ANNONS:
Till Di.se

Anna Camner utforskar det abstrakta

  • RIKT PÅ DETALJER. Anna Camner är känd för sina målningar av levande, död och ruttnande natur. Foto: Amanda Lindgren

I morgon, torsdag rivstartar gallerivåren när ett flertal vernissager äger rum i Stockholm.
En av konstnärerna som gör efterlängtad återkomst är Anna Camner, denna gång med mer abstrakta verk än tidigare.

Med varsam hand lyfter hon upp en målning på en av galleriet Christian Larsens väggar. Den är inte större än ett A3-papper och väger nog inte så mycket mer än det heller. Men oljefärg på plexiglas är av särskilt ömtålig natur.

”När jag skulle transportera hit verken hade jag tänkt ta en taxi från ateljén. Men det var minusgrader och då kan plast spricka. Så jag fick buda hit dem”, säger konstnären Anna Camner.

Det är inte första gången som naturen påverkar hennes konst. Sedan hon tog examen från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 2003 har hon främst blivit känd för sina explicita naturmotiv inspirerade av skogen och landskapet som omgav barndomshemmet.

I verken tappar man lätt bort sig bland spirande gröna blad och insekter som bildar komplexa mikrosamhällen. Sida vid sida finns ständiga påminnelser om livets förgänglighet, där en död mus eller annan varelse i långt gången förruttnelseprocess inte är ovanliga inslag.

I bland har Anna Camner beskyllts för att vara för dekorativ. I den nya utställningen Dunkler Frühling, mörk vår på tyska, som öppnar i morgon, bryter konstnären dock med det direkt figurativa, till fördel för mer abstrakta, svårtolkade motiv.

”Till slut började jag känna mig lite kvävd av naturen. Samtidigt insåg jag att de abstrakta bilderna var de som kändes mest intressanta, som gav mig mest tillfredsställelse och som jag oftast blev mest nöjd med. För den dubbeltydighet som finns i det abstrakta ger på något sätt mer anknytning till människan.”

Två handskklädda händer som håller i en genomskinlig substans med en konsistens mellan moderkaka och manet. Ett smutsigt tygbylte. Eller ett sagolandskap där en gammal använd kondom ligger slängd. Balansgången mellan besjälad och icke-besjälad natur känner betraktaren igen.

”Jag är nöjd med utställningen. Det känns som att jag har nått fram till något, eller i alla fall kommit en bit på vägen på en riktning jag har sökt länge. En känsla av meningsfullhet.”

Att Anna Camner blev konstnär beskriver hon som en slump. Hon började måla när hon läste natur på gymnasiet. I dag har den vetenskapliga precisionen förflyttats till de gräsbollar och andra växter som återfinns i hennes målningar. En konstnärlig skicklighet som sägs vara ovanlig tidigt i karriären.

Men kanske är det också det som har gjort Anna Camner till en av de mest lovande svenska konstnärerna just nu. Sedan genombrottet för tio år sedan har hennes utställningar sålt slut. Dessutom har hon haft en utställning på Londongalleriet Faggionato fine art och två på New York-galleriet Stellan Holm.

Sedan några år ingår hon också i bland annat familjen Bonniers och konstsamlaren Larry Gagosians samlingar.

”Det är roligt och hedrande så klart, men det påverkar inte mig i vardagen.”

Ingen prestationsångest alltså?
”Nej, utan jag är bara tacksam över allt som gör att jag kan fortsätta jobba i ateljén ett år till. Den värsta mardrömmen är att inte kunna fortsätta på grund av ekonomin. Den ständiga ångesten är: kommer jag att kunna måla om fem eller tio år? En ångest man bara får lära sig att leva med.”

Inför kommande visning är förväntningarna på Anna Camner höga eftersom det har gått åtta år sedan hon senast ställde ut i Sverige. Anledningen är bland annat utlandsvisningarna, men framför allt tiden det tar att måla med den detaljrikedom som kännetecknar henne. I genomsnitt har hon därför ställt ut ungefär vartannat år.

”Det är tiden det tar. För jag brukar ha en idé om vad jag vill göra som förändras och växer fram med tiden. Det viktiga för mig är att det jag gör känns meningsfullt, annars kan jag inte koncentrera mig under så lång tid det tar att bli klar.”

Den här gången blir det ett tiotal nya verk som säljs för mellan 115.000 och 290.000 kronor. Alla är på plats, utom den sista tavlan, ett lite större verk som hon visar bild på i mobilen.

”Den torkar fortfarande. I vanliga fall brukar jag känna mig klar inför en vernissage, men just den här hade jag velat ha lite mer tid med.”

Nu kan hon bara hoppas att även den kommer fram oskadd till galleriet.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies