp som mentor och berättar om entreprenörskap och företagande på skolor, universitet och kvällskurser.

”De flesta lägger alldeles för mycket vikt på ­affärsidé och teknik, och alldeles för lite på männi­skorna. Affärsidén är 3 procent och genomförandet – människorna – 97 procent. Det är människorna som är viktigast. Det är de som bygger ­bolag, inte affärsidén. Många behöver svänga om där.”

Martin Lorentzon tror att han lyckats tack vare två egenskaper: magkänsla för bra människor och att kunna se in i kristallkulan genom att förbli ­nyfiken, observera och lägga ihop.

Vad kännetecknar bra människor?

”Att de är pålitliga och ärliga. De går att hitta överallt men svenskar är fantastiska. Vi lurar inte varandra. Sverige är kanske för litet, vi kommer ihåg om människor varit dumma eller snälla.”

Efter Chalmers startade han och klädkedjan Joys arvtagare Felix Hagnö Tradedoubler, som utvecklar annonser för internetsajter.

Företaget överlevde it-kraschen 2000 ­genom att amerikanen George Soros gick in som investerare. Sex år efter starten klev bolaget in på Stockholmsbörsen. Grundarna klev av och fick bra betalt, runt 70 miljoner dollar – var. Martin Lorentzon placerade sin andel i Cypernbolaget Rosello. Spotifys holdingbolag har fortfarande säte i Luxemburg, vilket utlöst kritik om skattesmitning.

Efter noteringen köpte Tradedoubler service­företaget Advertigo, skapat av den 14 år yngre ­Daniel Ek. Det var så nästa succéduo möttes.

2006 skrattade investerare åt deras affärsidé, att strömma musik i stället för att äga den och dessutom ta betalt för något som då togs för ­given som gratis via olaglig nedladdning och piratkopiering.

I dag, 14 år och en börsnotering i New York ­senare, är Martin Lorentzon en av Sveriges rikaste personer. Faktiskt en av världens dollarmiljardärer.

Martin Lorentzon utanför konferensen Brilliant Minds förra året.
Martin Lorentzon utanför konferensen Brilliant Minds förra året.Foto:Johan Jeppsson/TT

Som Spotifys styrelseledamot och största delägare med en förmögenhet på 5,5 miljarder dollar eller drygt 50 miljarder kronor intar han 386:e plats i Forbes realtidsranking, strax efter Fredrik Lundberg och snäppet före Gustaf Douglas.

Vad gör du nu för tiden?

Martin Lorentzon skrattar till och börjar nynna på Tomas Ledins slagdänga innan han svarar.

”Det är ju speciella tider, pandemi. Alla våra kontor är stängda och alla arbetar hemifrån. Vi får se vad som händer.”

Han och Daniel Ek har donerat 15.000 coronatester till sjukvårdspersonal i Stockholm och ­Göteborg.

”Jag tror de kostade runt 11 miljoner kronor. Det är bra och kan bli mer.”

Men vad gör du om dagarna?

”Jag tränar mycket. Det och att jag sover ganska mycket gör att jag klarat mig även tuffa perioder.”

Padel är en ny favorit. Annars är det squash, innebandy, styrketräning och raska promenader som gäller. 

Att träffa andra människor ger impulser, som Martin Lorentzon processar under träningen.

Kommer det att bli en tredje entreprenörsresa för din del?

”Man ska aldrig säga aldrig, men jag tror inte det. Inte superoperativt, som drivande vd. Men kommer det att bli ett tredje eller fjärde bolag som jag är involverad i? Absolut!”

Har du något på gång?

”Ja. Jag pratar med folk hela tiden. Om vad vill jag inte gå ut med nu.”

Daniel Ek arrangerar Brilliant Minds varje år i Stockholm. Konferensen sponsras av Spotify och involverar därmed även Martin Lorentzon. Klarnagrundaren Niklas Adalberth startade stiftelsen Norrsken som plattform för sin världsförbättring. Martin Lorentzon har ännu inte landat i en ny arena, men brinner för bra skolor, lärare och förebilder.

Doftentreprenören Tara Derakshan är hans särbo.
Doftentreprenören Tara Derakshan är hans särbo.

Så hur ser ditt vardagsliv ut?

”Jag har familj, bor i lägenhet och lever enkelt och sparsamt.”

Har du barn också?

”Nej, inga barn. Men det är inte för sent.”

Fast börjar det inte bli lite bråttom? Du fyllde 50 i fjol...

”Absolut, men det kan man ta tag i. Jag skulle absolut vilja få barn.”

Efter tre år i Silicon Valley och München har Martin Lorentzon stadgat sig i Stockholm.

Han gillar husmanskost – kött, potatis och brunsås, samt rockbandet Linkin Park och klassisk musik som Rodrigo Y Gabriel, och är tillsammans med doftentreprenören Tara Derakshan. Kärlekslivet är privat, men Martin Lorentzon bekräftar att han har investerat i hennes start up-bolag Sniph.

Och så är vi tillbaka i entreprenörskapet.

”Vi kanske måste vänja oss vid olika pandemier, och då kommer man att titta på det här med ­beröring. Vi måste kanske bygga om alla hissar så man trycker på tredimensionella knappar i luften, eller styr med fötterna. Kan vi gå på bio? Alla ­sådana här grejer för med sig nya behov. Blir man specialist på hur man sitter skönast på varannan biorad är det en affärsidé.”

Löser man ett problem och blir bäst på det kan man dessutom tjäna pengar.

Martin Lorentzon ser affärsidéer överallt, ofta ­genom att titta på vad han själv gör och behöver. Skillnaden är att han tänker ”det där kan jag göra bättre” och orkar göra det också.

