ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Litauisk tigerekonomi ryter

  • Foto: Anna Byström

Litauen är en tiger i den europeiska djurparken. Framtiden är ljus för landet som valde en helt annan väg än Grekland. Investerare och företagare – se hit!

På den vackra Rådhusplatsen i Vilnius trängs de utländska lyxbutikerna Burberry, Zegna och Armani. Med en genomsnittlig månadslön på motsvarande 5 500 svenska kronor är det få litauer som handlar där. I stället är det välbärgade ryssar som shoppar loss och föreståndaren på Burberry bekräftar att 40–50 procent av försäljningen tillskrivs ryska turister som trots rubelns fall letar sig hit.

För Litauen utgör Ryssland både hot och möjligheter.

De militära hoten anses inte särskilt överhängande bland de företagare, ekonomer och politiker som jag träffar. Om det är mer av förhoppning eller önskan vet jag inte, men oron verkar främst handla om att utländska aktörer riskerar att bli nervösa och tveka inför investeringar i landet.

Däremot är sanktionerna från EU:s sida och det ryska embargot på vissa varor en påtaglig verklighet som dämpar handeln med landet som står för 20 procent av Litauens totala export.

Samtidigt utgör Ryssland också en stor möjlighet för Litauen som gärna profilerar sig som EU:s port till Ryssland. När Ryssland stabiliseras och handelshinder övervinns är det smashläge för Litauen.

Men långt viktigare än den nyckfulla grannens politik är Litauens förutsättningar att växa av egen kraft.

Dels är Litauen oerhört billigt på alla sätt, dels är den förda politiken den rätta.

Lönekostnaderna motsvarar en femtedel av de svenska. Att tillväxtländer i Asien och Afrika har låga löner kan till stor del förklaras av begränsad produktivitet genom en låg utbildningsnivå. I Litauen är det annorlunda. Fortfarande är lågkvalificerat arbete inom industrin dominerande, men allt ändras snabbt. På bara ett par år har Litauen rört sig uppåt i näringskedjan. Nu attraherar landet allt fler start-ups inom till exempel it och bioteknik.

Men den mer traditionella industrin ska inte underskattas, något som en del svenska företag dragit nytta av. Det är ingen slump att Ikea producerar en stor del av sina möbler i Litauen.

I staden Ukmergé träffar jag svenska Systemairs litauiske vd Mindaugas Martisius som berättar om företagets expansion. Det är en imponerande resa för bolaget som från fabriken i Litauen förser bland annat Norge, Sverige och Tyskland med allehanda fläktar och AC-anläggningar. Den begränsade byråkratin, de låga arbetskraftskostnaderna och den gynnsamma geografiska placeringen fällde avgörandet när Systemair för tio år sedan valde att förlägga en del av sin produktion hit. Det mest anmärkningsvärda är att inte fler företag gjort detsamma.

Nu hoppas landet attrahera nya företag, vilket sannolikt kommer att lyckas.

Bolagsskatten är på mellan 0 och 15 procent och inkomstskatten är platt på 15 procent för alla oavsett inkomst – ett lockande erbjudande för skattetyngda företag, företagare och inkomsttagare från andra länder.

Recessionen i Litauen under finanskrisen var lika djup som den grekiska. Arbetslösheten steg från 4 procent 2008 till ofattbara 18 procent två år senare när den överhettade ekonomin med de alltför billiga pengarna vaknade upp till en ny verklighet efter Lehmankraschen.

Till skillnad från grekerna valde Litauen, precis som Estland och Lettland, den svåra strategin att spara sig ur krisen. Det var ett lyckodrag.

I en kontorsbyggnad som sett sina bästa dagar träffar jag ekonomiministern Evaldas Gustas som berättar om sin syn på politiken under finanskrisen:

”Det finns bara två vägar. En är den som vi baltiska stater valde, att reducera löner, pensioner och utgifter. Nu visar det sig att det var den rätta vägen. En annan väg är att öka den inhemska efterfrågan och stimulera sig ur det hela, men det är väldigt riskabelt.”

Utdömda av auktoriteter som Nobelpristagaren Paul Krugman höll Litauen fast vid den inslagna strategin och folket slöt upp bakom politiken redan i valet till parlamentet i slutet av 2008.

Arbetslösheten har sedan toppen fallit ned till lite drygt 8 procent och statsskuldsökningen kunde begränsas till en total skuld som nu motsvarar 40 procent av BNP, vilket är i linje med den svenska och mindre än hälften av den i resten av euroområdet.

Någon skördetid är det inte frågan om och allt är inte guld och gröna skogar i Litauen. Men landet är inne på rätt spår med den gynnsamma kombinationen av ett attraktivt företagserbjudande, låga skatter och en uttalad strategi för att ta det där steget upp i näringskedjan.

Det kommer att ta tid innan Litauen når upp till vår levnadsstandard, men det råder ingen tvekan om att landet är på rätt väg.

För aktieägare i SEB, Swedbank och Nordea är det bara att gratulera till en satsning som, trots alla hemskheter 2008–2010, kommer att visa sig lyckosam.

För det litauiska folket är det hatten av.

Och till vänner av finanspolitisk doping – det finns inga genvägar.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies