ANNONS:
Till Di.se
FREDAG 24 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD

Adam Lambert får svensk draghjälp

Adam Lamberts jetplansmotor till röst har gjort honom till American Idol-stjärna och sångare i Queen efter Freddie ­Mercury. Men för att bli 
en internationell megastjärna krävs slagkraftiga hits – och det har han nu fått med hjälp av svensk expertis.

Di Weekends Jan Gradvall har träffat den amerikanske ­artisten på 
ett av hans många Stockholmsbesök.

Hur mycket är en röst värd? Det är en abstrakt fråga, men i fallet Adam Lambert finns det ett konkret svar: 48 miljoner dollar.

Inför en turné för fyra år sedan försäkrades hans röst för en summa som chockade musikvärlden. Samtidigt hävdar många att hans stämband verkligen är värda lika mycket som Leo Messis fötter.

Adam Lambert, född 1982 i San Diego, har en röst med en större kraft och ett ­
större omfång än kanske någon annan ­aktiv artist i populärmusiken.

Meat Loaf, själv känd för sin lungkapacitet, rankar honom i samma liga som ­Whitney Houston och Aretha Franklin, baserat på ”that jet pack quality to their ­voice that just takes off”.

Brian May i Queen har sagt att han insåg vilken jetplansmotor som doldes 
i Adam Lamberts lungor när denne 2009 var med i American Idol och som inträdesprov sjöng den ökänt krävande Queen­klassikern Bohemian rhapsody.

Den åttonde säsongen av American Idol avslutades sedan med att de två finalis­terna, Adam Lambert och Kris ­Allen, fick sjunga We are the champions ­tillsammans med ­Queen.

Tvåan knep huvudvinsten

Det blev Kris Allen som till slut vann fina­len av American Idol, men det var tvåan Adam Lambert som blev den verklige vinnaren.

När Freddie Mercury dog 1991 ersatte Queen honom på återföreningsturnéer ­under 00-talet med Paul Rodgers från Free och Bad Company. Men efter Adam Lamberts uppvisning i American Idol blev det tack och adjö till Paul Rodgers efter fem år med Queen.

Sedan dess är det Adam Lambert som har det jobbet. Efter att turnerat i Europa ­under våren fortsätter bandet i höst till Sydame­rika.

Tre veckor efter finalen av American Idol 2009 blev Adam Lambert också den förste och fortfarande ende av programmets deltagare som hamnat på omslaget till det ­prestige­fyllda rockmagasinet Rolling ­Stone. Omslagsrubriken var ”Wild Idol”, med Adam Lambert i en sexuellt utmanade pose. I samma Rolling Stone-intervju berättade han för första gången offentligt att han är gay.

Siktar på internationellt genombrott

Som soloartist har Adam Lambert blivit en stor stjärna i USA. Hans första album For your entertainment från 2009 nådde tredje plats på Billboard, Trespassing från 2012 blev etta.

Däremot har han hittills saknat de riktigt stora låtar som gör honom till en stjärna inter­nationellt. Det är meningen att det ska ändras denna sommar.

På sitt nya tredje album, The original high, som gavs ut förra veckan, har Adam Lambert uppbackning av de statistiskt sett två mest framgångsrika låtskrivarna och producenterna i världen: svenskarna Martin ”Max Martin” Sandberg och Johan ”Shellback” Schuster.

”Hans röstkapacitet är helt sanslös”, ­säger Shellback.

The original high är inspelat i de två ­städer som just nu leder populärmusikens utveckling: Los Angeles och Stockholm. Adam Lambert vistades förra vintern i två månader i den trånga Wolf Cousins-studion på Roslagsgatan i Stockholm.

Totalt är 19 (!) svenska låtskrivare inblandade i albumet. Man får en bild av en formel 1-bil som i depån möts av ett gäng framrusande tekniker och experter som gör allt för att motorn ska fungera perfekt.

Bitterljuvt och nedtonat

Formel 1-bilen har denna dag parkerat längst ned på Kungsgatan, inne på Oscars­teatern. Skivbolaget har spelat upp det nya albumet för inbjudna fans, så kallade Glamberts, som även får ta selfies med sin idol och förebild.

Det är inga tonårsfans utan män och kvinnor i alla åldrar. Alla har historier om vad Adam Lambert betytt för dem.

Efteråt sjunker Adam Lambert ned på 
en stol. Han klunkar vatten ur en tvåliters­flaska som han bär runt på hela tiden.

”Jag blir så lätt uttorkad när jag flyger”, säger han med en lågmäld, djup samtalsröst som bara låter en ana jetplans­motorn som finns där bakom.

Nya albumet känns lite mer bitterljuvt och nedtonat än dina tidigare.

”Det beror nog på att jag har fått utlopp för min mer glammiga och teatrala sida med Queen. Där har jag kunnat gå loss totalt. Jag ville att albumet skulle ­spegla en annan sida av min personlighet.”

Vad har Max Martin och Shellback lärt dig?
”De påminde mig om hur det är att inte bara var sångare utan även lyssnare. Att tänka på hur en låt känns för en lyss­nare första gången och även femtionde gången. Då inser man att 'less is more' är en bra ­regel. Jag behöver inte visa allt jag kan hela tiden, utan kan hålla igen.”

Det är stor skillnad mellan att sjunga på en scen och att sjunga i en studio.

”Väldigt sant. På mina tidigare album har jag närmat mig inspelningsprocessen på samma sätt som när jag klivit upp på scenen. Jag har trott att jag ska göra ett liveframträdande i studion. Jag kommer ju från en scenbakgrund så det är det jag känner till. Men nu befann jag mig långt hemifrån, i en trygg och lugn atmosfär, och kunde vara mer rotad och släppa fram min mer melankoliska sida.”

I flera texter refererar du till Hollywood – det gamla Hollywood, en glamourös men samtidigt mörk värld.

”Jag har bott i Los Angeles de senaste 14 åren. Det gamla och nya Hollywood, det är samma illusion. Folk har en uppfattning om vad Hollywood är, men i verkligheten finns där mycket ledsamhet. Nu mår jag bra, men jag har gått igenom mina mörka stunder. Jag har vänner som kommit till staden med förhoppningar och en stor drivkraft men sedan bara kört rakt in i väggen. Det är mycket sådant. Identitetskriser. Människor som drömmer om framgång men inte lyckas.”

Vad är ”the original high” som du sjunger om på titelspåret?
”Det är många saker som kan få oss att känna oss höga. Vad jag tänker på är att gå tillbaka till det som skapade törsten. Det kan vara livet självt. Det kan vara kärlek ­eller sex eller kicken man kände när man uppträdde första gången.”

Påminner om förälskelsen

Adam Lambert tar en stor klunk ­vatten.

”Eller, som i mitt fall, att turnera med Queen. Min uppgift är att framkalla ­gamla minnen hos publiken. ­Påminna dem om varför de blev föräls­kade i Queen från början. Så det är en ­annan aspekt av the original high. Att påminna om den fantastiska musik som Freddie ­skapade.”

Du sjunger duett med Freddie Mercury via videoskärmar?
”Inte precis en duett, men det finns ögonblick när vi sjunger tillsammans.”

På låten Lucy sjunger du om ett ungdomsgäng som går under namnet The Diamond Dogs. En ganska uppenbar referens till David Bowie.

”Bowie är fantastisk. Jag växte upp med mina föräldrars skivsamling. Jag kommer ihåg när pappa första gången drog ut omslaget till Diamond Dogs. För mig har Bowie nästan varit ännu större som stilikon än som musikalisk influens. Det han skapade var det första och enda i sitt slag. Så många har lånat från honom.”

Bowie tänjde också på gränserna i alla bemärkelser. Mellan rock och disco, ­mellan straight och gay.

”Jag älskar hela glamrockperioden. Alla gränser blev suddiga. Min mammas skivor var också lika viktiga för mig. Hon hade mycket Al Green och sådant. Bob ­Marley. Den musik jag växte upp med var mina föräldrars 1970-talsmusik.”

Vad jobbar dina föräldrar med?
”Min pappa (Eber Lambert, norskättad) jobbar med mobil kommunikation. När jag växte upp jobbade han på ett svenskt företag, Ericsson. Mamma (Leila Lambert) var tandhygienist.”

Du har engagerat dig i flera välgören­hets­projekt och stöder bland annat kommunala skolor.

”Det är en satsning som heter Donors Choose som startade för 15 år sedan. ­Genom den kan man via webben skänka pengar till specifika projekt och till och med specifika lärare. Jag gick själv i en kommunal skola i San Diego och vet hur mycket extra resurser betyder.”

Vad tyckte du om bäst i skolan?
”Jag gillade engelska och historia, hade väldigt svårt för matematik och vetenskap. Men det som betydde mest för mig var det som i USA kallas extracurricular activities, ämnen som ligger utanför den vanliga under­visningen. Det kan vara konstnär­ liga ämnen som till exempel teater och körsång. För mig var det avgörande för min uppväxt. Det är en väldigt oroväckande utveckling att det är just sådana resurser som tas bort när det blir nedskärningar i skolor.”

Det är samma utveckling i Sverige, tyvärr.

”Det är så oerhört dumt.”

När började du sjunga?
”Jag började vara med i olika musikal­uppsättningar när jag var runt nio. Jag ­älskade det.”

Tog du sånglektioner?
”Ja, det började jag med det när jag var runt 13.”

På vilket sätt? Övade skalor?
”Ja, allt sådant. Men jag hade en fantastisk lärare som undervisade mig inte bara i teknik utan i sång över huvud taget. Hon blev som en mentor för mig och introducerade mig för olika klassiker: filmer, musikaler, inspelningar. Hon lärde mig om de stora sångarna, de stora kompositörerna. På ett sätt är det som om jag har fått min utbildning från en tidigare generation.”

Utan att jag visste det så märks det på dig som artist.

”Det kan nog stämma. Jag bär med mig saker från den gamla gyllene underhållningseran som hon lärde mig.”

Så ni satt och kolla på video på sång­lektionerna?
”Ja. Hon gav mig också undervisning 
i gayhistorien, alla kultsakerna.”

Du menar sådant som Judy Garland?
”Judy Garland, Liza Minnelli, Barbra Strei­sand. Jag fick hela den utbildningen på köpet! Jag hade inte ens kommit ut ur garderoben på den tiden. Jag berättade för mina föräldrar först när jag var 18. Men min sånglärarinna visste utan att fråga. Hon ­visste.

”Jag har också fortsatt att sprida den ­kunskap som hon gav mig. Jag har gay­vänner som tror att allting började med Beyoncé. Jag menar, hallå, herregud. Så 
jag plockar fram saker och undervisar 
dem, ’det här är Bob Fosse, det här måste ni ­känna till’.”

Det finns faktiskt detaljer i produktionen på nya albumet som känns lite Bob ­Fosse. Fingerknäppande. Visslingar.

”Definitivt. Det där lite dramatiserande. Väldigt Fosse.”

Går du musikaler nu för tiden?
”Njae, jag har tröttnat lite på det. ­Mycket av det som sätts upp på Broadway görs mest för turister. Det är för lite risktagande. Jag minns när jag var barn och såg Tommy av The Who på scen i San Diego. Det var oerhört cool. Det hade nerv. Det är sådana scen­upplevelser jag letar efter.”

Ett annat välgörenhetsprojekt som du stöder är The Trevor Project som hjälper hbtq-ungdomar.

”Trevor Project är fantastiskt. De jobbar med självmordsförebyggande verksamhet. Alla kan anonymt ringa ett avgiftsfritt nummer dygnet runt och få hjälp och rådgivning.”

Är det många som söker sig till dig och berättar personliga saker?
”Jag anade inte hur det skulle påverka folk när jag kom ut efter American Idol. Jag får massor av brev, fans som säger att jag har fått dem att se på saker på ett nytt sätt.”

American Idol når hela USA, långt utanför storstäderna. Hur reagerade det ­breda USA på att du kom ut?

”Det har varit en del gupp på vägen, men det gläder mig hur snabbt människors atti­tyder förändras. I nästa generation bryr man sig inte längre. Där är det redan överspelat, unga rycker bara på axlarna. Och det är precis det jag vill uppnå.”

Tyck till