”Ta din handväska, vad har du i den? ­Fysiska nycklar är en flera hundra år gammal affärsidé. Vi har länge talat om digitala lås, men det har inte riktigt slagit igenom. Kreditkort, vi går omkring med plastkort utan att tänka på det.”

Nu tror Martin Lorentzon inte att kreditkortens tid är över och förbi.

”Men jag tror många banker funderar på vad som kommer att hända framöver, vad som blir kvar, om de kommer att överleva.”

Mobiltelefonerna spås bli kvar ”ett tag till”. 

”Problemet med dem är att de ­behöver ström. Det är den viktigaste frågan när kidsen vaknar: Shit, jag har inte laddat min ­mobiltelefon! Nu går hela dagen åt helvete...”

Tittar han djupare i kristallkulan ser han energi, transporter, mat, metangasen från nötkreatur och digital säkerhet som områden med störst ­potential.

”Kärnkraft är det i dag minst dåliga alternativet med västvärldens förbrukning samtidigt som resten av världen ska göra sin klassresa. Vi kommer att äta annorlunda – mindre kött, mer grönkål och broccoli, och hur vet vi att ingen lyssnar när vi har möte med tio personer på Zoom, Skype ­eller Google Hangout? Vi kanske är elva, tolv ­eller hur många personer som helst.”

Martin Lorentzons observationer tycks outsinliga.

”När man missade en föreläsning på Chalmers hade man någon som antecknade, som man kunde ta kopior på. 30 år senare spelar man fort­farande inte in föreläsningar med kamera. Så att även de som inte är i rummet kan ta del av kunskapen. Eller ta hälsa och välbefinnande. Synen på läkemedel och sömn kommer att förändras dramatiskt. Att sova tre timmar och jobba 16 är inte coolt. Det är galet.”

Vad ser du för egen del?

”Jag kommer att fortsätta träna, jag kommer att satsa på familj, fortsätta att engagera mig i Spotify och kanske hjälpa något annat bolag”, svarar Martin Lorentzon utan att lätta på förlåten.

I stället kopplar han ihop världspolitik med ­fysikens strömningslära.

”Flödet genom en skorsten är konstant. Formeln är tvärsnittsarean gånger hastigheten, men det intressanta är att om tvärsnittsarean minskar så ökar hastigheten, eftersom flödet är konstant. Om man har en fabrik ska man ha en väldigt lång skorsten och högst upp minska tvärsnittsarean för då ökar hastigheten dramatiskt.”

Resultat:

”Man skickar avgaserna rätt upp i luften. Det är ju bra för då får man bort dem från fabriken.”

Om det inte vore för en hake:

”Alla gör det. Vi skickar våra avgaser till Polen och Polen skickar sina till oss. Ingen tänker på att planeten är ett slutet system, att vi får skiten hur vi än gör. Därför måste man engagera sig i naturen och politiken, och börja se dem som slutna kretslopp. Allt hänger ihop.”

”Det är dumt att England lämnar EU, vi borde hålla ihop i EU. Liksom EU, Kina och USA. ­Annars blir det som med skorstenarna: vi skickar bara ­skiten till varandra.”

Skolpolitiker nobbar programmering

Martin Lorentzon värnar fritt tänkande och kämpar för att få in programmering som obligatoriskt skolämne.

”Jag tror att det är nyckeln till framgång. Jag har pratat med många politiker, Jan Björklund, Gustaf Fridolin och Anna Ekström, men får inget gehör. Det är svårt att få lärare till de ämnen som redan finns, att då starta ett nytt ämne tycks för svårt, tar för mycket kraft.”

I dag hyllas och beundras superentreprenörer som rockstjärnor. Hur ser din självbild ut?

Spotifygrundaren svarar med en motfråga:

”Är det verkligen så?”

”Vi upplever oss inte som rockstjärnor. Jag var ganska blyg när jag växte upp. Många som var duktiga i skolan maskerade det eftersom plugghästar anses töntiga, och jag ser mig snarare som en geek.”

Fortfarande, efter alla år och framgångar?

”Ja. Jag känner mig som en udda fågel, ganska skygg och geekig. Men också en jordnära och snäll person som tränar mycket, håller låg profil och är intresserad av det mesta.”

Men är det inte svindlande, givet din bakgrund, att bli så extremt rik?

”Nej, eftersom jag ser mig som geek är det inte svindlande. För mig är pengar ett verktyg för att göra mer. Men kan vi bli förebilder i meningen ­inspirera andra att ta tag i sitt liv och orka göra jorden bättre blir jag glad. Det är det jag hoppas på.”

Många, särskilt unga, drömmer om att bli rika, men om man väl blir det är det kanske inte så saliggörande som man trodde?

”Absolut, så är det. Jag tror människan generellt, inklusive mig själv, har svårt att vara nöjd och ta till sig saker.”

Nu blev det inte tändstickor till varje kines.

Det blev strömmad musik.

Till de flesta i världen utom kineser. På grund av Spotifys tredje största delägare kinesiska Tencent Music Entertainment, världens femte högst värderade it-bolag efter Apple, Alphabet/Google, Microsoft och Amazon.

”Jo, det blev något, som man kan distribuera och sälja till människor, så jag kanske har uppnått lite av den drömmen”, säger Sjuhäradsbygdens Martin Lorentzon, som revolutionerade en hel värld:

”Bill Gates har sagt att man överskattar vad man hinner göra på ett år, och underskattar vad man hinner göra på tio. Så är man långsiktig hinner man göra ganska mycket. Men ändå, tiden går fort och det känns som att vi precis har börjat.”

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera